En förklaring på varifrån detta budskap härstammar och hur det bringats till min kännedom torde vara påkallad med hänsyn till dem, som ännu inte läst "Resa med flygande tefat".

Det är ju allom bekant, att det under de senaste åren i tidningar och tidskrifter, i radio- och TV-program förekommit otaliga rapporter om att olika före-mål siktats, vanligen i luften, men ibland också på marken, vilkas utseende inte överensstämmer med någon på jorden känd flygplanstyp.

För många är dessa föremål ännu okända. Ja, det finns t.o.m. somliga, som trots den överväldigande mängden av bevis:- alltjämt dogmatiskt påstår, att sådana föremål "inte existerar".

Å andra sidan finns det en stor och ständigt växande grupp människor, som inser den oerhörda betydelsen av dessa besök och vars stora intresse för saken har kommit dem att med tålamod och energi minutiöst undersöka alla tillgängliga uppgifter. För dessa personer är tre fakta höjda över allt tvivel, nämligen för det första, att dessa föremål är verkliga, att de existerar", för det andra, att de är utomjordiska och något långt utöver allt som vi känner till här på jorden, och för det tredje, att de bemannas av varelser med en intelligens, uppenbarligen större an var egen, ehuru vi inte alltid förmår fatta dess syfte eller förstå dess verkan.

Innehållet i "Resa med flygande tefat" var en objektiv framställning av en faktisk upplevelse, som jag har haft i samband med en av dessa farkoster utifrån rymden samt av hur kontakt uppnåddes med det intelligenta väsen som styrde den.

Under de allra senaste åren har det framstått allt tydligare, att kulturlivet på vår jord inträtt i ett kritiskt utvecklingsskede. Vissa stora problem har upp-stått på vilka man inte tycks ha någon lösning och som allvarligt hotar mänsklighetens fortsatta existens.

Följande budskap har givits mig av en av de utom-jordiska grupperna med anmodan att det måtte erhålla största möjliga spridning, och i den uttryckliga förhoppningen att vi i dess ljus skall kunna finna den enkla lösningen av vara "olösliga" problem.

Daniel W. Fry.

Det var den 28 april 1954, som Alan kontaktade mig för tredje och måhända sista gången*. (*) Det blev inte sista gången!

Vårt möte präglades av allvar och iver till skillnad från föregående gånger, då det rått en helt annan stämning. Först under detta möte gick det upp för mig, att jag hade plikt och ett personligt medansvar, när det gällde Alans och hans vänners strävan att länka händelseutvecklingen in på andra banor för att på så sätt avvärja den katastrof, som i annat fall kommer att bli oundviklig.

Så ordagrant som mitt minne tillåter, skall jag återge hela vårt samtal, i hopp om att syftet med dessa utomjordiska vänners budskap måtte stå lika klart för er som för mig.

Jag hade begivit mig till min stuga i Oregonskogarna, där jag hoppades bli kontaktad, ty jag önskade få veta, hur jag skulle använda de upplysningar jag redan hade erhållit.

Stugan ligger vid slutet av en väg som leder djupt in i skogarna. Den är ytterligt isolerad. Jag hade en känsla av att den borde kunna bli den idealiska platsen för den kontakt jag försökte få till stånd.

Jag hade varit alldeles ensam i tre dagar, då jag tidigt på kvällen helt oförberett fick höra Alans röst.

- Nå, Dan, hur länge tänker du sätta ditt ljus under skäppan?

Trots att jag farit ungefär 130 miles och väntat i tre dagar på chansen att bli kontaktad, blev jag lika häpen, som om jag aldrig förr hade hört Alans röst. Jag tittade mig hastigt omkring i rummet, till hälften beredd att få se någon stå där i skuggan, fastän mitt förnuft sade mig, att där inte kunde finnas någon. Slutligen hade jag hämtat mig tillräckligt för att kunna svara, men allt jag kunde få fram var:

- Vad menar du?

- Du vet mycket väl, vad jag menar, svarade Alan. I er stora vishetsbok, det filosofiska verk, som ni kallar Bibeln, sägs det, att om någon tänt ett ljus, sätter han det inte under skäppan, utan håller upp det så att alla kan bli vägledda av dess sken. Vi har offrat mycket tid och tålamod och nedlagt stor möda på att bland folken på er planet tända några sådana ljus. Vi hade hoppats, att de skulle lysa allt klarare, tills de för människorna avslöjat den hemska avgrund, som de i blindo rusar hän emot.

- Vi har berättat mycket för dig, som det skulle vara både intressant och värdefullt för ditt folk att få veta. Varför behåller du dessa upplysningar för dig själv?

- Men vad kan jag göra? sade jag. Jag är okänd. Hur skall jag kunna nå allmänheten, och även om detta lyckades, vem skulle lyssna till mig?

