del 2 om romkontakten STEN LINDGREN
I boken "DIALOG MED KOSMISK KULTUR"
Isbn 91972981-2-3 fra REGNBÅGSFØRLAGET AB - S-77468 HORNDAL. Tlf. 226-41005 mail for å bestille boken er regnbagsforlaget@swipnet.se
I 1968 arrangerte Sten i forbindelse med sin kosmiske kontakt "BEA" overflyginger over hele sverige, og dette kom også på svensk tv. Året før - altså i -67- hadde de utenomjordiske kontakter vært meget bekymret for for utviklingen i midtøsten - som endte i 6dagers-krigen. (en annen gruppe - den fra UMMO- hadde de samme bekymringer i denne forbindelse, slik at de også forlot jorden under denne krise, men kom senere tilbake da det roet seg - se evt link som åpnes i eget vindu)
1970 var den amr.kontaktperson Daniel Fry på besøk hos Sten i Sverige, dog uten at det DA dukket opp "synkrone" ufo-er, hvilket det ofte gjorde rundt Sten og hans foredrag på den tiden. Han skriver at det var svært stor ufo-aktivitet i Vallentuna utenfor Stockholm i -73-75, og når man har lest channie west' sine bøker, så kommer man i tanker om at DET kan ha noe med henne å gjøre.....
Boken beskriver også en mengde "lands-globale" eller synkrone/planlagte overflygninger eller demonstrasjoner i forbindelse med spesielle ufo-arrangementer og foredrag rundt om i sverige. F.eks. var det mellom 9.og 20.januar 1985 mer enn 250 observasjoner bare i Dalarne - mange også nærobservasjoner. Alle lokalaviser der hadde førstesideoppslag om dette i en 14.dagers tid.
I sveriges-radio-programmet SVEPET fra 23.mars-89, kom et hav av henvendelser om folks egne opplevelser og observasjoner, men bare en liten del kom igjennom på telefonen -men dette var allikevel i antallet av 12048 samtaler til sveriges televisjon!!!
så et nytt utdrag-
Fra kapittelet: Cosmic Brother Hood
Jag har några speciella upplevelser, som jag tänkte dela med mig. BEA var en gång med mig på Tekniska Muséet i Stockholm, där en rymdutställning pågick. Jag hade en kamera med mig. Ville ta ett foto av BEA men fick det ej, på grund av säkerhetsskäl och skyddande av identiteten. I stället tog hon en bild av mig tillsammans med en astronaut-docka. Vid färd med en bil Stockholm minns jag en märklig upplevelse. Jag och BEA körde bil mitt i centrum. Vi kom någonstans närheten av Norrmalmstorg, när hon på något sätt radierade ett kraftfält, som var oerhört starkt. Detta fält kom att påverka mig känslomässigt. Fältet var så starkt att jag föll i gråt. Det var en oerhörd, kärleksfull kraft som utstrålade från henne.
rommenneskene som ligger noen årtusener foran oss i utvikling har utviklet en masse mentale og tekniske evner som her kunstnerisk symboliseres med de mange "armer".
Utseende messig så gav kontaktpersonen E.Rincon uttrykk for at de kvinnene han møtte på et pleiadisk skip i -73 var meget sexy....
link som åpnes på egen side fra denne kontakten med eng.txt
Vid ett annat tillfälle minns jag ett möte med en annan kontaktperson i Stockholm. Vi satt inne på et konditori i centrum av Stockholm och samtalade. In på konditoriet kom en man, som var något berusad och gick och störde olika personer vid borden. Han var på väg till vårt bord. Jag tänkte, vad kommer att hända nu? Kontaktpersonen tog snabbt upp ett litet papper och skrev några märkliga tecken på papperet. Den berusade mannen kom fram till vårt bord och fick se papperet. Han blev plötsligt förändrad, bockade sig, gick därifrån och försvann ut genom dörren.
Ytterligare, vid ett annat möte: Fn kontaktperson och jag och ännu en person gick genom Brunkebergstunneln, som går mellan Fågelbrektsplan och Svea-vägen i Stockholm. Det var nästan inga personer ute, utom en person, som kom gående emot oss och som vi skulle komma att passera i tunneln. Denna man, som kom var lätt berusad. När han befann sig ungefär tio meter ifrån oss, såg jag att kontaktpersonen riktade sin hand diskret mot den mötande personen. Denne hade en cigarett i handen, vilken hängde ner mot marken. Plötsligt tappade han cigaretten, men istället för att cigaretten föll ner på marken, kom den att segla med i luften. Den svävade minst en sträcka på sju meter, utan aft ägaren märkte något. Sedan landade den mjukt på marken. Kontaktmannen påverkade cigaretten med någon slags kraft.
Vi skall ta ytterligare en episod: Jag hade ett möte med en kontaktperson på tunnelbane-perrongen vid TCentralen i Stockholm. Vi stod och talade. Plötsligt bad han mig vänta. Han var stilla några sekunder. Sedan sade han att en flicka skulle komma att behöva hans hjälp. Och att någon skulle komma fram till honom. Vi väntade i kanske femton sekunder. Då kom en flicka, som såg ledsen ut, gående på perrongen. Hon gick sakta bland alla väntande och gick plötsligt fram till honom. Hon förklarade att hon tappat sin plånbok (lommebok). Jag minns att han sade att vi skulle hjälpa henne. Vi gick med henne upp till telefonautomaterna och han hjälpte henne att ringa sina föräldrar med några kronor, som han tog upp ur fickan. Flickan fick då hjälp, så att hon kunde klara sig med samtalet och vi återgick ner till perrongen. Just när kontakten inträffade märkte jag en märklig kraft. Efter några minuter, när vi skiljts tittade jag på klockan. Den hade stannat. Det var en klocka som drevs med ett litet batteri. Batteriet var relativt nyft, bara ett par veckor gammalt. Jag konstaterade sedan att batteriet var helt slut, med hjälp av ett mät-instrument.
En gång då Knut Aasheim, en duktig Norsk UFOforskare, var på besök i Stockholm, övernattade han hos mig. Jag bodde då i Larsberg på Lidingö. När vi satt och samtalade, visade jag honom en liten plojgrej, jag klistrat på min telefon. Det var en knapp som det stod CALL DISC på. Knappen hade använts i data-sammanhang. Jag skojade med honom, att här har jag en direktkontakt till CBH (cosmicBrotherHood - det kosmiske bror/familieskapet). Om man trycker på knappen så kommer man i kontakt med dem. Knut skrattade och tryckte på knappen. Knappen var enbart klistrad på telefonen. I samma ögonblick ringde telefonen. Det var min kontaktkanal som råkade ringa just då. Det var helt synkroniserat med Knuts tryckning. Detta skedde inom en sekund efteråt. Märklig slump!
