mer kontakt-

¨historier på 

linker under

denne art.

ufo-crash in remote Sweden with the pilot surviving in mid 50s

 

en svensk kontakt-persons  ufo-erfaringer


Det følgende er et utdrag fra boken  "inre kontakter med yttre världar"  og omhandler "x" sine kontakter. (vil være anonym etter henvendelser-mas/press) og  forteller selv sin historie her - og den inneholder også beviser - slik denne opplevde - som bekreftet at Billy Meiers kontakter til Semjase var reelle:
(da teksten er scannet kan det forekomme ord og stavefeil )

audiobok mp3 med svensk språk- opplesning fra dette


en annen svensk ufokontakt; Richard Höglund (1913– 1977)

ummo-kontakten

(1954-1973)

Channie West - en svensk ufokontakt 

"Samtaler med en ufo-kaptein"

EN NORSK KONTAKTHISTORIE        

Rakettingeniøren Daniel Fry's UFO-kontaktberetning fra 1950

mer fra FRYs kontaker

Svensk utrolig nærkontaktberetning fra 1946. (Gøsta Carlson)   

"Han ble millionær etter møtet med de utenomjordiske"

Ante Jonsson's kontakberetning :"FANTASTISKE RESOR MED UFO"

Eduard (Billy) Meiers første kontakter


fler linker til slutt:




MIN KONTAKT TIL EDUARD (BILLY) MEIER

"I mitten av sjuttiotalet hade jag läst om Eduard Meier, en bonde i Schweiz. Han hade kontaktats av ett UFO och dess besättning. Fem år senare läste jag om honom igen. Jag bestämde mig før att ta kontakt med Eduard Meier. Jag ville seriöst undersöka hans upplevelser, inte bara förkasta dem som så många andra gjorde.

Jag fick ett mycket vänligt brev tillbaka. Vår kommunikation var öppnad. Tillsammans med en annan man i Sverige vände jag ut och in på allt det som Meier berättade. Vi kom båda fram till att saker och ting verkligen har hänt, saker som utan tvekan pekar på att Meiers berättelse är äkta. Detta trots att vissa människor før länge sedan hade "genomskådat" och "avslöjat" honom.

Jag fick flera diabilder från Meier. Dessa kompletterade endel andra bilder jag redan hade om kosmos och rymden. Det ligger nära till hands att fråga sig hur det kan komma sig att jag vågar fälla ett uttalande som att Meier inte är en bluff. Svaret är att mina studier har lett mig fram till detta - men det var också något som hände som gjorde att jag inte tvivlade mer.
Jag hade lärt känna några människor med harmonisk inställning till djur, natur och människor. De tillhörde en spiritualistisk förening. Jag började delta i en del av deras aktiviteter och blev tillfrågad om jag ville visa mina diabilder och hålla föredrag før dem. Jag började skriva manus, sammanställa bilder och se över min diabildsutrustning. Jag hade bara en vecka på mig. Två dagar senare kom ett brev från Eduard Meier i Schweiz. I slutet av brevet skrev han: 'MIN KOSMISKA VÄN HALSAR TILL DIG OCH ÖNSKAR DIG LYCKA TILL MED DITT ARBETE PÅ SÖNDAG!"

Brevet var avstämplat i Schweiz på torsdagen före dvs tre dagar innan jag själv visste att jag skulle hålla mitt första föredrag om UFO och rymden. Detta var ett bevis før mig så starkt att jag började skaka i hela kroppen. Gradvis insåg jag sanningen; att Meier verkligen hade kontakt med den kvinnliga rymdskeppspilot Semjase från planeten ERRA i solsystemet TAYGETA i PLEJADERNAS stjärnbild.

Ingående hade jag studerat Meiers material och förstått att det fanns människor som ville honom illa. Dessa hade publicerat falska intervjuer och låtit producera falska foton. (Meier tok ca. 1500 diasbilder av pleiadefartøyene, men av disse er ca 1200 regelrett stjålet- (In "figu-bulletin #20/2005 - they say that of Billy's original 1500 photos - 1200 was simply stolen). Han lovte Semjase å ikke å nekte noen som ønsket det - informasjon eller som ville kopiere bilder - han lånte derfor iblant bort originalene og resultatet ble at mange aldri kom tilbake. Andre ganger kom kopier tilbake. Og atter andre ganger kom omgjorte bilder fram i tidsskrifter - for det viste seg at enkelte kopier av hans dias var det fikset på - det var f.eks. lagt inn linjer for å kunne "bevise" at hans bilder var tatt av opphengte modeller. 

Fotografen (local photostore of herr Schmid) som fremkalte filmene har det i ettertid vist seg - leverte bildene til etterretningsfolk som hadde truet ham til dette, slik at disse kunne "godkjenne" det som Meier skulle få tilbake. Ved siden av at de kunne legge inn "bevis på falskneri" på noen bilder som de senere fikk ut gjennom media. Dette er ikke kun påstander - mange seriøse ufo-forskere har bekreftet dette - Wendelle Stevens og Michael Heseman som virkelig har gått "tett på" saken, og flere andre.