• De som inte är blinda för sanningen kommer att inse budskapets värde, oavsett vem som överbringar det. Skriv en bok och berätta, vad du fått veta av oss! Du har redan träffat den person som kommer att ge ut den. Tala om det i tidningarna, i radion och i televisionen! Skulle det visa sig nödvändigt, så ropa ut det från hustaken - men folk måste få reda på det!

- Du vet inte, vad du begär, sade jag. Om jag gör som du säger, kommer en del att lyssna på mig, men ännu flera kommer att inte göra det. Det finns alltför många i denna värld, som är rädda för sanningen och som inte fruktar någonting så mycket som att få sina cirklar rubbade. Om jag försöker offentliggöra de upplysningar du givit mig, kommer det endast att betyda, att jag blir föremål för hån och åtlöje. Somliga kommer att kalla mig en lögnare, andra en dåre och åter andra en charlatan. Om jag skickar en redogörelse till tidningarna, ignorerar de den antingen helt och hållet, eller också förvränger de den till en komisk historia, som kommer mig att framstå som en dum och löjlig figur.

Alans röst antog det där tålmodiga men ändå en aning skärpta tonfallet hos en lärare, som försöker för-klara en enkel sak för en elev med litet trög fattningsförmåga.

Naturligtvis kommer du att bli till åtlöje. Hån är den barriär, som den okunnige reser mellan sig själv och den sanning, som stör honom eller gör honom rädd. Kan du säga mig namnet på en enda person på er planet, som har uträttat något av verkligt värde för människorna utan att bli förlöjligad och hånad av någon? Det är det pris var och en får betala, som vågar gå så mycket som ett enda steg förbi sina samtida. Bland urkunderna från er världs föregående kulturepok finns ett ordspråk, som jag tycker borde stå på titelplanschen till varje filosofiskt verk: "Att för-löjliga är lättvindigare an att undersöka men ej så givande." (å latterliggjøre er lettere enn å undersøke - men ikke så givende).

Visst kommer du att bli kallad lögnare av somliga och dåre av andra! Och söker du eller tar emot penninghjälp - om än aldrig så litet, kommer du omedelbart att bli beskylld för att driva geschäft. Ändå måste det nästan alltid pengar till, åtminstone i någon mån, om folk på jorden över huvudtaget skall kunna uträtta något. Du kommer att bli ställd inför många problem, men kom då ihåg att detta ingalunda är något speciellt i ditt fall. Sådana prövningar har mött var och en som vid sina försök att befordra släktets kultur velat göra sina medmänniskor tjänster och låta dem få del av sitt vetande. 

Glöm inte heller, att du kommer att få vänner, flera än du någonsin kunnat drömma om! Visserligen är det sant, som du säger, att det finns alltför många, som fruktar allt som skulle kunna förändra deras levnadsvanor, men det finns också andra, flera än du tror, som inser och ivrigt söker råda bot på det kritiska läge, vari er civilisation befinner sig. Innan dessa personer skrattar, kommer de att granska dina påståenden närmare, och i var och en som gör detta kommer du att få en ny vän.

Det hoppas jag verkligen, sade jag. Jag har en känsla av att jag kommer att behöva mängder av bådadera. - Det har gått nästan fyra år nu, sedan du först kontaktade mig. Om några månader bör du vara fullständigt anpassad till vår miljö. Varför då inte helt enkelt en morgon landa med ditt rymdskepp på gräsmattan utanför Vita Huset och be att de ordnar med radioutsändning där och på en gång låter hela världen få del av ditt budskap?

- Denna "enkla" lösning är ingenting annat än ett önsketänkande från din sida, svarade Alan. Vi har diskuterat saken förut och om du tänker efter en liten smula, kommer du att inse, att det finns många orsaker, både allmänna och mera speciella, som gör att ett sådant förfarande ej skulle leda till målet. För det första har saken en psykologisk sida. Om vi gjorde gällande, att vi tillhör en överlägsen ras, som kommer från "ovan" för att leda folken i er värld, skulle omkring trettio procent av människorna insistera på att betrakta oss som gudar och försöka vältra allt ansvar för sin välfärd over på oss. 

Av de återstående sjuttio procenten skulle de flesta frukta, att vi var förklädda tyranner, som hade planer på att förslava er värld. Många av dem skulle omedelbart söka efter en utväg att slå ned oss. Nej, om något verkligt och varaktigt gott skall kunna utvinnas ur våra ansträngningar, måste de aktiva ledarna vara personer ur folkens egna led - i varje fall får de inte på något markant sätt skilja sig från dem.