En hendelse till kommer jag ihåg:. Jag var på ett föredrag anordnat av Parapsykologiska Sällskapet i Stockholm. Föredragshållaren var operasångerskan Lilly Nordenskiöld, vilken hade känslighet för psykometri. Hon kunde uppfånga vibrationer, avtryck av händelser från föremål. Publiken fick lägga saker i kuvert, som man klistrade igen och lade på ett bord. Därefter drog (trakk) Lilly dessa kuvert, ett och ett och berättade vad hon såg eller upplevde. Jag lade ett föremål i kuvertet, ett vykort som jag fått via post från BEA. Lilly drog olika kuvert och beskrev vad hon såg. Hon tog ett kuvert och hoppade plötsligt högt upp från stolen. "Herregud, vad är det här"! skrek hon. Hon var helt chockad. Hon beskrev transporter av rymdskepp och energiöverföringar i universum, som var helt otroliga med starka energier. Hon var helt tagen. När hon öppnade det vita kuvertet, sa sag jag att det var mitt vykort. Hon blev mycket fascinerad av denna kontakt med en utomjordisk kultur, som jag berättade om. Vi kom att hålla kontakten efteråt.
Jordmänniskans totala förnekande under femtio års kontakter, tyder enligt psykologiska kunskaper på ett psykologiskt försvar. Man är rädd för en förlust av den världsbild man haft i tidsåldrar. Den yttre verkligheten blir för stark. Människan gör då som strutsen, stoppar huvudet i sanden.
CBH-namnet är ett arbetsnamn vi skapat själva. Det är en sammanfattning av en federation av över sex-hundra olika solsystem med planeter och olika civilisationer, vilka samarbetar. Detta kosmiska brödraskap, den kultur som finns i vår area, är drygt 800.000 år före oss i utveckling. Dessa är avancerade kosmiska intelligenser, som behärskar tid och rum. CBH (cosmicBrotherHood - det kosmiske bror/familieskapet) har en flerdimensionell medvetenhet, vilket ger dem högre insiktsnivå. De säger att, för att vi skall utvecklas i universum, behöver vi ett gemensamt utvecklingsmål. Flera civilisationer tangerar jorden. Over tio olika kosmiska kulturer arbetar idag med olika projekt gällande vår planet, ungefär som ulandsarbete. I detta fall gäller det u-planetshjelp. Av dessa samarbetar sju, åtta stycken. Dessa CBH-individer är av mänskligt utseende och vi har gemensamma förfäder.
CBH förfogar över helt andra energityper. De har tillgång till oändlig energi och total kunskap om alla händelser. Total kunskap om materiens uppbyggnad och krafter. Människan reagerar ofta med sina primitiva destruktiva kombinationer av känsla och tanke och tolkar då givetvis in alla andra i universum genom sina egna kvaliteter. För att nå en avancerad utveckling behövs enligt dem en balanserad nivå av teknisk, social, såväl som andlig utveckling. De bekräftar reinkarsjon. Själar kan även transferera mellan planeter och olika solsystem efter vissa lagar.
Det finns kosmiska lagar och principer som är i verksamhet i vårt UNIVERSUM. Jordmänniskan är ofta omedveten om dem. När en människa får en kosmisk gnista till sig, en slags inspiration, uppkommer inom denna person så småningom ett ansvar. Detta leder i sin tur ofta till aktiv handling. Ju mer erfarenheter en människa får genom olika händelser som berör känslor, tankar och andliga kvaliteter, eller medmänskliga kvaliteter, desto mer förstår hon hur hon bör agera i olika situationer. CBH har tålamod med vår etiska tillväxt och tolerans.
CBH har en trettioårig plan för oss, som aktiverades någon gång under 1960 talet. Jag fick informationen 1968 eller 1969, men frågade inte om, när planen startade.
BEA berättade att CBH har kontaktat många regeringar på jorden. Mötet med CBH kan ha en oerhörd betydelse. Det är en språngbräda (springbrett) till en revolution människans syn på sig själv och sin plats i universum. Viktigt för dig att redan nu fundera över, är hur man relaterar till en framtida kontakt. Lyssna hellre på budskapet än på ditt eget tyckande. Lyssna hellre med hjärtat, inte enbart med huvudet. Den vidsynta vägen lämnar öppenhet för många fler manifestationsformer - ej enbart den smalspåriga naturvetenskapliga vägen. Bevis krävs alltid av dem som ännu ej nått egna erfarenheter. För de andra är det en självklar sak.
Kontaktmannen Daniel Fry från USA besökte Sverige 1970. Han var liksom Howard Menger, även han en kontakt-person från USA, som besökte Sverige 1992, en medmänskligt inspirerad person med gott hjärta för sina medmänniskor.
BEA bekräftade att dessa personer, liksom George Adamski från USA, varit i kontakt med CBH. Hon bekräftade deras äkthet. Hon bekräftade också att deras information, om de kolossala, stora månbaserna som CBH har installerat, var helt äkta.
(merk at Adamskys kontakter var på et frekvenshevet plan i sin normale fremtreden, men "de" kan både teknisk som tankemessig justere sin "materielle frekvens" til det nivå de skal besøke, - mer om det i boken på linken http://www.galactic.to/rune/borealis1.html og /eller http://www.galactic.to/rune/venuscont.html
noe innlimt om det fra http://www.galactic.to/rune/venuscont2c.html - men resten fortsetter under.
-he was prepared for contact long before he was known and he didn't know it himself either - because it was subcons.
" For quite a number of years preceding this direct contact, George did not realise where all the enlightening ideas that were popping into his mind were coming from, although portions of his subconscious knew all along."
picture: the first contact were on this level, but later they happend on 4d level,
but GA did not quite understand how it happend apparently.
George’s first meeting with a man from another world was a
significant event in his life. It was the culmination of all his desires
to learn about the true source of the psychic knowledge he had been
receiving. It wasn’t long before the space people had established a
good rapport with George and they began allowing him to actually go
with them on voyages into space.
They took him one step further and psychically conditioned
him so he could mentally project his consciousness from his physical
body. By doing so, he could then accompany them on interstellar
trips while leaving his body back home, asleep in bed. While in this
state, time as we know it, literally wound down for George, as he
could then realise the equivalent of several days in space at the
expense of only a few Earth hours.
Because this travel technique was much too bizarre to be revealed
in his books, George resolved to associate his out-of-body trips to
actually physically taken trips. Unfortunately, this caused unforeseen
problems when he would later write about a certain mental trip he
took in space, and then assign a specific time and date to the
happening.
George’s credibility was severely threatened many times when
overzealous sceptics would confront him in what they thought were
outright lies. When he would reveal that he was aboard a space ship
on a certain day, his sceptics clearly remembered seeing him
elsewhere on that day.
George A.got a lot of info he could not comprehend, and so could notbring further. Much was difficult to adapt to relig.and "scientific" ideas here.
And he had to filter what to write of those unbelievable things he learned.
And book says some of the military men soon understood George was asource for much info on high-tech, as well as space-info, but the soon
understood they had to keep it secret to the public.