Vi fortsetter da videre fra boken: ) 

Ingående hade jag studerat Meiers material och förstått att det fanns människor som ville honom illa. Dessa hade publicerat falska intervjuer och låtit producera falska foton. De hade hotat Meier och hans familj. De hade till och med använt skjutvapen mot hans hem.(Ja - til i -99 hadde det vært 11 mordforsøk på Meier - dette viser at "visse grupperinger" virkelig forsøker å stoppe hans virke og informasjoner. Dersom han kun hadde vært en bløffmaker som de samme krefter påstår, hvorfor skulle de da så absolutt ta livet av ham?)

 


Dette er J.Nichols kosmiske kunst av Billy Meier og Semjase - og det var en beskjed fra Semjase
til personen her - beskrevet over - som overbeviste denne om at Meiers kontakter var reelle.

Jag höll mitt första föredrag i Norrköping. Det var så det började. Jag fick fler beställningar på föredrag via brev och telefönsamtal och började resa runt till olika föreningar, organisationer och skolor mm. Detta har betytt mycket før mig. Jag har kommit i kontakt med många människor med egna häpnadsväckande upplevelser.


 VEM ÄR JAG?

Året är 1990 när detta nerskrives. Jag är en trettio-nioårig svensk medborgare uppväxt i "yy" i Sverige. Jag arbetarar i en industri sedan femton år tillbaka. Där jobbar jag med data. Dessutom extraknäcker jag som kursledare åt studiförbunden med data-utbildning - på fritiden spelar jag dansmusik. Detta har jag tidigare försörjt mig på. Redan i femton årsaldern började jag spela med i dansband vilket har gett mig möjlighet att resa runt i landet. Allt detta gör mig till en mångsidig person men det finns en annan sida av mig som fä känner till. Jag har varit med om en rad paranormala, så kallade övernaturliga, upplevelser.

Det känns lite konstigt att samtala med grannarna om vardagliga ting, delta i släktkalas, stå på en scen och spela dansmusik, gå till jobbet osv när jag i mitt inre har en annan syn på livet än vad som är "normalt". Under en stor del av mitt liv trodde jag mig vara tämligen ensam. Jag hade ingen att ventilera mina upplevelser med men idag vet jag bättre. Det finns många människor bara i vdrt avldnga land som har liknande upplevelser och jag är mycket glad attjag äntligen har träffat en del av dem.


Det som har hänt mig har jag antecknat så noggrant som möjligt. Att det inte har varit fråga om subjektiva upplevelser har jag fdtt många bevis för. Jag har träffat människor som har berättat om liknande händelser. En del av dessa har nästan till punkt och pricka stämt med mina egna upplevelser.
Allt började med att jag var på en privat seans hos ett medium. Det var i mitten av sjuttiotalet Jag fick där kontakt med anhöriga vilka varit borta från den jordiska tillvaron en tid. Efter detta började det hända saker; möte med ett rymdskepp, kontakt med utomjordiska väsen... och på den vägen är det.


 JAG SÄG ETT UFO
Den 12 oktober1979 blev jag vittne till en "demonstrationsflygning" av ett okänt flygande föremål, ett UFO. Klockan var tio på kvällen när jag från köksjönstret kunde se ett stort föremål flyga av och med röda lampor i vardera vingände. Jag trodde att ett stort passageraplan av typ DC 10 eller liknande höll på att nödlanda. Jag ringde genast till polisen i .... (lokala polisstationen i .... har inte kvällsöppet). Med andan i halsen anmälde jag vad jag just hade sett. Jag fick till svar att man inte hade några uppgifter om ett flygplan i nöd.
Min flickvän och jag kastade på oss ytterkläder och skor. Vi satte oss i bilen før att köra mot .... flygfält. Det var i den riktningen de röda ljusen hade visat sig. Väl framme var vi övertygade om att det verkligen rörde sig om en nödlandning men det var alldeles tomt på polis, ambulans och annan katastrofpersonaL Det fanns inga ljus tända och inga bilar eller människor syntes till.

Jag stannade bilen på vägen som går parallellt med flygplatsen, drog åt handbromsen och stängde av motorn.  Knappt hade jag kommit ur bilen förrän hon började känna obehag och ville åka hem. Jag hann knappast svara förrän jag hörde ett dovt mullrande ljud. Kromlisterna på min gamla Amazon började vibrera. Askkoppen skakade. Jag tittade uppåt mot den molniga hösthimlen. Vid den andra änden av flygfältet kom något stort flygande som om det kom inför landning. Det var ett brett föremål. De röda lamporna satt längst utpå vad jag uppfattade som vingspetsarna. Min flickvän  grät hejdlöst, (av frykt) alltmedan jag studerade denna fartkost vilken kom svepande endast ett femtiotal meter över landningsbanan. Farten var ganska låg och farkosten gav ifrån sig ett lågfrekvent mullrande ljud. Jag upplevde en känsla av lyckorus i kroppen. Vad jag nu hade sett kunde inte vara nogot annat än ett okänt föremål, ett UFO. När det svepte över landningsbanan såg jag att det hade formen av en flygande bumerang. Jag uppskattade det till ca 100-120 meter tvärs över. Vid slutet av banan steg det och svängde av västerut rakt ovanfør oss. Nu såg vi två vita lampor i änden av vingspetsarna. 