Utifrån praktisk synpunkt vet du lika bra som vi, att om vi landade med vårt rymdskepp i närheten av den byggnad, där er regering har sitt säte, skulle vi omedelbart bli omringade och arresterade av de militärstyrkor, vars plikt det är att skydda er regerings överhuvud mot varje tänkbar fara. Vi skulle bli för-hörda i timtal, kanske i dagar, innan en eventuell begäran från vår sida ens togs i övervägande. Vi skulle tvingas att redovisa vår överlägsenhet på den materiella vetenskapens område. 

Och i och med att denna överlägsenhet framstod som ett faktum, bleve det oundvikligt, att den militära ledningen såg sig nödsakad att för den egna nationens räkning tillägna sig denna så avancerade vetenskap och att "skydda" den. En attityd, som nu för tiden vanligen intages av regeringarna på er planet, såväl i ditt land som i andra länder med långt framskriden utveckling, är, att allt nytt vetande, särskilt i fråga om vetenskapen, anses som statsegendom.

- Felet därvidlag ligger inte hos den enskilde eller hos något särskilt politiskt parti utan helt enkelt i den regeringsfilosofi, som utvecklats under de två senaste stora krigen på er jord. I ditt land stimulerades denna utvecklingstendens genom nödvändigheten att hemlighålla "framstegen" inom kärnvapentillverkningen.

 Nu har emellertid hemlighetsmakeriet vad beträffar den militära säkerheten betydligt överskridit gränsen till vad som rimligen är befogat och tjänar i många fall endast till att förhindra sådana avslöjanden, som vore generande för vem som helst i regeringsställning. I själva verket är den rådande spänningen mellan edra folk till stor del den omedelbara följden av detta överdrivna hemlighetsmakeri.

Du får också betänka,. att alla upplysningar som din regering i så fall skulle erhålla rörande oss, skulle bli de mest betydelsefulla "militära" hemiigheter de någonsin ägt.

• Men antag att ni i alla fall landade. Och antag, att vårt land finge privilegiet att få del av era kunskaper! Skulle det inte verksamt bidraga till att förhindra ett krigsutbrott? frågade jag. Du tror väl ändå inte, att vi är så barbariska, att vi skulle anfalla ett annat land, bara därför att vi hade medel att besegra det?

Nej, naturligtvis inte, svarade Alan. Men du har inte förstått problemets kärna. Om vi landade i USA, skulle regeringen där söka hålla saken hemlig, men den skulle inte lyckas bättre med det än med hemligstämplandet av kärnvapentillverkningen. När Sovjets regering finge underrättelse om att Förenta Staternas krigsväsen fått tillgång till avancerade tekniska kunskaper, skulle de anse att deras enda möjlighet att undvika att bli totalt dominerade av USA vore att gå till omedelbart anfall. Har du redan glömt den läxa ni fick i Pearl Harbor, eftersom du inte inser detta?

Om vi landade i båda länderna samtidigt, skulle resultatet endast bli att den pågående kapprustningen intensifierades, och just den katastrof som vi söker förhindra, skulle slutligen bli den oundvikliga följden.

Vi ska visa er vägen och ge er den hjälp vi kan, men du och de andra människorna, som vi har kontaktat, måste själva gå i spetsen. Om era barn skall få en framtid att blicka fram emot eller inte, beror i stor utsträckning på huruvida ni lyckas eller inte i era bemödanden.

-Jag inser att vår kulturvärld svävar i stor fara på grund av möjligheten av atomkrig, sade jag. Och det gör alla som sysslar med teknik. Så gott som varenda en av våra främsta vetenskapsmän har åtminstone vid något tillfälle hävdat, att ett totalt atomkrig skulle betyda fullkomlig förstörelse av vår kultur, men ingen tycks ta någon hänsyn till deras utlåtanden.

-Det är därför att de framlagt problemet u t a n att därjämte (derved)lämna något förslag till lösning, svarade Alan. Risken för atomkrig är faktiskt inte själva problemkärnan utan blott ett symptom. Och ingen har någonsin lyckats vidare bra med att bota sjukdomar enbart genom behandling av symptomen.

-Er civilisation står inför ett stort problem, som under de allra senaste åren blivit verkligt kritiskt, upplyste Alan. Ingen speciell ras eller någon särskild religiös åskådning kan lastas härför, ej heller något politiskt parti, utan det är helt och hållet en följd av den naturliga utvecklingen. Det är ett ytterst enkelt problem, men liksom beträffande de flesta sådana enkla saker har det blivit förbisett av alltför många bland ditt folk. I detta fall, liksom vid alla enkla problem, blir lösningen självklar i och med att man fullständigt begriper, vad saken gäller. För att du skall få ett riktigt grepp om problemet, skall jag framställa det så enkelt jag kan.