"However, all of George Adamski’s revelations to them soon became
top secret, as a matter of national security. Actually, George became
the first consultant to the U.S. Government on the topic of flying
saucers, and he received adequate financial compensation for his
timely advice. Of course, this position was not publicised, and his
dealings with the Government were kept in strict confidence.
In his secret meetings in Washington, George would tend to reveal
much, much more information than he was at liberty to do in his
books and public lectures. The space people would closely monitor
those meetings to analyze the thoughts and reactions of the officials
present. George knew about this.."
CBH använder sig av ett sofistikerat söksystem, "avsökningsstrålar" för att detektera potentiella personer, som de kanske kommer att kontakta på vår planet. Dessa finns installerade i en hel del olika typer av farkoster. De kan finnas ombord på en scanner-skiva, eller en sk spaningsskiva, telemeterskiva. Farkosten utsänder sökvågor, som detekterar viss medvetenhet. De personer som reagerar för sökvågen, avger automatiskt ett svar. Responsen sker genom medvetandet. Detta svar lagras i farkosten i en sk respons-indikator. De kan vid ett senare tillfälle spåra upp de personer, vars svar lagrats i indikatorn och vidare analysera dessa för en eventuell framtida kontakt.
För att begripligheten om CBH och universum skall nå nya landområden, måste man bygga broar och fundament som håller att gå på. Man måste också bygga platiformar, stabila sådana, som håller på vägen. För varje ny plattform kommer vi människor att veta och förstå mer och nå längre i vår utveckling. Detta ökar vår förståelse av universum och människans roll i detta gigantiska system.
Rymdmänniskornas filosofi, som jag uppfattat den, är att vara god från sitt hjärta - så medmänsklig som möjligt. Att skapa inspiration för jordmänniskan, så att vi upptäcker vår väg, utan att åstadkomma lidande i vår omgivning. Att så att säga aktivera en gudomlig gnista inom oss. Att vi startar vår sökarväg mot ett slags "gudomligt mål". Med större medvetenhet följer också större ansvar för våra medvandrare, medbröder och medsystrar.
CBH ser också att mänskligheten ännu inte har passerat det stadium, som innebär att vi tar ansvar för det vi gör. Man hoppas att insikt uppkommer i jordmänniskan.
CBH's strategi:
- Att Behärska? - NEJ.
- Att Beordra? - NEJ.
- Att Fullfölja övergripande plan? - NEJ.
CBH's strategi är att assistera människan att komma till självinsikt, att få mänskligheten att fatta kloka beslut, till nytta för många.
CBH kan hjälpa oss att förstå, vårda och förvalta livet. De är nyfikna på arten av människans fantasi.
Inga försäkringsbolag finns hos CBH. Inga korrektiva institut, dvs mentalsjukhus eller fängelser.
Olika talsystem finns hos CBH. Måttsystemen kommer från atomära strukturer - konstanter.
CBH-observatörer, som är stationerade på jorden, tittar i butikerna vad som säljs och får då en god uppfattning om vår utveckling
De behöver inga klockor.
CBH erbjuder oss en respektfull inbjudan att samarbeta inom vår kapacitet.
CBH har andra värderingar och de kan lära oss något, vilket vi inte kan via de konventionella kanalerna.
CBH har under sin utveckling funnit "Receptet till universum". Det blommar till något som är mer än kärnan. Detta vill jag åter i detta kapitel repetera, då det är väldigt viktigt. De har lärt sig att dra slutsatser av naturens krafter.
Gudsbegreppet hos CBH-kulturer är ingen tvistefråga. Alla vet att GUDSASPEKTEN, i termer av egenskaper i universum, har oändliga manifestationer.
CBH har genom iakttagelser under lång, lång tid funnit att "Gud är lekfull. Gud är inte lat. Gud har inte någon svårighet med att skapa. Finner ett nöje att skapa." CBH har lärt sig att formulera alla böner i nutid.
T ex; "Gud, jag gläds över att du välsignar mig".
När vi ser på CBH, kan vi fundera över: Har Jesus någonsin hotat mänskligheten?
Kreativitet finns inom människan, så om vi t ex skulle avsätta 1/10 del av vapenkostnaden, skulle vi med dialog kunna lösa konflikter, utan krig. Ett av de stora misstag vi gjort i vår utveckling, är att vi i motsats till CBH har separerat kulturbegreppet från teknologin. Därför har vi hamnat i ett gungfly.
CBH berättar att den nuvarande civilisationen på Jorden är ca 35.000 år gammal. Människan har haft lika utseende under denna tid. Den nuvarande jordmänniskan är en blandning av dels en jordisk utvecklingslinje och dels fysiskt överförda kolonisatörer från olika solsystem under olika tidsåldrar. En exponentiell utveckling av kunskap har inträffat under de sista 2.000 åren. Vi har dock forifarande inte nått till de sk etiska nivåerna.
The Big Global Issue (Den stora globala frågan) - Den Etiska Eftersläpningen, pågår ständigt. Vi har tydligen en etisk kapacitet att utveckla, då vi enligt CBH, har låg respekt människor emellan.
CBH's ängslan över oss: Ett oförnuftigt utnyttjande av teknologiska principer. Den etiska sfären är sammanvävd med teknologisk tillämpning.
CBH har under många århundraden mött människor på Jorden, som de har inspirerat. En del av dem har de informerat om sin hemvist.
CBH märker att Jordmänskligheten är rädd att bli manipulerad.
CBH berättar att vi befinner oss perifert i Galaxöknen. Kosmiska samhällen av CBH-karaktär finns i över 1 miljard galaxer.
CBH har en medelutvecklingsnivå på mellan 500.000 -1.000.000 år före oss. Hos CBH finns kapacitet att ta tulvara samhällets resurser, livsstilsskillnader. Olika CBH-kulturer kan ibland behöva lösa komplicerade frågor. Dessa kan vara förnimbara eller icke förnimbara.
En gigantiskt synergikraft uppstår om t ex 200.000 CBH-människor samtidigt tonar in sig på samma fråga. En oerhörd effektivitet uppnås då.
Hur började CBH's utveckling? - En stor respekt för individen, kärlek till individen, förmåga att tona in sig. Hos CBH finns inga uppgifter för advokater, som är en spegling av att vi jordbor är otillräckligt samspelta. Där CBH-kulturer, som kommunicerar med telepati finns, minskar den verbala kommunikationen. Där råder "Intra Psychic Communing" (inre, icke verbal, förtrolig kommunikation), ett sinnestillstånd.
Medvetenhetsstråk finns mellan olika stjärnsystem. System med olika solvinkel, ger olika livsbetingelser och skapar gränser. Vissa naturlagar gäller. För en människa på en öde ö ges vissa betingelser. Om det stället vore 50.000 människor förändras betingelserna.