Föremålet svängde än en gång och flyttade sig tillbaka till banans børjan. Det svängde nedåt och tycktes återigen gå in för landning men svepte än en gang över banan och precis som förut svängde det igen och visade samma tecken för vad som kunde förmodas vara en landning. När det kom tillbaka før tredje gången sträckte jag mig in i bilen och blinkade med ljusen. Jag såg då att de röda Ljusen på farkosten genast ändrade färg till grönt. Den flygande bumerangen vek av mot nordost, ganska lågtflygande, endast ca 200-300 meter över marken. Jag var inte på något vis rädd eller skärrad. Tvärtom. 

bildet er en tenkt ill. over situasjonen der han så den flyvende bummerangen ved flyplassen (R.Ø. ill.)

 

Ett slags rus, en känsla av lycka och glädje fyllde hela mig. Min flickvän däremot skakade av rädsla. Föremålet var nu borta och vi vände hemåt igen. Observationen hade varat i högst en minut men denna händelse hade mycket stor inverkan på mig. Jag kunde knappt somna när vi kom hem.


Dagen därpå ville jag gå till botten med detta. Naivt kontaktade jag flera flygplatser och frägade om eventuella incidenter i ..... Jag fick inget som helst gensvar. Jag ringde upp de militära flygenheterna i mellansverige och på F13 i Norrköping lovade man att undersöka saken.

En representant førF13 med majors grad kontaktade mig per telefon på arbetet. Man hade undersökt min berättelse om en observation av onormalt beteende, sa han och förklarade før mig att två viggenplan hade flugit över trakten vid denna tidpunkt.
Två Viggen på 900 meter? Jag skrattade åt påståendet. Liknelsen av det föremål som uppehöll sig vid flygfältet och två viggenplan føreföll löjlig. Emellertid fick jag en mindre utskällning om att jag faktiskt pratade med en expert i ämnet. Han visste bäst..

Jag började nu en egen förskning i detta fall. Jag ville veta om andra människor hade sett vad jag hade sett. Jag fick veta att en man boende i utkanten av Laxå hade sett ett "konstigt flygplan med stora vingar och en liten svart kropp och med ett vibrerande ljud som fick stuprännorna att skaka". Det var alltså fler än jag och min flickvän som hade sett det här. Føljande dag fick jag en på ringning från polisen i ......
-Hm, ja, ...... Du har ringt och frågat om något speciellt har hänt i luftrummet den 12 oktober. Det är faktiskt så att vi har ett tjugotal liknande rapporterfrdn samma kväll. De kommer från olika håll. En del har anmält att deras fjärrstyrda garageportar kommit ur funktion då ett svart konstigt flygplan på låg höjd flugit över deras boningsplatser. En del av dessa menar att det var ett UFO. Vad tror du?
-Ja, det mäste ha varit ett UFO!


 EN UTOMJORDISK KVINNA

Det här var fantastiskt! Jag bestämde mig før att inte prata med vem som helst om det. Åtta månader gick och i juni månad 1980 var jag i Västeräs där jag skulle spela dansmusik på kvällen. på lördagsjörmiddagen gick jag utfrån hotellrummet føratt ta en promenad i staden. Det var fint väder och många människor var ute. Jag gick längs en gågata som leder in till centrum då jag fick syn på en flicka som kom gdende emot mig. Jag såg henne på cirka femtio meters avstånd. Hon urskilde sig tydligt från de andra människorna. Jag tyckte att hon bar alldeles før mycket make up och jag tittade på henne. Hennes ögon var stora och starkt målade. Vi närmade oss varandra och nu kunde jag se att hon stirradepå mig. 

Jag slog bort blicken men kunde inte låta bli att titta på henne. När hon kom när mare såg jag att hon inte alls var så målad som jag hade tyckt. Hon går fram och ställer sig framfør mig så att jag blir tvungen att stanna. Hon tittar intensivt in i mina ögon och säger:
-Du vet var jag kommer från. Eller hur?

Så log hon, steg åt sidan och förtsatte framåt. Jag blev stående i fölkvimlet på gatan. Omtumlad kände jag mig. Vem var hon? Många olika slags människor har jag sett på dansbanor runt om i landet men den här kvinnan tillhörde inte dem. När jag vände mig om før att titta efter henne var hon borta. Hon var försvunnen i fölkvimlet.

Många människor skulle kanske se det här mötet som ett alldagligt sådant. Det finns ju så många annorlunda och udda människor, både de som sköter sig och de som missköter sig. Många konstiga typer ser man jämt i de större städerna. Men en inre känsla sa mig att den här kvinnan inte var någon kvinna i vanlig bemärkelse. Jag kopplade genast ihop detta möte med den flygande bumerang jag hade sett hösten innan. Var detta en utomjordisk människa? Utan att veta varför är jag säker på att hon inte var en vanlig jordmänniska. Upplevelsen stärkte mig. Jag kände mig medveten om två ting; att UFO existerar och att det finns utomjordingar bland oss i vardagen. Jag förstod nu att de inte bara finns här, de talar till oss också. Tanken svindlade.

Efter detta tog jag kontakt med riksorganisationen UFO SVERIGE. De fick min berättelse. De ringde och frågade om jag kände till de andra tjugo som också hade rapporterat om detta oidentifierade flygande föremål över trakten. Nej, jag visste ingenting om dem men jag hade en gammal skolkamrat som jobbade hos polisen och ringde henne. Hon lovade att leta i arkivet och ringde mig redan nästa dag. Hon sa att det inte fanns några rapporter från den dagen eller från dagarna omkring detta datum. Hon förtsatte att söka i alla tänkbara arkiv men där fanns ingenting om detta någonstans.