-Det finns tre vetenskapsgrenar - den andliga, den sociala och den materiella - som är nödvändiga för att mänsklighetens utveckling skall kunna fortskrida tillfredsställande. De andliga och sociala vetenskaperna måste komma i första hand. Det kan inte bli något materiellt framåtskridande, om det inte finns en grund av andligt och socialt vetande att bygga på.

Riktigheten härav kan du själv övertyga dig om - tänk på skillnaden mellan människorna och djuren! Djur har inget andligt eller socialt vetande och har följaktligen ej heller kunnat komma någon vart inom den materiella vetenskapen. Hos somliga insekter, t. ex. hos myran och biet, finns en ansats till social vetenskap, såtillvida att de kan leva tillsammans i stort antal, arbeta för sin gemensamma välfärd och till-lämpa ett slags disciplin, som gäller för dem alla.

 Till följd härav har de också utvecklat ett mycket begränsat materiellt vetande: de uppför bon samt insamlar föda för framtida behov. Varje spår av andlig kunskap saknas emellertid, vilket ju visat sig utgöra en absolut spärr mot vidare utveckling. På tusentals år har de ju ej heller kommit ett enda steg framåt.

Mänskligheten däremot har redan från första början av sin utveckling intuitivt förstått att en högre Makt eller Intelligens ordnar och övervakar hela naturen. Den mänskliga inställningen till denna Makt har varierat mellan fruktan och ovilja å ena sidan och vördnad och kärlek å den andra, men man har alltid önskat att få veta mera angående dess natur. Den andliga vetenskapen har sina rötter ända nere i det första uppvaknandet av den mänskliga intelligensen. Och när människorna började inse, att man endast genom samverkan kunde förbättra sina livsbetingelser, bildades de första folkstammarna, och därmed var grunden till den sociala vetenskapen lagd.

-Ur dessa båda vetenskaper har sedan den materiella kunskapen framsprungit - och det är här problemet börjar. Utvecklingen på det materiella området, oavbrutet stimulerad av kroppens ständigt stegrade önskningar och behov, fortskrider normalt med kvadraten på tiden. Detta kan du själv övertyga dig om genom att jämföra de senaste trettio årens uppfinningar och materiella utveckling med motsvarande framåtskridande under de närmast föregående hundra åren och detta i sin tur med vad som skedde under tusen år dessförinnan! Det ligger i öppen dag, att den vetenskapliga utvecklingen på det materiella området sker i allt hastigare tempo, medan däremot de andliga och sociala vetenskaperna endast framskrider normalt i direkt proportion till tiden och ibland inte ens så fort.

-Du ser dig ställd inför följande problem: En stor massiv byggnad håller på att uppföras. Murarna stiger i höjden i allt hastigare takt, och grunden, som de vilar på och som bär upp hela byggnadsverket, färdigställes också samtidigt men i mycket långsammare takt. Såvida man inte finner något medel att stimulera arbetstakten när det gäller grunden, är det tydligen oundvikligt, att den tidpunkt kommer, då byggnaden störtar samman på sitt fundament och båda fullständigt förstöres. Sådant har skett förr på er jord, och ert kulturliv har nu kommit till just det stadium, då sannolikheten (sannsynligheten)för att det skall upprepas ännu en gång är stor.

Faran för ert släktes totala undergång genom förstörelsemedel, som det själv framskapat, är nu ständigt överhängande. Hur kan då ett folk vara hotat av sina egna verk? Orsaken är helt enkelt den, att människorna inte gjort tillräckligt stora framsteg på det andliga och sociala området för att kunna avgöra, hur den materiella produktionen bäst skall kunna utnyttjas.

-De flesta av ert släkte som verkligen tänker, är klart medvetna om den fara, som ligger i bruket av kärnvapen. Men man inser vanligen inte, att problemet också har en annan sida. Faktum är emellertid, att såvida inte enighet mellan era nationer uppnås, kommer slutligen själva det förhållandet, att sådana vapen finns - även om de aldrig kommer till användning - att medföra den nuvarande civilisationens totala sammanbrott. Sanningen härav kan förstås av envar, som vill tänka efter en smula.

 Civilisationerna bygges upp och vidmakthålles av tänkande och klarsynta människor, som arbetar med sikte på framtiden. Men vem har lust att ägna sitt liv åt att förbättra villkoren för ännu ofödda generationer, om den överskådliga framtiden inte ens sträcker sig över de närmaste tjugofyra timmarna?

-En företeelse, som redan diskuterats i mängder av tidnings- och tidskriftsartiklar är den starkt tilltagande ungdomsbrottsligheten. En del skribenter skjuter skulden på föräldrarna eller skolorna, andra på kyrkan eller staten. Likväl har varken den ena eller andra institutionen något direkt ansvar för uppkomsten av det rådande läget, vilket uppstått huvudsakligen därför att man i ungdomen mer än eljest är känslig foär ett allmänt osäkerhetstillstånd. Riktigheten härav kan vilken som helst av era psykologer intyga, och aldrig i ert släktes historia har väl framtiden tett sig mera osäker än för närvarande.