1 vårt solsystem är vårt våglängdsområde och vår livszon begränsade. Temperaturer överstigande + 5 grader C. (ovanför vår normal-temperatur) gör att äggvitan koagulerar i vår kropp. Vid för låg temperatur (ca + 25 grader C.) fungerar inte syre-metabolismen vår kropp. Det finns CBH kulturer i Universum som vidgat (utvidet) eller krympt dessa livszoner.
CBH berättar att de kan nå fram i sina beslut, mobilisera personlighet, nå emotionella och mentala dimensioner och nå etik. Detta kan även vi jordmänniskor lära oss. Människorna på Jorden har svårighet att överge sina förfäders insikter, vilket leder till att mindervärdighetskomplex uppkommer.
Liknelse: I Japan var porten till Västerlandet länge stängd. Samma sak gällde för Kina, den kinesiska muren var ett skydd mot omvärlden.
Mänskligheten beter sig på samma sätt mot CBH.
De Grå, den lilla humanoid-rasen, har blivit Business USA. De märks i litteratur och filmer, vilket är farligt! "Man kan alltid mobilisera försvar mot dem". Min checkning med CBH visar att "de grå's" närvaro bara är ca 4-5 % av alla utomjordiska kulturers närvaro i jordiskt luftrum. De grå är destruktiva, har en selektiv eftersläpning, en långt utvecklad teknologi, och prioriterar ner annan existenskvalitet i universum.
Om kärnvapenhotet på Jorden, säger CBH att det är ett mått på, att vi inte hunnit lära oss samexistens, något som finns i själva naturen. CBH påvisar att det på Jorden samexisterar många sorts fåglar med andra fåglar. Aven flodhäst och vissa fåglar samarbetar och samexisterar t ex. Ett utvecklat CBH-samhälle kan sam-existera med sina grannar.
Om jordmänniskan säger CBH, att vi är inga maskiner. De säger även att våra inre organ inte har några skarpa gränser. Vener och ådror kan t ex vara en del av hjärtat.
Om man efterfrågar information från CBH, är man mogen för svaret.
CBH ser att den yngre generationen på Jorden kopierar sin egen kultur. CBH håller uppsikt över vår ut-veckling och ser att farliga experiment sker. Mänskliga gener kommer av jordiska forskare att inympas i djur, vilka kommer att bli tänkande varelser. Människan kommer att bli tvungen att kompletteringsdefiniera sin mänsklighet, om några hundra år.
Beträffande vår DNA, används endast 2% för konstruktionen av en människa. Resten är konstruktionsrester - 98% hänger med. Inom all forskning bör vi underkasta det potentiella studieobjektet någon form analys med kvalificerat intellekt, emotionell såväl av som intuitiv inriktning. Detta ger oss vår etiska plattform. CBH hoppas på att jordmänniskan kommer till insikt. De ser att den jordiska arbetslösheten är ett tecken på "Icke samordnad utveckling".
Riktig demokrati finns inte på jorden.
De ser också att 50% av våra livsmedel på planeten förstörs av felaktig lagring.
Några kloka råd från CBH:
"Ett frö är en sammanfattning av ett träds livserfarenheter".
DISINFORMATION ges av oroliga personer på jorden. Flera av mina vänner har frågat, om de stora triangelformiga farkoster, som setts över många länder, är jordiska kopior av riktiga CBH-skepp. Svaret är NEJ. Endast CBH skepp förekommer.
UFO är en bekvämlighetsförkortning från främst militärt håll.
När det gäller UFO, så kan den exponeringsbild vi får fram, inte rymmas helt inom det paradigm, eller den världsbild vi nu har.
Följande liknelse tycker jag är trevlig. Tänk er en lins, som kan fokusera ljus från universum. Den kan fokusera det i ett strålknippe, som når ner till jorden. Byt sen ut linsen mot ett rymdskepp som representerar de kosmiska kulturer med kosmisk kunskap, vilken kan transformeras till jorden. De kan hjälpa oss att förstå vår vandring i galaxen. Våra bröder och systrar från fjärran solsystem hjälper oss gärna, - om vi sa önskar.
CBH har en s k "Non-Intrusion-Plan" (att inte göra intrång), som gäller för jorden.
Det är viktigt för våra politiker och statsmän, samt för ledare från olika religioner att skapa en dialog om ett kommande förhållningssätt till CBH - att upprätta en diplomatisk kanal m m.
CBH kan inte förutse hur jordmänniskan kommer att bete sig.
Detta är Mänsklighetens största chans, det största som hänt oss i vår nuvarande utvecklingshistoria.
*
mer om jordens fjerne kolonisering "utenfra"- ut opplysinger fra FYSISKE KONTAKTMØTER TIL "OVERVÅKERNE" , I BOKEN Jordens Kolonisering fra Kosmos (2008)
Fra boken til STEN LINDGREN: "DIALOG MED KOSMISK KULTUR"
Isbn 91972981-2-3
fra REGNBÅGSFØRLAGET AB - S-77468 HORNDAL. Tlf. 0046 226 41005
mail regnbagsforlaget@swipnet.se
video-intervju med sten og fler på youtube - søk på sten lindgren eller ante jonsson i søkeviduet på youtube
Ildsjælen, der startede SUFOI i 1957, major H.C. Petersen er død
(døde 9. juli 2013, 89 år gammel)
Af Per Borgaard
Engang kendte hele Danmark den uforfærdede major H.C. Petersen, der satte ufoer på dagordenen her i landet. Men de sidste år var der stilhed omkring den omstridte ufo-forsker, som nu er død, 89 år. ”Tallerken-Petersen er død!“ Engang ville de ord have udløst overskrifter i alle danske aviser. Omkring 1960 havde alle danskere hørt eller læst om kaptajnløjtnant Hans Christian Petersen fra flyvestation Skrydstrup, der frygtløst kæmpede for at få sandheden om flyvende tallerkener frem. Han var manden, der gjorde ufoer til et begreb, alle kender og bruger – eller misbruger.
H.C. var også den primære drivkraft bag stiftelsen af SUFOI den 17. december 1957 i Skrydstrup, hvor han blev valgt som foreningens første formand, og han sloges resten af sit liv for at få verden til at tage de utallige beretninger om uidentificerede flyvende objekter alvorligt. Han gik så helhjertet imod ufohemmelighedskræmmeriet, at mange fik ondt af hans bramfri kritik. Nogle opfattede den ligefrem som upassende for en tjenestemand i netop forsvaret. Men H. C. talte af et ærligt hjerte, og han havde faktisk særdeles god grund til at tro, at vi blev ført bag lyset om ufo-fænomenerne. For han havde konkret oplevet, at USA løj om sin ufo-forskning.
Efter Kenneth Arnolds oprindelige observation af ni flyvende skiver i 1947 havde USA igangsat – og nedlagt – to undersøgelser af de mystiske himmelsyn, nemlig Project Sign og Project Grudge. Begge stoppede uden konkrete resultater. Og mens H.C. var på efteruddannelse i USA i 1952, læste han i Mobile Gazette, at den tredje undersøgelse, Project Blue Book, nu også blev erklæret lukket.