 JAG FÅR KONTAKT

Hösten 1989 träffade jag ett engelskt medium. Hon sa:
- du har väsen därute i universum som vill komma i kontakt med dig. Jag skall visa dig hur du upprättar en förbindelse med dem.
Några dagar senare vaknade jag mitt i natten. Jag var helt klarvaken. Klockan var tre. Detta började nu hända nästan varje natt. Jag undrade om det var andliga kontakter eller om det var utomjordiska tecken. Men varför just klockan tre på natten? Den andliga världen var inte främmande før mig. Jag hade blivit övertygad om att döden bara var en passage till en annan tillvaro. Många gånger hade jag känt kontakt med anhöriga, antingen via ett medium eller på egen hand.

Det hade gått tio dagar inpå nyåret 1990. Det hade nu hade blivit en nattlig vana att jag vaknade upp klockan tre på natten. Men den här gången kändes det annorlunda. Jag satte mig upp och tände lampan. Min sambo sov. Jag hörde ett tickande men det var ingen klocka i rummet som tickade. Det tickande ljudet kom från hallen och jag lutade mig fram mot fötändan av sängen før att om möjligt kunna se om det var vår dotter som var på väg till toaletten. Nej, hon låg och sov. Jag hörde hennes djupa andetag. Men något var i hallen.. jag kände det intuitivt...

In i sovrummet - på rad - kommer tre små människor. I bredd ställde de sig öga mot öga mot mig. Konstigt nog blev jag inte rädd utan var alldeles stilla. Denna syn har etsat sig fastpå min näthinna før tid och evighet - før de såg inte riktigt ut som människor.
Jag darrade. De stirrade på mig och jag visste att de var "goda". Jag sneglade mot min sambo, försökte till och med väcka henne men hon verkade sova djupare än annars. Varelsen i mitten säger:
-vi är här før en särskild sak.
Är jag tokig eller drömmer jag? Just då var jag inte säker på vilket. Jag försökte säga något men fick bara fram ett litet hostande. Till slut fick jag fram:
-Vad då?

bildet:

De kom inn rommet og stod ved sengens fotende - og han kommuniserte med dem - sannsynligvis var hans kone naturlig - eller suggerert inn i - en søvn, som var dyp nok til at  hun ikke våknet. 

(R Ø har laget bildet i mars 2000)

 

 

 

 


Alla tre höll fram sina händer och visade sina små handflator. Varelsen i mitten sa:
-Något viktigt och stort kommer att hända dig.
-Är det positivt eller negativt?
-Det beror på hur du ser det. Du kan komma att uppfatta det som det ena eller det andra.
- pratade de eller sände de ut mentala ord? Jag vet inte - bara att det var ren och klar svenska de använde sig av.
-Det som du kallar meditation kan vara farligt. Var aldrig ensam vid sådana övningar.
Jag satt kvar i sängen i samma ställning och försökte memorera allt som sades men jag är inte säker på att jag minns allt.
-Vi har följt dig en tid. Du har kallat på oss. Vi har sett dig i ditt arbete. Du behöver mer upplysning.
Så höjde de alla tre sina pekfingrar och sa:
-Var vaksam!
De sänkte sina fingrar och jag undrade vad som menades. Varelsen i mitten sa:
-Var vaksam mot alla som säger sig vara mediala.
-Är det något fel på våra medier?

Alla tre skakade på sina runda huvuden. Jag undrade vad de menade. Alla tre höll fram sina händer mot mig, vände sig om och började röra sig mot hallen. De gick ut i hallen och jag hörde dem gå genom ytterdörren. Jag satt stilla en stund - kanske fem minuter. Alldeles tyst var det. Hade jag drömt alltihop? Nej, nej, jag var klarvaken! Jag steg upp ur sängen, tände taklampan, gick försiktigt ut i hallen, tände hallampan och förtsatte ut i köket.

Var de kvar? Nej, men nu fick jag se att ytterdörren stod öppen cirka trettio-fyrtio centimeter. Jag gick fram før att stänga den och fick då se att låset var frånslaget. Vi som alltid kontrollerar låset och stänger dörren varje kväll innan vi lägger oss! Länge stod jag och funderade över detta innan jag låste och gick tillbaka till sovrummet igen. Klockradion visade nu 03.55. Jag kunde inte somna. Jag skrev ner allt jag kunde komma ihåg. Klockan var nu drygt fem. Jag kunde inte somna om utan hämtade tidningen och började så smått att "komma till sans" igen.
Dagen efter gjorde jag några anteckningar:

*det var endast mannen i mitten som hade pratat
* vad menade de med att något kommer att hända mig?
*vad menade de med att meditation var farligt?
*jag hade försökt väcka min sambo men hon hade inte vaknat
*jag hade en stark känsla av att de hade låtit dörren stå öppen så att jag skulle förstå att det verkligen hade hänt och att det inte var en dröm

Sju dagar senare hände det igen. precis klockan tre vaknade jag. Jag hade nu vant mig vid att vakna vid denna tid. Jag hörde ett tickande ljud, nästan som om köksklockans ljud hade förstärkts. Jag satte mig upp i sängen och tände sänglampan. Skulle jag få besök igen? Tyst kom de tre svepande in i rummet. De kom på rad. Återigen ställde de sig vid fotändan av sängen. Jag upplevde en känsla av lycka och glädje. 