-En av era högsta regeringstjänstemän har offentligt förklarat att den politiska och militära spänningen mellan er regering och den ryska kanske fortsätter på samma sätt i fyrtio år till. (dette var en uttalelse som viste seg å være meget treffsikker - ettersom vi nå i ettertid kan se at dette passet - dette budskap ble gitt tidlig på 50-tallet og den kalde krigen ble offisiellt avsluttet sent på 80-tallet. R.Ø.anm.) Det skulle innebära, att ytterligare två generationer skulle födas och växa upp under det ständiga hotet av en nära förestående förintelse. Och ännu har universum icke frambragt den civilisation, som skulle kunna äga bestånd under sådana betingelser.

-Jag tror jag förstår problemet nu, sade jag. Men lösningen då? Det ar manga som inser att vår nuvarande situation är synnerligen riskabel, men de är inte eniga beträffande sättet att råda bot härför. En del hävdar, att vi borde hejda den vetenskapliga utvecklingen på det materiella området, upphöra med arbete på alla slags avancerade planer samt erbjuda studiet av kärnfysik. Andra går ännu längre och menar, att vi helt och hållet bör förstöra frukterna av den materiella vetenskapen och "återvända till naturen" och till djurens livsbetingelser.

-Om du vore i färd med att uppföra en stor nybyggnad, svarade Alan, och du plötsligt upptäckte, att grunden genom en felberäkning ej skulle bli stark nog att bära upp den, skulle du då genast börja riva ned alltsammans? Knappast. Nej, om du över huvud taget hade någon intelligens, skulle du i stället börja undersöka, hur man bäst skulle kunna utvidga och förstärka grunden.

-Utvecklingen av den materiella vetenskapen låter sig inte hejdas. Antingen kommer utvecklingen att fortsätta eller också kommer den att stagnera. Om den stagnerar, kommer den att bryta samman, ty dess starkaste stöttepelare kommer att bli de första som försvagas under ett reträttprogram på grund av dettas förlamande inverkan. Det är inte så att er materiella vetenskap har vuxit fram ur felaktiga grundförutsättningar, utan den kommer att skrida framåt och uppnå hittills oanade resultat, om folken på jorden endast ser till att den får ett bärkraftigt underlag.

-Och om de inte gör det? frågade jag.

-Då kommer er civilisation att gå under, sade Alan långsamt. Den kommer att störta samman i en katastrof med få överlevande. Dessa få kommer varken att ha förmåga eller vilja att återuppta den vetenskapliga forskningen. Inom några få generationer har de efterkommande återgått nära nog till djurstadiet. Sedan börjar utvecklingskurvan att gå uppåt igen. Om femton-tjugo-tusen år kommer en ny civilisation att uppstå. Den kommer att möta samma problem som den nuvarande och ha samma möjligheter att lösa dem. Skulle även den misslyckas, kommer den i sin tur att gå under. Det är en av universums obevekliga lagar, även om den lämnar människosläktet fritt val. Varken din ras eller dess kultur är predestinerade till att utplånas. Ni människor kan måhända fullfölja civilisationens uppåtgående kurva, tills ni för alltid lämnat katastrofhotet bakom er. Valet ligger hos er själva.

-Det är inget tvivel om hur valet skulle bli, om folk vore medvetna om vad de hade att välja mellan, sade jag.

-Just precis, svarade Alan. Det är därför vi är här, och det är därför som du är här.

(den store leksen)

Som Alan förut berättat var hans förfäder en grupp överlevande vid förra civilisationens fullständiga sammanbrott på vår planet.

-Det var för mer än trettiotusen år sedan efter er tideräkning, sade Alan. Men redan då hade människorna utvecklat en materiell vetenskap, som åtminstone i vissa avseenden vida överträffade den nuvarandä. Man följde naturlagarna i stället för att såsom i er vetenskap låta den ena lagen motverka den andra. Deras anordningar kom på så sätt att bli mycket enklare än era. Likväl kunde folk då utföra sådant, som ni ännu inte är i stånd till. Inte heller de insåg emellertid, att det är absolut nödvändigt, att utvecklingen av de andliga och sociala värdena håller jämna steg med det materiella framåtskridandet.

-En politisk och social klyfta vidgade (utbredte)sig alltmer mellan denna epoks båda stormakter. Motsättningarna dem emellan ökade år från år, tills de slutligen utmynnade (munnet ut) i ett förintelsekrig. Energivapen användes av det ena folket mot det andra, vapen vars verkan var tusen gånger större än vätebombens (vannstoff-hydrogen -bomben), som i dag utgör ett hot mot mänskligheten. Det var inte längre fråga om seger eller nederlag, utan de båda folken helt enkelt förintade varandra. De överlevande var inte många, och den radioaktiva strålningen blev på hela planeten starkare än vad människor kunde uthärda.