Men da han i 1953 blev sendt til videreuddannelse på Wright Patterson Air Force Base i Dayton, Ohio, så han med egne øjne, at Project Blue Book levede i bedste velgående. Dets hovedkontor på basen fungerede stadig. Det havde endda travlt.
Arnolds ni skiver
Ufoer kom første gang i verdens søgelys, da den amerikanske forretningsmand og pilot Kenneth Arnold fra Idaho den 24. juni 1947 så ni flyvende skiver bevæge sig over himlen ved Mount Rainier i staten Washington med mindst 2.000 km i timen – ca. tre gange hurtigere end noget jordisk fly dengang. Arnold rapporterede observationen over radioen og blev modtaget af journalister, da han landede i Yakima. Da han her sammenlignede de ni objekter med kæmpestore flyvende tallerkener, var et nyt begreb født. Hans historie gik verden over.
Men flyvende tallerkener troede H.C. Petersen ikke på, før han til sin forbløffelse fandt Project Blue Book hovedkontoret i fuld aktivitet. Det fik H.C. til at fokusere på ufo-gåden og kom til at præge resten af hans liv. Hvorfor førte myndighederne offentligheden bag lyset? Og da han ikke kunne få klar officiel besked, søgte han andre kilder. Påstande om kontakt Efter Arnolds observation i 47 var en håndfuld mennesker stået frem med – indbyrdes uforenelige – påstande om, at de havde haft kontakt med ufo-piloter fra andre planeter. Én af dem vandt H.C.'s tillid: Professor George Adamski, Mount Palomar, som i sin 1953-bog Flyvende Tallerkener er landet fortalte, at han og seks andre den 20. november 1952 så en ufo lande i ørkenen ved Desert Center i Californien. Han var selv gået ud i ørkenen og havde talt med ufoens pilot, et venligt venusiansk menneske ved navn Orthon.
Adamski havde en god case i forhold til andre kontaktpersoner: De seks vidner bekræftede, at de havde set ufoet lande og Adamski gå ud til landingsstedet – og at han senere kom tilbage og begejstret fortalte om mødet med Orthon. Adamski havde også en serie fotos af ufoen. Ydermere kunne han fremvise et brev fra en R.A. Straight, der på officielt statsbrevpapir bekræftede ufoernes eksistens. Endelig gav Adamskis professor-titel og adressen på Mount Palomar nok også en vis pondus. Det astronomiske observatorium på bjerget var jo verdensberømt. At Adamski ikke var astronom, at han selv havde tildelt sig titlen professor, og at han arbejdede som altmuligmand og åndelig vejleder i en lille gruppe, som drev en restaurant ved vejen op til observatoriet, 20 SUFOI Årsrapport 2013/14 lagde H.C. mindre vægt på. Måske vidste han det slet ikke i starten. Men han blev – og forblev trofast – overbevist om Adamskis ærlighed.
Mennesker på alle Solens planeter
Der var ifølge Adamski ikke horrible aliens, men mennesker på Venus og alle solsystemets andre planeter.
(det han ikke selv forsto, eller i så fall unnlot å fortelle, var at dette ikke var på denne jordfysiske, grov- frekvens, hvilket selvsagt gradvis/senere ødela for hans troverdighet. rø-anm.)
Endda mennesker, som var højere udviklede og klogere end os jordboere og dybt bekymrede for, at vi skulle udrydde os selv i en atomkrig. Dengang lå bomberne over Hiroshima og Nagasaki kun syv år tilbage. Rædselsbillederne stod i frisk erindring, og alle vidste, at både USA og Sovjetunionen sled for at udvikle endnu værre a-bomber. En kombination af disse supervåben med superhurtige flyvende tallerkener, var – bevidst eller ubevidst – en skrækvision i manges baghoveder. Var Adamskis bevismateriale spinkelt, var hans budskab til gengæld opmuntrende: Vi skulle lægge stilen om, blive rare ved hinanden og stoppe den vanvittige oprustningskurve mod global dommedag. Så ville vi engang blive optaget i de andre planeters ædle selskab og dele deres fantastiske viden, bl.a. om fri energi fra kosmos. Slut med slid med tørvemoser, kulminer, gas- og olieproduktion osv. Ingen himmelflyvende benzinpriser. Ubegrænset gratis energi til alle. Det var næsten for godt til at være sandt. Men H.C. kom til at stole på Adamski og drog hjem til Danmark for at videregive hans budskab. Det førte til stiftelsen af SUFOI – Syd-Jydsk UFO Investigation – 17. december 1957. Den nye forening arbejdede tæt sammen med UFO-FYN og Dansk Interplanetarisk Selskab for Contact. Desuden fandtes der et par mindre grupper ufo-interesserede i Danmark. Navnet SUFOI blev senere ændret til Skandinavisk UFO Investigation. Og endnu senere til Skandinavisk UFO Information. (SUFOI, som vi kender det i dag).
Dobbelt ild fra dag 1
Som formand for SUFOI kom kaptajnløjtnant Petersen i dobbelt ild fra dag 1: På den ene side fra skeptiske myndigheder og forskere, der opfattede ufo-problemet som et luftkastel. Og på den anden side fra mere eller mindre ”åndelige“ grupper, der mente, at ufoerne (uanset om de var materielle eller abstrakte) varslede en voldsom omvæltning på Jorden. Forfatteren af denne artikel (per borgaard) hørte første gang om Adamski og det ”åndelige aspekt af UFO-sagen“ i vinteren 58-59, da jeg som 19-årig blev journalistelev på avisen Sønderjyden i Aabenraa.
Jeg havde samlet klip om ufoer siden 1952 og var fyr og flamme efter at vide mere. Så jeg ringede til H.C. for at blive medlem af SUFOI. BEKLAGER! Man optog ikke journalister. Lidt uventet fra en organisation, der påstod, at pressen ikke gad beskæftige sig med ufoer. Men H.C.'s holdning var krystalklar. Og der var altså også blevet gjort meget grin med både de flyvende tallerkner og H.C. selv.
Derfor mødte jeg ham først personligt ved et foredrag på Folkehjem i Aabenraa den 5. februar 1959. Han talte ivrigt, og jeg noterede lige så ivrigt. Foredraget var spændende, og jeg fór op på redaktionen og skrev trekvart side – i datidens store dagbladsformat. For at være sikker på at få artiklen med i næste dags avis afleverede jeg efter et par timers søvn selv manuskriptet ved første morgenbus til Sønderborg. Dengang skulle alt jo sættes af typografer – i bly – før det kunne trykkes. Trods tunge øjenlåg afventede jeg så avisen med spænding – og fik en brat nedtur: Den var af en hærdet redaktionssekretær reduceret til ca. fem linjer om, at H.C. havde holdt samme foredrag som 50 gange før, og så ca. 25 linjer om, at to amerikanere, Wayne S. Aho og Otis T. Carr, den 7. december 59 ville flyve til Månen i et 30 tons rumskib, som kunne flyve i 30 år uden brændstof.