Jag var definitivt inte rädd. Nu såg jag att de faktiskt var skapta som vi människor. De var bara lite mindre i storlek. De hade armar, ben, händer, en kropp och ett huvud. Det var just huvudena som inte liknade våra. De hade nästan klotrunda huvuden och deras ögon var mycket stora, lite snedögda och ganska tätt sittande. De hade små näsor och små munnar. Jag kunde inte se att någon av dem hade hår på huvudet eller över ögonen. 

De var klädda i några till synes vanliga joggingoveraller av blått tyg. De var små, ca 120-130 cm höga. Jag såg inga tecken på militära utmärkelser, medaljer eller bälten med vapen eller märken. Det enda avvikande var att den i mitten hade ett pannband. 1 mitten av detta fanns en liten sexuddig stjärna. Jag fick god tid på mig att observera dem på när a håll. De stod endast någon meter ifrån mig.

Aterigen sträcker de fram sina händer och visar sina små handflator. Mannen i mitten säger:
-Du känner till människans aura. I den finns allt. Den som har en utvidgad syn kan se mycket omkring en annan människa dock utan att vara medial som ni kallar det. Ge akt på det! Men det finns medier som har rena kanaler och de kan känna kontakt med andra medvetandeplan. Du känner en av dessa medier. Det var hon som visade dig hur du skulle kontakta oss. Du kan när som helst kalla på oss om du vill. Vi är nära dig - men ändå fjärran.
Jag tar mod till mig och frågar rent ut
-Varfør kommer ni mitt i natten?

-Du och de flesta människor är under dagen upptagna med egna tankar. Detta hindrar er från att uppfatta oss eller konversera med oss. När man vaknar upp däremot är detta möjligt. Även under andra förhållanden kan det gå bra t ex då du sitter vid frukostbordet och läser din tidning. Vi kommer att träna din förmåga att se och uppfatta oss så att detta kan ske när du eller vi önskar det.


Alla tre vände sig mot dörren och tågade ut på rad. Jag satt kvar en stund innan jag reste mig och steg upp. Skulle dörren stå på glänt igen? Nej, denna gången hade de gått ut utan att visa hur det hade gått till. Jag gick tillbaka till sängen och somnade.
Nästa dag kändes lång. Jag försökte sortera mina tankar. Vad kommer att hända? Varför kontaktar de mig? Om det är så att de vill ha mig som någon slags referensperson, i vilket syfte sker det i så fall? Kan det vara så att det är jag som har kallat på dem? Visst hade mediet visat mig en teknik att kontakta utomjordiska väsen men det verkade samtidigt som att de på något sätt var angelägna om att visa sig och även att prata med mig. Med blandade känslor tänkte jag att jag kanske inte skulle klara av att hantera det.

Det blev inte mycket gjort på jobbet denna dag. Jag funderade på om jag skulle berätta før de andra i den meditationsgrupp jag ingick i. Vi är fem som träffas regelbundet och mediterar tillsammans. Vi har alla nått en medvetandenivå där vi hyser stor respekt før djur, natur och människor, vi känner respekt før livet i vardande och har behov av att få ökad insikt i kosmiska hemligheter. Vi träffas varannan måndag och jag bestämde mig før att vid nästa tillfälle berätta om det som hade hänt. Jag visste att de inte skulle skratta åt mig utan ge mig det stöd som jag då kände att jag behövde.

Jag märkte en markant förändring i mitt inre. På meditationskvällarna började jag se färger, människor och andra symboler før min inre syn. Jag märkte också att jag vid vissa tillfällen kunde se människors aura. I början hände det efter meditationerna eller när jag talade med människor om andliga ting eller UFO. Det gick snabbt før mig att öva upp denna förmåga och bara efter ett tjugotal försök kunde jag ställa in mig på de skimrande färgbubblor som människors auror består av.
Under de närmaste meditationskvällarna fick jag fantastiska upplevelser. Vid ett tillfälle kom jag i kontakt med min pappa som omkom i en olycka 1968. I en svepande frekvens av starka färger visade han upp sig i sina senaste inkarnationer. Han var en kamelryttare, en handelsman, en fattig mörkhyad man, en kraftig bondmora osv. Allt gick i en rasande fart och jag såg tydligt att han hade nästan exakt samma utseende genom alla liven.(det  samme berettes fra andre åndelige kilder  - f .eks. Gabriele  von Wurzburg  og også Semjase).


 15. FEBRUARI 1990

En alldeles otrolig händelse har utspelat sig i natt. En dröm ?Nej, jag har varit fullständigt medveten...ändå inte.. jag skall försöka komma ihåg alla detalljer:
Exakt klockan två vaknade jag och var helt klarvaken. Hm, klockan två! Jag hade börjat vänja mig vid att vakna upp klockan tre men klockan visade faktiskt på två. Är de här nu, tänkte jag. Jag satte mig upp i sängen och tände sänglampan. Jag hör ett "klick" och plötsligt finner jag mig själv stående fullt påklädd på gräsmattan utanfør huset. Jag har skjorta, byxor och skor på mig. Nyss hade jag varit avklädd i sängen. Nu var jag utomhus och klädd. Hur hade det gått till?(de hadde manipulert med  tid-rom opplevelsen) Nu hände saker i en enda fart; jag hörde ett "klick" igen och jag upplevde mig själv sitta i en fåtölj av något slag. Framfør mig fanns en panel med fyrkantiga blåa små lampor. Över panelen fanns en jättelik bildskärm. Hur hade jag kommit dit? Satt jag i en farkost? Vid min vänstra arm kommer nu den man som har visat sig før mig både i hemmet och under meditation. Vi tittar in i varandras ögon och han säger:

- du skall få svar på en del frågor som du har.
Han visar mig en liten skylt, ca tio gånger tio centimeter. Det står MIR på den.
-Är det ditt namn?
-Ja.
På min högra sida står de två andra. De har - som jag tidigare observerat inget pannband med stjärna på som MIR. Jag fick veta att vi skulle se Orions stjärnbildpå nära håll. Vi skulle också åka till plejadernas stjärnhop. Inom några sekunder visade sig den før mig bekanta Orion på den stora bildskärmen. Oerhört snabbt förändrades stjärnbilderna på TV-skärmen. MIR sa att vi befann oss i Orions område inte långtfrån den stjärna som vi på Jorden kallar før BELLATRIX. Jag kände mig omtumlad samtidigt som jag behöll mitt inre lugn. Jag var medveten om det sensationella i upplevelsen. Jag satt skönt och sög in varje ögonblick av det som hände. Dock såg jag endast den blåa ljuspanelen och den stora bildskärmen. Något annat lade jag inte märke till. Jag var nu säker på att jag befann mig i ett rymdskepp med min fysiska kropp. Det var ingen dröm och det skedde inte på ett icke-fysiskt plan. Jag var där med min kropp. 

Jag såg nu en annan før mig välbekant stjärnbild, Plejaderna. Jag uppfattade ett nytt "klick" och ett starkt ljus visade sig på bildskärmen. Vi var inne i en stjärnsvärm. De låg tätt i en samlad ljusstyrka. MIR sa att vi var inne i plejaderna och att jag nu skulle få se något som jag hade funderat på. Jag kunde följa vår färd på denna skärm och den som styrde det här skeppet hade nu siktat in sig på en stor stjärna bland några mindre i samma område. Allt gick oerhört fort. Några sekunder senare visade sig en planet inte olik Jorden, men med mindre vatten.

 MIR stod kvar vid min sida och sa:
-Det här är en planet som heter ERRA och nu vet du att SEMJASE som du har studerat en tid har sin hemplanet här.
I mitt bröst föll en tyngd. Då var det alltså sant det som Meier i Schweiz hade berättat om. Återigen hörde jag ett "klick". Jag hann knappt smälta synen över ERRA förrän farkosten var tillbaka över Jorden igen. Jag såg ljus och kände plötsligt igen mönstret. Vi var hemma i Laxå. Jag befann mig i skeppet cirka femtio meter över mitt eget hus. Nu, tänkte jag, blir det rabalder. Människorna måste väl ändå se det här! Hur skall jag komma ner? "Klick" igen och jag sitter i min säng - helt avklädd! Mina kläder är prydligt hopvikta. Jag tittar på klockan. 04.30! Vad i hela...? Hade det verkligen gått två och en halv timma ?Jag hade varit helt säkerpå att alltihop hade tagit femton-tjugo minuter!
När jag hade samlat tankarna förstod jag att jag tidvis inte varit medveten. "Klicken" stod før minnesluckor längre än de ögonblick som "klicken" hade varat. Jag kunde inte somna.
Snart var det dags att stiga upp till vardagen igen... under en månads tid visade sig MIR før mig sex gånger. Helt apropå dök han upp på dagtid och meddelade sig mycket kortfattat. Han talade om min personliga utveckling och om andliga ledare som vid olika tillfällen fanns i min när het. Han talade också om att jag i framtiden skulle möta viktiga personer.


 8 APRIL 1990
Idag har jag varit i Borlänge och hållit ett föredrag om liv i universum. Jag fick god respons från publiken. Jag blev också intervjuad av radio Dalarna. Mitt under föredraget kunde jag svagt förnimma ett flertal ljusväsen stå bredvid mig på scenen. Detta bekräftades senare av flera från publiken vilka också hade uppfattat det.
Som vanligt hade jag PENTRAPYRAMIDEN med mig. Denna lilla kopparpyramid är tillverkad hos Meier i Schweiz efter en ritning av QUETSAL från planeten ERRA i PLEJADERNA. Jag bjöd fram publiken att känna på det vibrationsfält som omger pyramiden.
När jag kom hem slog jag mig ner på soffan før att vila ut. Då såg jag MIR stå mitt i rummet. Han var helt fysisk. Han tog min hand och sa:
-Jag hör av mig.
Jag undrade hur det går till när MIR dyker upp så där plötsligt och i ren fysisk förm. Jag har så många frågor till MIR men tycks alltid glömma av att förbereda mig før att ställa vettiga frågor till honom. Jag skall bättra mig på den punkten.


 2 MAJ 1990
Min åtta åriga dotter väckte mig strax efter klockan fem på morgonen.
-pappa, pappa.
Jag vaknade och rusade in i hennes rum. Yrvaken men glad satt hon i sängen.
-pappa, en liten rymdmänniska stod vid min bokhylla och tittade på Apple Blossom (en leksakshäst ur serien "My little pony").
Jag frågade hur han såg ut.
-Han var liten och hade blåa kläder och så hade han ett guld-pannband.
-Blev du rädd?
-Nej, han var snäll men när jag skulle prata med honom försvann han.