 Det betydde inte att alla överlevande var dömda till plötsligt strålningsdöd, men det betydde att en fortlöpande urartning (forverring?) av de mentala och biologiska funktionerna skulle komma att äga rum (skje). Detta jämte (ved siden av) den stora mängd mutationer som alstrades av efterföljande generationer, skulle slutligen sänka deras livsnivå nästan i jämnhöjd med djurens.

-Sex av våra flygfarkoster hade med sina besättningar landat på en högplatå i det nuvarande Tibet. Man höll rådslag för att - om det över huvud taget fanns någon utväg - besluta sig för vad man skulle göra.

-Det föreslogs, att man skulle göra ett försök att komma över till en annan planet. De luftskepp man hade på den tiden kunde användas för rymdresor ut til månen, och de hade ofta stigit till några hundra kilometers höjd över jordytan. Dock hade aldrig något försök gjorts att överbrygga klyftan mellan planeterna, och besättningarna var långt ifrån säkra på att ett sådant försök skulle lyckas.

-Den planet ni kallar Mars var vid detta tillfälle i konjunktion med jorden, och miljön på planetytan vad beträffar temperatur, atmosfär, vatten, osv. var betydligt gynnsammare (mer gunstig) för deras möjlighet att överleva än vad de nuvarande förhållandena enligt era astronomer påstås vara.

-Det företogs en omröstning, och besättningarna på fyra av skeppen valde att våga det riskfyllda språnget i förhoppning att man därigenom skulle kunna bevara åtminstone en del av människosläktets kultur. De övriga trodde, att de tack vare att de befann sig på en högt belägen platå med relativt ringa strålningsintensitet, skulle kunna leva vidare där utan att riskera total kroppslig och själslig urartning hos sig själva och sina efterkommande. De valde därför att stanna kvar.

Eftersom jag märker, att du undrar över en sak vill jag påpeka att man inom detta släkte hade nått fram till fullständig likställdhet mellan könen, som var ungefär lika representerade vid rådplägningen ifråga. Av de fyra luftskeppen, som vågade det stora språnget, kom tre välbehållna fram. I vår historia finns ingen uppteckning om det fjärdes öde.

-Genom många generationer tog den hårda kampen för en fortsatt existens detta folks hela tid och energi i anspråk. Det var det nya människosläktets mörka tidsålder, och vi har relativt ringa kunskap om denna tid. I varje fall har de ursprungliga besättningarna omedelbart efter sin ankomst till den nya planeten omsorgsfullt utarbetat och nedtecknat jord-människornas historia och skildrat orsakerna till deras undergång. Genom århundradena har denna historia sorgfälligt bevarats. Den kallas "Den stora läxan" och är det första som vår ungdom får lära sig, när den börjar sin utbildning.

Efterhand som kampen för den fortsatta existensen trots allt fick framgång, återtog utvecklingen av den materiella vetenskapen sitt normala förlopp. Men genom att folk ständigt hade det förgångnas exempel för ögonen, upprätthölls alltid de rätta proportionerna mellan nämnda vetenskap och de andliga och sociala värdena. Vi har kunnat konstatera, att alla tre vetenskaperna lyder under samma grundläggande naturlagar, och vi har kommit långt när det gäller att förstå dem.

-Vi är nu i allt väsentligt oberoende av planetema. Några av våra rymdskepp är efter era mått mycket stora. De ar manga gånger större än era största fartyg. Vi kan i dessa skepp tillverka allt som fordras för livets uppehälle och bekvämlighet. Och eftersom vi har löst energiproblemet, behöver vi inte landa på någon av planeterna utom tillfälligtvis för att anskaffa råmaterial för nytillverkning.

-Då omvårdnaden om vår egen fysiska tillvaro kräver ringa tid och möda, kan vi följaktligen ägna mycket av vår tankeverksamhet och vår energi åt att hjälpa de släkten, som ännu inte har passerat den kritiska punkten i sin utveckling.

-Kan du ge mig några särskilda anvisningar? frågade jag. Några bestämda meddelanden, som jag kan låta gå vidare till var och en som jag kan få att lyssna?

-Det behövs knappast, svarade Alan. Era egna filosofer, såväl i äldre tider som i nutiden, har givit människorna tillräckliga anvisningar och tillräckligt stort vetande för att sätta dem i stånd att slå in på den rätta vägen - om de blott ville låta sig övertygas om det absolut nödvändiga i att följa den!