O. T. Carr havde afluret ufoerne, hvordan man hægtede sig på universets frie energi. Det månetrip havde kun været et par sidemærkninger i H.C.'s tale. Jeg forstod med ét lidt bedre hans forhold til pressen. Men Otis T. Carr blev tre år senere idømt 13 års fængsel for at have solgt uregistrerede aktier i OTC-Enterprises.
Et varmt ufo-miljø
Med mødet på Folkehjem kunne min kontakt til H.C. og ufo-sagen være død i fødslen. Men et ægtepar i Stollig på Løjt Land besluttede at starte en lokal SUFOI-gruppe, og Gerda Rørbæk Nielsen (som har skrevet bl a den merkelig bogen skæbnehjulet) og hendes mand Aksel var ikke rædde for journalister. End ikke 19-årige. De var et par herlige, åbne og søgende mennesker, som efter at have set noget sært på himlen havde kontaktet H.C, og de svingede fra starten godt sammen. Derfor kom Aksel i SUFOI's ledelse, og Gerda blev snart SUFOI's ideolog, der udlagde Adamski mere intelligent end Adamski selv. Hos Gerda og Aksel kunne man diskutere alt. Dér var tolerance i højsædet, også over for skeptikere, selv om de to selv godtog Adamski. Gerda havde som ung reageret mod en stram og intolerant version af kristendommen og i stedet fundet den danske mystiker Martinus' Det tredje testamente. Hun blev grebet af læren om, at mennesket gennem utallige genfødsler er på vej mod stadigt højere bevidsthedstilstande. Det passede som fod i hose med Adamskis historie: Jorden var solsystemets sinkeklasse, og rumfolkene var efter a-bomberne i 1945 bekymrede for, at vi kollektivt skulle tage livet af os eller – endnu værre – blive så ensidigt teknisk dygtige, at vi ville forsøge at påtvinge andre planeter vores barbariske væremåde. Derfor burde enhver jordbo ifølge Adamski udvikle sig åndeligt mod større næstekærlighed og visdom – blive så kosmiske – at vi kunne blive genfødt på en anden planet. Det havde Adamski fået at vide af en ca. 1.000- årig vismand fra Venus. Jeg var ikke sikker på, at den historie var sand, men SUFOI's generelle videbegær og tolerance over for andres tanker var et tiltalende træk. Det var mennesker af god vilje.
Strid i SUFOI fra starten
Det med tolerance kneb det nu med internt, viste det sig. Allerede 1. juni 59 skrev Ekstra Bladet, at H.C. havde opløst SUFOI for at blive af med spiritisterne. H.C. dementerede: Vel var der et problem, men det skulle løses på anden måde! Og H.C. var samlingsmærket. Alle danskere kendte den unge flyverløjtnant, der – med kasketten kækt på sned – udfordrede magter og myndigheder med velformuleret kritik.
Han var en god taler og et varmt og charmerende menneske med stor karisma. Men tilbøjelig til at træffe lynhurtige beslutninger og stå urokkeligt fast på dem. Det var også nødvendigt med en sikker hånd på SUFOI's ror, for medlemsskaren var et mylder af folk med vidt forskellige holdninger, baggrunde og tilgange til ufo-problemet. I privatlivet var H.C. gift med sin elskede Jytte, og de åbnede deres hjem for ”tallerken-folket“. Jytte var også rar og venlig og nok mere afslappet over for divergerende meninger end H.C. Hun stod jo heller ikke i samme evindelige dobbeltild som han. Selv i bestyrelsen måtte han stride med velargumenterende fløje. På den ene side dem, som ønskede en mere jordnær, videnskabelig kurs, på den anden dem, der købte endnu mere fantastiske historier end Adamskis. Alle i SUFOI vidste, at der var delte meninger i bestyrelsen. Dén hed i øvrigt Kontaktudvalget, fordi næsten alle troede, at ufoer var skabt af fremmede intelligenser. I daglig tale hed ledelsen nu Kontrastudvalget, men den kroniske uenighed måtte man jo leve med, til der forelå kendsgerninger. Samtidig var H.C. konstant skydeskive for letbenet kritik udefra. Nogle forlangte ligefrem, at H.C. skulle fyres, fordi han troede på flyvende tallerkener. De holdt ikke engang op, da flyvestation Skrydstrups chef, oberstløjtnant K. Jørgensen, i pressen gav dem et grundkursus i demokrati: ”SUFOI er H.C. Petersens hobby, og det vil vi ikke blande os i, så længe det ikke medfører pligtforsømmelser. Det har det langtfra gjort! H.C. Petersen er en dygtig officer, der udfører sin tjeneste 100 pct. Hans tjenesteforhold er upåklagelige. Og hvorfor skulle en officer i flyvevåbnet ikke have samme ret til at have en hobby som alle andre? Der går ikke noget skår af flyvevåbnet af den grund!” Det var en flot salut for ytringsfriheden!
Hold vores sti ren!
H.C. selv udtrykte sig lige så klart, men mindre diplomatisk i UFO-Nyt december 1960: ”Vi må en stakket stund endnu udholde stupiditeten, som den kommer til udtryk bl.a. gennem pressen – repræsenterende såkaldte lærdes personlige meninger og selvfølgelig også disse medløberes følelser. En anden faktor generer UFO-sagen fra en helt anden side. Det er mennesker, som dyrker UFO-sagen. Det er uhyggeligt at se, hvordan disse personer og grupper blander okkulte og religiøse interesser med UFOsagen. Vi finder vidnesbyrd herom overalt, hvor der arbejdes med sagen. Jeg har, som I alle véd, hele tiden holdt disse elementer på afstand – og fået prædikatet diktator! – Jeg bærer med glæde den beskyldning, blot vor sti er ren.“ Men i samme nummer havde man et afsnit af føljetonen ”Cosmic Science. Spørgsmål og svar“ af George Adamski. Der var også en julehilsen fra G.A. til ”SUFOIs medlemmer – alle børn af den uendelige skaber“. Og endelig en fyldig anmeldelse af Adamskis Om bord i rumskibene, som bl.a. nævnte, at en venusiansk mester havde forklaret Adamski, at den almægtige er alvidende, og at menneskene på Jorden har fejlet, ellers ville Jorden være glædens hjem. Men det havde selvfølgelig ikke noget med religion at gøre... Trods blæsten omkring om H.C. var der grøde i foreningen. I 1961-62 udgav man foruden UFO-Nyt to månedsblade: Teknisk Studiehefte, redigeret af en anden kaptajnløjtnant, senere formand for SUFOI, Frank Petersen, og Kosmisk Studiehefte, redigeret af Gerda Rørbæk Nielsen. Jeg oversatte selv en del materiale, mens jeg var i trøjen, og var sproglig konsulent på bl.a. den danske oversættelse af George Adamskis beretning om Saturnturen. Det var dén, der smadrede min spinkle tillid til Adamski.