 17 MAJ 1990
En dam som hade varit på ett av mina föredrag ringde ikväll. Hon hade också haft besök av MIR. En obeskrivlig känsla for genom min kropp. Jag hade aldrig talat med en enda människa utanfør min meditationsgrupp om MIR. Det hon sa var ännu en bekräftelse før mig. Det var en alldeles fantastisk bekräftelse på att MIR inte är ett objektivt hjärnspöke i mitt eget huvud. Han är en helt levande intelligens som tydligen har kontakt med flera människorpå Jorden. Strax innan jag lade på luren hörde jag en högfrekvent ton i mitt vänstra öra. Var det MIR?


 18 MAJ 1990
I morse väcktes jag av ett ljud. Klockan var fem. Jag hörde något, men såg inget. Jag slöt ögonen igen och såg MIR før min inre syn. I tanken förmade jag en fråga.
- Var kommer denna kvinna in i bilden, hon som säger sig ha sett dig?
-Hon är som du, det ni kallar STAR PEOPLE.
-Vad är det?
-Ni har haft andra inkarnationer på andra boplatser i universum. Ni har levt och arbetat tillsammans på en annan planet.
Jag öppnade ögonen. MIR var borta. Det var dags att stiga upp.


 21 MAJ 1990
I natt sov jag mera normalt och vaknade vid halvsextiden. Jag gick in i duschen och medan jag väntade på att vattnet skulle bli varmt, hörde jag min dotter ropa på mig. Jag rusade in i hennes rum.
-pappa, jag såg honom igen. Han satt på min stol och snurrade när jag vaknade och när jag skulle prata med honom gick han genom väggen. Jag drog upp persiennen och därpå gräsmattan stod en jätteblank rymdraket. Han skulle gå in i den och när han såg mig i fönstret vinkade han åt mig. Sedan flög han iväg...SSSSSSSSSSSS - rakt upp i himlen...tänk om han ville stanna nån gång...
Jag har vid ett flertal tillfällen frågat min dotter om hon verkligen har sett det hon säger men då blir hon arg och undrar varför jag frågar så dumt.


 22 MAJ 1990
Sent igår kväll vid halvtolvtiden var jag på väg att stänga av TV'n. Plötsligt kände jag mig mycket trött. Jag satte mig på soffan och gäspade. Jag hörde en ton i vänster öra. Jag slöt ögonen och fick in MIR i mitt medvetande. Han kom med ny införmation. Han sa att den värld han kom från hette AEAT. I sin ena hand hade han en lysande liten skylt där jag kände igen stjärnbilden Skyttens tecken. När jag öppnade ögonen fanns ingen där. Jag kände mig inte längre trött. Jag tror att MIR gav mig en trötthetskänsla før att jag skulle stilla in mig och ta emot den införmation han hade att ge mig. 



 12 JULI 1990
När jag nu sitter och renskriver mina anteckningar, undrar jag vad som kommer att hända framöver. Under juni månad har MIR kontaktat mig fjorton gånger. Säger han! Själv har jag noteringar från tio samtal. De andra fyra har jag inget minne av. Under dessa tio gånger har MIR beskrivit en del förhållanden ute i universum. Han har också talat om världar av finare materia, andra dimensioner. Han har påpekat faran med droger, vad som egentligen händer under en berusning av alkohol. Trots att jag aldrig har varit en stor konsument av alkohol blev jag tydligt visad varningar før at använda det. MIR har också berättat om livets utveckling, om människans egentliga resurser och om de spärrar vi har. Han har talat om det onda och det goda, det som egentligen inte är gott eller ont - utan bara två sidor av livet, en som går framåt och en som drar tillbaka.



 14 JULI 1990
Mitt under gräsklippning hörde jag den välbekanta signalen i mit vänstra öra. Jag gick in, satte mig i soffan och vilade før att om möjligt få kontakt med MIR. Klockan på videon framfør mig visad på 14.49. Som skjuten ur en blixt materialiserade sig MIR framfør TV:n. Det "puffade till" och jag hoppade till.
-Sören, du sköter din uppgift som föreläsare bra, men det finns mer planerat før dig. Du skall få lära dig hur man justerar och balanserar människors chackra. Jag kommer att instruera dig och i sömnen skall vi justera dig før ökad känslighet i detta avseende. När du är färdig att utføra detta arbete kommer du att få erbjudanden om detta. Dina föredrag kommer att mer och mer övergå i kurs verksamhet och du skall alltid inleda kurserna med att justera kursdeltagarnas chackrasystem.
Han uppmanade mig att hämta papper och penna och jag skrev ner allt han sa. Klockan 15.45 sa han tack før idag och på återseende. Det hade gått fyrtiosex minuter. 



 17 JULI 1990
Jag vaknade klockan 01.45 och hamnade i en slags oförklarlig känslostämning. Jag var vaken och ändå inte vaken. MIR visade sig, pekade åt vänster och sa:
-Åt det hållet bor en man som kan visa dig hur det praktiskt går till att göra en chackrabalansering. Han finns med i din meditationsgrupp.
Jag förstod att det var Bosse.
-Jag är alltid nära. Du kan kalla på mig när du så önskar.
Jag vaknade till och tittade på klockan. Jag hade varit i detta tillstånd i två timmar och i tjugofyra minuter. Det kändes som tjugo minuter. Nästa dag pratade jag med Bosse och han visade mig hur man balanserar chackra. Vi gjorde det på en vän och det kändes mycket bra!