Om en människa med förbundna ögon rusar mot en avgrund, krävs det möjligen stor ansträngning för att hejda honom. Men om man istället - en vida lättare uppgift - avlägsnar ögonbindeln, behöver man inte företa sig något mera, eftersom människan då av eget förstånd stannar och vänder om.

-I era religionsböcker och filosofiska verk finns många uppgifter, som visar, att era folks stora tänkare genom tiderna varit medvetna om faran av att koncentrera sig på den materiella vetenskapen. I er bibels första bok står berättelsen om Babels torn, om ett släkte som helt förlorat den andliga vetenskapen ur sikte och försökte nå Gud med sina händers verk.

Experimentet slutade givetvis med kaos och förvirring - som alltid vid dylika företag.

-De sociala och andliga vetenskaperna skulle komma att utvecklas nästan automatiskt, om alla människor förstod hur vitalt nödvändig denna utveckling är.

-Uttryckt på enklast möjliga sätt innebär den sociala vetenskapen ett studium av människornas förhållande till varandra, och den andliga ett studium av deras förhållande till Gud. Ett oumbärligt krav för framsteg inom dessa båda vetenskaper är en uppriktig åstundan efter större insikt och förståelse.

(et sundt grunnlag til en forenet verden)

Alan fann det beklagligt att en del uttryck i vår bibel förvanskats vid översättningen från grundspråket. Ett av misstagen som gjordes var att orden "älska" och "kärlek" kom till användning på de ställen, där grundtextens betydelse är "förstå" och "förståelse".

I er bibel sägs att det största av alla bud är detta:

'Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta, av all din själ, av all din kraft och av allt ditt förstånd." Översättningen borde rätteligen ha varit: "Du skall bemöda dig om att förstå!" Man behöver inte befalla människan att älska Gud, ty om hon førstår Gud, så följer kärleken oundvikligen av sig själv.

Vidare framhålles: "Om jag talade med både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek (förståelse), så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal." Det är uppenbart, att hur vältalig en människa än är, kan hennes ord inte ha någon verklig mening, om hon inte förstår det hon talar om!

Enligt era filosofiska verk skall en människa älska sin nästa och förlåta sina fiender. I våra vishetsböcker sägs det, att om en människa förstår sin nästa, och denna i sin tur förstår henne, blir de aldrig fiender. Att förstå sin medmänniska kräver förmåga att sätta sig in i hennes villkor och se tingen, som hon ser dem. Det är stor skillnad mellan kunskap och förståelse. Den förra sitter i huvudet, den senare i hjärtat.

-Det vitala behovet för er värld i dag är en enkel förståelse människor emellan! Vad är det för nytta med pakter, traktater och garantier mellan regeringarna, om det brister i medmänsklig förståelse bland folken. - Ni har uppfunnit hjälpmedel för en världsomspännande nyhetsförmedling, radio, television, telegraf. Varför begagnar ni inte dessa i långt högre grad än vad som sker för propaganda om förståelse nationerna emellan?

 Visserligen har ni några radiosändare, som är avsedda för uppgiften att utbreda sanningen, men de är alldeles för få, och programmen de sänder består huvudsakligen av propaganda för att "sälja" en idé eller ett visst handlingsschema till en annan person eller nation, som man tror kommer att låta sig påverkas.

-I ditt land ger folk årligen genom sin regering ut milliarder dollar till utlandshjälp och behandlar därigenom sjukdomens symptom. Samtidigt ger ni ut tio gånger så mycket på att förbereda en världskonflikt vilken - om den kommer - endast bevisar, att sjukdomen blivit dödlig. Om tio procent av dessa pengar och ansträngningar hade använts till att bekämpa själva sjukdomen, som endast beror på bristande förståelse människor emellan, skulle denna kunna botas på några år.

-Om industriföretagen i de olika länderna inte vore tvungna att använda hälften av sin tid och sin energi på att framställa förstörelsemedel, skulle de kunna höja levnadsstandarden för varenda en på er jord till den grad, att ingen nöd mer skulle finnas. Med frånvaron av nöd följer frihet från fruktan och därmed skulle er civilisation ha passerat den kritiska punkten i sin utveckling.

Er största era, er nya tidsålder, ligger framför er. Ni har bara att gå in genom den rätta dörren. Med "nya tidsåldern", avses bl. a. den tidsålder, då de andliga och sociala vetenskaperna kommer att ha lika framskjuten plats som den materiella.

-Jag har gett dig så mycket anvisningar som du för närvarande är i stånd att ta emot. Gör allt vad du kan för att få folk att lyssna på våra ord. Om du lyckas, kommer vi att kontakta dig igen. Som jag redan tidigare sagt, så varken kan vi eller vill vi påtvinga ert släkte vår kunskap eller vår kultur, inte heller kan vi framträda personligen för hela ditt folk på en gång, förrän vi har påtagliga bevis för att flertalet verkligen önskar det. Det er dock för närvarande långt ifrån fallet(tilfelle).