Venusianske Orthon ville være eksploderet
I 1950'erne anede astronomerne ikke, hvordan forholdene på Venus var. Der var to hovedskoler: At der under Venus' tykke skylag skjulte sig en tvilling til Jorden med tyngdekraft, tryk og temperatur nogenlunde som her. Eller en hed planet, hvis atmosfæres sammensætning og tryk gjorde liv, som vi kender det, umuligt. Adamski kunne altså i 50'erne beskrive Venus som et paradis uden, at nogen kunne modbevise det. Men russiske og amerikanske Venus-sonder viste i de næste ti år, at temperaturen på Venus er omkring 500 grader og lufttrykket ca. 90 gange større end på Jorden.
Hvis den sympatiske Orthon var kommet derfra, ville han, da han forlod sin tallerken, være eksploderet som de dybhavsfisk, vi trækker op til overfladen. Det vidste vi endnu ikke, og tvivlen kom Adamski til gode. Men at Adamski skulle kunne gå ubeskyttet rundt på Saturn, var simpelt hen umuligt.
Dermed kæntrede hans troværdighed for mig, uanset hvor smuk hans filosofi var. Selvfølgelig kunne Adamski selv være ført bag lyset. (Adamski, forsto ikke- som folk flest - at disse var multi-dimensjonelle og hadde evne til "direkte" å ferdes langs dimensjonsskalen, og gå inn og ut av 4d/astral-dim, som bl Edv.James forklarer logisk, se også her, samt denne, rø.anm) Men hvad var så ufonauternes motiver, og hvad var deres smukke filosofi værd, hvis den byggede på løgne?
H.C. havde jo igen og igen understreget, at ”rummenneskene er af kød og blod ligesom du og jeg“, og at ”al tale om kontakt er falsk, hvis den ikke foregår på det fysiske plan“. Men det var svært – også for andre end H.C. – at opgive Adamskis lære, som lovede uendelig udvikling og uendeligt mange nye chancer, når vi trods alt jokker i den åndelige spinat. Dét var religiøsitet, ikke videnskab. (kommentar- jo vitenskap når vi ser det i lys av den åndelige vitenskapen til MARTINUS, hvilket en materialist, som tror sitt jeg være en "bivirkning" av materien/'hjernen' - naturlig nok slett ikke kan fatte. Rø-komm.) Det var alvorligt for mange – modsat advarslerne fra andre ”åndelige ufologer“ om en global katastrofe natten til den 4. februar 1962, når de øvrige otte planeter stod ”på linje“ på den anden side af Solen.
Dét var jo bare den slags sludder, H.C. så ofte havde advaret imod. Der var værre trusler i 1962. Den atomare dommedag, som Adamski og andre ”kontakter“ havde advaret imod, kom uhyggeligt tæt på virkelighed under Cuba-krisen i oktober, da sovjetrussiske fragtskibe var på vej til Cuba med atommissiler, som ville kunne nå USA. Vi værnepligtige CF'ere havde allerede fået at vide, at vores tjenestetid ville blive forlænget med tre måneder, og hvad der derefter ville ske, kunne ingen forudsige. De russiske skibe stævnede videre mod Cuba, og USA gjorde sine egne atomvåben klar. Kun få timer skilte os fra en global krig, som ville havde gjort en hel del af verden til radioaktive ørkener. Dét undgik vi takket være præsident John F. Kennedys mod og stædighed og den sunde fornuft, der trods alt var et sted i Sovjets leder Nikita Krushtjov.
Adamski i DK
Den tredje verdenskrig blev gudskelov afblæst i 11. time. Og jeg fortsatte med at oversætte ufo-stof, indtil det civile paradis åbnede sig igen. Men arbejdet med teksterne blev mere og mere trælst, fordi det mest var Adamski-filosofi – og det blev ikke mere overbevisende, da han overlod det til en sekretær, C.A. Honey, fordi han selv kun skulle være lærer i ”Kosmisk Filosofi og Abstrakt Videnskab“. Efter instruks fra rummet. Adamski fik dog tid til at komme til SUFOI's kongres i Fredericia den 5. maj 1963. Hele 700 medlemmer mødte op på Fredericia Teater. For nogle var han dagens højdepunkt, selv om han beskedent sagde, han kun var én af ca. 2.500 kontaktpersoner. Andre løftede øjenbrynene, da han fortalte, at andre kloder hverken havde behov for sygehuse eller fængsler. Det var næsten for godt til at være sandt. Adamskis besøg stoppede ikke den voksende uenighed i SUFOI. Tvært imod. Selv H.C. var nu og da lidt tvivlende over nogle af Adamskis påstande, men mente – urokkeligt loyal – at G.A. måske bare havde 24 SUFOI Årsrapport 2013/14 misforstået rumfolkene på enkelte punkter. Før det blev afklaret, døde Adamski uden varsel den 23. april 1965 under et besøg i Washington. Og efterlod H.C. Petersen og os andre med tonsvis af ubesvarede spørgsmål.
FOR å se bilde(r)- se http://www.sufoi.dk/info/stotte/SUFOI%20Aarsrapport%202013%20web.pdf
bilde-txt der: George Adamski og H. C. Petersen på SUFOIkongressen i Fredericia 5. maj 1963 (Foto: Ole Henningsen)
more on George Adamski on bookreview | ‘George Adamski and the Toughest Job in the World’-link
Bruddet i 1964 – et farvel til uskylden
I den situation viste H.C. sit uomtvistelige format ved at leve op til Albert Schweitzers ord fra 1961, som blev citeret i UFO-Nyt samme år: ”Begyndelsen til alt værdifuldt åndeligt liv er den uforfærdede tro på sandheden og den åbne bekendelse til den.“ H.C. meldte klart ud: Han anså GA for en ærlig nøgle til tallerkenforskningen. Selv om han vidste, det ville give ny ballade. Adamski var og blev den afgørende årsag til skænderierne i Kontrastudvalget. Modsætningerne blev til sidst så store, at H.C. Petersen i 1964 forlod SUFOI for at stifte Dansk International Get Acquainted Program, IGAP (Internationalt Tilvænningsprogram), der trofast fulgte Adamski. Med H.C. gik mange andre hædersfolk som Aksel og Gerda Rørbæk Nielsen og Vagn Dybkjær i Kolding. Kontaktudvalget med major Frank Petersen som ny formand overtog SUFOI og UFO-Nyt ved årsskiftet 1965, og dermed var bruddet et faktum, selv om man i starten forsøgte at bevare en vis forbindelse med IGAP. Appeller fra bl.a. mig om i det mindste at beholde en fælles rapportcentral, så man kunne give det sandest mulige billede af, hvad danskerne så på himlen, var forgæves. H.C. var så vred og såret, at han ikke ville samarbejde. Og holdningerne i SUFOI var vist næsten lige så hårde på den tid.