 22 JULI 1990
Jag hörde talas om en kvinna som hade epilepsi-liknande kramper. Hon säger att hon blir anfallen av en varelse med ett öga och två horn. Läkarna försökte komma tillrätta med det genom medicinering. Jag var trött mycket tidigt denna kväll. Det var før tidigt att gå och lägga sig så jag la mig ovanpå sängen. Jag blundade och såg MIR som på en bildskärm. Jag öppnade ögonen och han var borta. Jag blundade igen och han var där. Han visade mig en bildsekvens. Det var en grusväg. Jag tyckte att jag stod på vägen. Så kom några människor på vägen. Det var ett gäng glada och uppsluppna ungdomar. De skrattade och skojade. Så stannade de till. 

De tittade åt sidan av vägen där det fanns en liten skogsdunge och en gräsplätt. Där fick jag se att det materialiserade sig ett stort antal väsen. De såg ut som de klassiska änglar man ser på bilder. De strålade av ett intensivt ljus. De svävade och tycktes dansa över vägen. Jag tittade på ungdomarna igen och såg att de på avstånd gjorde stora rörelser med armarna. Jag förstod att de på något sätt styrde dessa väsen. (dette er mentalstyringen av de tankeskapte hjelpere som Lobsang Rampa beskriver det  - se flere artikler om dette og her). Det såg ut som när någon manövrerar med en fjärrstyrd radiobil. Bilden försvann och MIR kom tillbaka.

"- här fick du en liten sändningsbild från en värld där man medvetet behärskar en skapelseprocess av levande väsen. Samma sak skjer på Jorden men där har man inte lärt sig att gøra det medvetet och eftersom det sker i omedvedenhet skapear ni väsen som ni sedan inte kan kontrollera. Detta uppträder särskilt om individen har mörka tankar i sig. Negativa väsen skapas i det undermedvetna och det händer inte så sällan att de tar och gör livet till en plåga. Dessa väsen är just väsen, altså enbart skapade ur en tankeform utan andlig intelligens. Men lika fort som de skapas kan de utplånas och det sker genom att den här personen renar sin kropp och sitt sinne.

-Är detta fallet med den personen jag hørde talas om idag?

-Ja. Det är alltså ingen fysisk åkomma (årsaker?) som skall døvas med syntetiska mediciner. Det är annan hjelp hon skal ha såsom healing och samtalsterapi mm. (dette at negativ tenkning skaper negative vesener som omgir en - er også beskrevet i artikkelen om "sykdom og tankekraft" - healing gjennom kraften i positiv tenkning som ligger på denne samme nettside. Og  også i det omfattende stoff som Rampa har forfattet. R.Ø.anm.).
 


 24.JULI 1990
Jag har varit på Ramsbergsgården där jag var inbjuden av Kristina Wennergren att hålla ett UFOföredrag. Under tiden som jag talade tittade jag ut genom fönstret. Det kunde jag "se" ett silverblankt rymdskepp svävande nogra meter øver marken. Jag visste at jag var observerad. Skeppet signaliserade med två gula lampor. Jag skickade ut en tanke "ser ni meg?". de blinkade til svar. 


 26 JULI 1990
Jag var i Stockholm med familjen og "råkade" upptacka en kristallbutik i Gamla Stan. Jag frågad efter en pendel och fick veta att de endast hade en kvar. Jag førstod att det var den som MIR hadde pratat om och jag köpte den.



19.AUGUSTI 1990
MIR har inte hört av sig på länge nu. De sista veckorna har jag behandlat många människor med min pendeL Det känns naturligt mig att göra det. Jag sover gott om nätterna, vaknar inte och inga drömmar. Kanske håller MIR på att 'programmera mig" i sømnen som han sa. Jag vet inte. Framtiden får utvisa. Av och hör jag tonen i mitt vänstra öra. Jag vet nu att jag har en vän från AEAT som heter MIR. Vi är tydligen flera som har honom till vän. Jag ser med tillförsikt fram emot det som är planerat før mig i framtiden.
(slutt bokutdrag- men mer her)

base om MEIERKONTAKTENE OG her innledn.om den og les gjerne boken LIGHYEARS om saken også

audiobok av denne hovedomtale i  mp3 med 'svensk språk'- opplesning fra dette

sluttkommentar: når jeg besøker kontakpersonen i mai 2001 forteller han om nye kontakter - nå primært til kontaktpersoner som har eller ikleder seg et ytre utseende som gjør at de helt ubemerket kan ferdes blandt den "vanlige svenske" - uten å vekke oppmerksomhet. Han forteller om sin kontakt fra andre verdener - Kosi (eller Kozy)  - som har et ytre utseende som minner om en tyve år gammel japansk kvinne. Denne arbeider sammen med utallige andre kosmiske "utsendinger" - for i det skjulte - å påvirke/lede menneskets kurs mot en opplyst verden av INNSIKT eller kunnskap. (r-ø. kommentar) 

link til  "mer om de senere kontakter" 

ufo-crash in remote Sweden with the pilot surviving in mid 50s

linker 

mer omfattende kontaktberetninger i nordisk språk:

mer omfattende kontaktberetninger i engelsk språk:

 

"utslipp av sonder - telemeterskiver."