-Som ett avskedsord, innan jag lämnar dig,'skall jag ge dig ett citat ur er egen filosofi: "Pröva allt och behåll det bästa!"

- Farväl då, Dan! Gör ditt bästa!

----------------------------------

Jag har gjort mitt bästa för att vidarebefordra budskapet exakt som det lämnades mig. Det kan kanske synas läsaren något kortfattat och på sina ställen litet bryskt. Det kan även tyckas, att framställningen borde varit utförligare och att mera bestämda anvisningar kunde ha lämnats. I varje fall är det skrivet på det sätt jag mottog det, och då jag aldrig haft tillfälle till särskild skolning i vare sig teologi eller sociologi, skulle det vara mycket förmätet av mig att försöka göra budskapet utførligare genom att försöka omtolka det efter mina egna åsikter och mitt eget begränsade vetande.

Även om jag inte kan ta at mig nagot av äran för de värden man måhända kommer att finna i detta budskap, nödgas jag dock ikläda mig ansvaret för däri möjligen förekommande missuppfattningar och utelämningar, ävensom för eventuella brister i fråga om framställningens följdriktighet.

Jag riktar en allvarlig vädjan till mina läsare att ta ställning till budskapet - av vilket slag den sedan må bli!

Daniel W. Fry

 Efterskrft

Då Daniel W. Fry år 1955 slutade sin anställning vid Aero jet General Corporation i New Mexico, var det för att kunna starta dels ett eget tekniskt och vetenskapligt forskningslaboratorium i El Monte, Kalifornien, dels ett världsomspännande freds- och vänskapsprogram.

Det ena av de två huvudsyftena med Frys laboratorium i El Monte var att där framställa apparater för uppnående av kontakt med rymden och dess intelligenser, det andra att tillverka instrument för styrning och kontroll av raketer. Under en följd av år anlitade den amerikanska regeringen ett av USAs minsta laboratorier för instrumenttillverkning till sina raketmotorer:

ett erkännande av att apparaterna varit ändamålsenliga och av särskilt hög kvalitet. Fry fick bl. a. i uppdrag att utforma åtskilliga delar av Atlasrobotens (-rakettens)kontrollsystem.

Som Fry berättar i sitt meddelande till läsarna daterat Los Angeles den 22 maj 1954, slutade hans interplanetariska kontakt inte med de händelser som beskrivits i den föregående texten, utan har blivit en fortsatt förbindelse. Sedan dess har Fry med vissa intervaller haft fortlöpande kontakt med Alan, vilket för Fry varit av stor betydelse såväl rent personligt som för hans arbete som tekniker och raketingenjör. Alan har varit Frys tekniske och vetenskaplige rådgivare vid lösandet av många svåra uppgifter och problem, och Fry har aldrig gjort någon hemlighet av varifrån han fått idéerna till sina utmärkta instrument och apparater.

Den 28 april 1954 kontaktades Fry för tredje gången av Alan, som gav honom ett mycket viktigt Budskap att förmedla till Jordens befolkning. Innehållet i detta budskap har publicerats i det du har lest foran - "Budskapet från rymden - där Fry dessutom berättar om sina senare kontakter, bl. a. om sitt möte med Alan i närheten av sin stuga i Oregonskogarna nordväst om Merlin år 1961, samt om de vittgående konsekvenserna av hans kontakt med Alan.

Förutom "Resa med flygande tefat" och "Budskapet från rymden" har Daniel W. Fry publicerat "Steps to the Stars", som omfattar hans vetenskapliga avhandling om gravitationen i populär form. En av hans teorier är att jordens gravitationsfält inte fungerar som en dragningskraft hur långt ut i rymden som helst, utan att den når en nollpunkt, varefter den verkar som en bortstötande kraft. Denna teori bekräftades fyra år senare i juli 1958 av dr. Parry Moon, forskare vid Massachusetts Teknologiska Institut.

"Steps to the Stars" utkom några år senare i en utökad upplaga med titeln "Atoms, Galaxies and Understanding", endast två kapitel är gemensamma för böckerna som kan rekommenderas tekniker och ingenjörer. Frys senast publicerade bok finns översatt till svenska under titeln "Utvecklingens Kurva". Innehållet i denna bok vänder sig till alla intresserade av människans utveckling och av metafysiska ämnen.

Fry är dessutom utgivare och redaktör av den internationella månatliga tidskriften "Understanding". Första utgåvan utkom januari 1956.

"resa med flygande tefat" som mp3 ljudbok i 2 ljudfiler a ca 45min.+/-

Dette var hentet fra boken som ble utgitt på svensk  av et forlag som dengang i -1969 - het PARTHENON i Hälsingborg.