Bruddet skadede begge parter
Det var et slag for alle de SUFOI-medlemmer, som havde venner, vi respekterede og holdt af, i begge lejre. Det kunne ikke undgå at gå ud over mange personlige relationer. Ironisk nok fulgte et pinligt mellemspil, der i første runde fik H.C.'s IGAP til at stå som de mest fornuftige repræsentanter for ”ufo-sagen“. En gruppe i SUFOI hoppede nemlig hovedkulds om bord i fablen om en ny Orthon, en rumgud, der ville udslette alle Jordens mennesker i første sekund af første minut af julenat 1967 – lige bortset fra de Orthontroende plus 60 gravide kvinder, som skulle overleve dommedag i en betonbunker på Midtsjælland og så genbefolke Jorden med en kosmisk menneskehed. Selv H.C. vidste vist ikke, om han skulle grine eller græde i den situation. Han tog selvsagt skarpt afstand fra den skrøne. Selv var jeg vaccineret på det tidspunkt.
Dommedag aflyst *
Da julenat 67 kom og gik uden kosmisk katastrofe – den blev aflyst et par dage før jul, muligvis fordi ingen af de 60 efterlyste stammødre til en ny menneskehed meldte sig til at holde jul i betonklumpen. Klogt nok, for resten, for inden nytår satte byggemyndigheden et skilt op ved bunkeren: ”Adgang forbudt. Fare for sammenstyrtning.“ Derefter kom en mere jordnær fornuft til roret i SUFOI. Langsomt og søgende udviklede H.C.'s oprindelige organisation sig hen imod den faktasøgende, skeptiske og lærende organisation, den er i dag. Vi var mange i SUFOI, der på én gang indså nødvendigheden af denne udvikling og dog dybt savnede ”de gode gamle dage“, hvor H.C. fangede hele nationens opmærksomhed med sit modige krav om åbenhed om ufoerne. Vi savnede ikke mindst alle de gode venner, der pludselig befandt sig på den anden side af et skel, som viste sig at være varigt. Det kunne bedst sammenlignes med en tragisk familiestrid. Det havde i årene efter stiftelsen i 57 været sådan, at hvis et medlem flyttede til en ny by, behøvede man kun at ringe på døren hos et lokalt SUFOI-medlem, og så var man lige pludselig inde i et varmt netværk, hvor man kunne snakke om alt – også andet end ufoer – og få et inspirerende modspil. Det oplevede jeg i rigt mål, da jeg i 1960 flyttede fra Aabenraa til Randers for at arbejde et år på Randers Folkeblad. Det gjorde flytningen utroligt meget nemmere for mig knægt og gav mig fra dag 1 et kildenet, hvor jeg også kunne hente meget af den lokale baggrund, jeg havde brud for i jobbet. Især hos kontrastudvalgsmedlemmerne Peter Andersen og hans svigerinde Irma Andersen, der begge var på Frank Petersens fløj før bruddet. Gæstfriheden var enorm – og sådan var det ikke kun i Aabenraa og Randers.
*"dommedag" er ikke en dag (det er kun symbolsk) - men en tidsperiode fra ca.1914 (ww1) og til ca 2050- da de "destruktive krefter" i mennesket skal utrenses/fjernes/"dømmes vekk" jf.Martinus. rø-anm.
Kættere blev uvelkomne
Bruddet i 65 flængede fællesskabsfølelsen i den farverige medlemsskare. Man kunne stadig snakke sammen – med de fleste. Men der var brat en basal, gensidig reservation. Den umiddelbare empati på tværs af synsvinkler, som de fleste havde følt før bruddet, var væk. Og for os, der blev i SUFOI, var den nære kontakt til H.C. Petersen tabt. Der blev lidt stille om ham. Da han som 55-årig major gik på pension – i protest mod en tilbudt forfremmelse, hvor han følte, at han skulle træffe potentielt fatale lynbeslutninger på et alt for løst grundlag. Han og Jytte flyttede til Spanien, hvor han i 12 år handlede med ejendomme. Da de vendte hjem til Danmark, boede de først i deres sommerhus ved Limfjorden. Derpå flyttede de til Skive, hvor H.C. i en årrække havde en alternativ praksis med magnetbehandling. Senere købte de et dejligt, gammelt hus i Jelling tæt ved kirken. Mens de boede her, døde Jytte. Det var et meget hårdt slag for den gamle veteran, der i virkeligheden gemte en følsom personlighed bag sin sommetider barske facon.
H.C.'s sidste år
For fem år siden flyttede H.C. til Hedensted. I sine sidste år var han plaget af en pinefuld cancer, som bl.a. gjorde det meget svært for ham at tale i den sidste tid. En grum og ufortjent skæbne for et menneske, der netop altid havde elsket intens samtale med andre. Men ensom blev H.C. heldigvis ikke i sin alderdom. Hans veninde, kunstmaleren Lise Agersnap, kom for at tage sig af ham kort efter hans flytning til Hedensted, og takket være hende blev H.C.'s sidste år trods sygdom og smerter en god og varm tid, hvor han stadig var i aktivitet og ivrigt udvekslede synspunkter med andre åndeligt søgende.
Lise var også hos ham, da han stille sov ind den 9. juli 2013, 89 år gammel. Foruden hende efterlader han sine to børn, Lars og Inge, og børnebørn. H.C. Petersen blev bisat fra Bredballe Kirke den 12. juli 2013. De seneste år havde H.C. heller ikke så meget kontakt med IGAP, men fremlagde nu og da sine ideer og holdninger til tilværelsen i et skrift til en udvalgt skare.
Han var aktiv indtil fem dage før sin død. Med ham er Danmark blevet en stærk og engageret personlighed fattigere. Men den interesse for uidentificerede flyvende objekter og andre usædvanlige himmelfænomener, som han fik gjort stueren i Danmark, lever videre – både i SUFOI og i IGAP, selv om hovedvægten i SUFOI i dag ligger på hårdt tjekkede fysiske fakta og naturvidenskabelig metode. Folk ser stadig usædvanlige ting på himlen, og de fortjener, at nogen forsøger at opklare mystikken. Det kræver intens og stædig efterforskning, for der bliver stadig rapporteret ufoer i 2013 – og i fremtiden. Personligt vil jeg vil savne H.C. Petersen for hans styrke, ildhu og mod – og varme venlighed, for sådan kunne han også være. Lise Agersnap og H.C.'s to børn, Lars Petersen og Inge Hedegaard Müller, har netop skænket hans store materialesamling om ufoer og åndsvidenskab til det svenske Archives for the Unexplained (AFU), der er verdens største arkiv for ufo-materialer.
fra http://www.sufoi.dk/info/stotte/SUFOI%20Aarsrapport%202013%20web.pdf
Sidste interview med Major i Flyvevåbnet, H.C. Petersen om Ufo'er i 2009
https://youtu.be/wUwQXHJwT44?si=KhBkWFhlkoICr00F
