Om romkontakten STEN LINDGREN
I boken "DIALOG MED KOSMISK KULTUR"
video-intervju med sten og fler på youtube - søk på sten lindgren i søkeviduet på youtube
Isbn 91972981-2-3 fra REGNBÅGSFØRLAGET AB - S-77468 HORNDAL. Tlf. 226-41005 mail for å bestille boken er regnbagsforlaget@swipnet.se
litt om Sten på youtube over her
Han ser "sin" første ufo sensommeren -57 - en gjenstand han bedømmer til 10m i diameter. Den stopper i 150m høyde, og står stille i 5 minutter, hvorpå den akselererer med enorm hastighet.
Neste sommer så han igjen et fartøy - denne gang et 100m sylindrisk fartøy i lav hastighet. Ingen vinger, ingen vinduer - og det reflekterte sollyset. Han kom snart over utenlandske bøker om emnet, og dannet en egen ufo-forening. Denne hadde etter hvert internasjonale forbindelser i mange land.
Snart opplevde Sten at han ble telepatisk "testet", og ble engang i 1960 ledet til vinduet i sitt hjem - for der å se fire oransje kuler - kanskje 25m som tverrmål- i formasjonsflyging. Han følte en kontakt med disse kuler. Han så også slike under militærtjenesten i -61.
I 1962 opplevde han at en gullring ble materialisert i sin hånd - og den var glovarm!! Den hadde inngraveringer, og derved kom han senere "tilfeldig" over eieren - en ung kvinne som hadde mistet den 2 uker tidligere. Hun hadde for øvrig en kjæreste som var flyver i forsvaret, og han hadde like i forveien observert flyvende gjenstander over Stockholms skjærgård. Men ringen ble igjen en sterk indikasjon av at "noe skjedde" utover "det normale".
Våren -63 så han sammen med venner et skip av "Adamski-typen" - helt likt det som tidligere også var fotografert av Howard Menger og Daniel Fry.
Boken går gjennom en mengde av de nærobservasjoner og overflygninger av hele "skavadroner" av fartøyer over Sverige (og Norden-) fra 60tallet til 90årene- og man blir faktisk overveldet av den vellykkede nedtystningskampanje som maktapparatet i alle de vestlige land har ført mot dette "fenomenet". Dette fordi det samme maktapparat VET hva som ligger bak fenomenet - og at de utenomjordiskes pengefrie kultur/samfunn truer samme maktpersoners (politikeres) utfoldelse. De ynder å innbille folk at de lever i frie samfunn her i vesten, men i virkeligheten er hele dette samfunnet kneblet av penge/dollar-diktaturet som finansverden og bankene får utfolde fritt - der de slavebinder folk på en mer sofistikert måte enn de gamle dagers slavedrift.
Men disse som overvåker jorden "ovenfra" og "innenfra" vet at dette kun er en overgangperiode til helt annen og virkelig FRI verden her på kloden - som vil begynne å dannes etter at denne "alles kamp mot alle" har utspilt sin rolle.
Men "overvåkerne" er tålmodige og sender gradvis mer informasjon gjennom forberedte personer. Disse vekkes i en prosess og noen - slik som Sten her - forberedes også for fysiske kontakter. Tar her med et utdrag fra boken fra denne tidsperiode hvor fenomenet stadig kommer "tettere på":
"….På sensommaren 1963 skulle jag ta spårvagnen från Stureplan i centrum av Stockholm upp till Söder där Ia bodde. Jag stod och väntade vid Svampen och tittade förstrött runt på väntande människor. Det var kanske ett tiotal personer som fanns inom ett tiotal meter runt mig. Plötsligt föll min blick på en mycket vacker kvinna i trettioårsåldern, som stod ungefär fem, sex meter från mig. Plötsligt utgick det från hennes båda ögon två laserliknande, gulgröna strålar med en diameter av en centimeter. Ni som sett en jordisk laserstråle, vet ju att den är knappnålstunn. Dessa strålar gick rakt in genom mina ögon och hade en oerhörd energi. Genom strålama överfördes att meddelande till mig. Hon var en representant från en utomjordisk kultur. Det var den första fysiska kommunikation jag fick. Avsikten var att starta upp kontakt med mig. De hade haft mig under observation ett antal år innan. Denna situation var mycket ovanlig för mig. På den tiden var jag blyg och skulle i normala fall inte vågat gå fram och kontakta en flicka. Detta var ju heller ingen vanlig jordisk person, utan en utomjordisk person.
Jag var ställd. Tankarna gick som propellrar. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag vågade inte gå fram och kontakta och prata med henne. Jag kände inte direkt rädsla, utan blyghet denna situation. 1 samma ögonblick kom sporvogna Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag gick som en robot på vagnen och flickan gjorde det samma. Vi kom att stå på den bakre plattformen, som var ganska fulsatt. Tankarna gick åter som en propeller. Jag visste in hur jag skulle agera i denna situation. Färden gick med spårvagnen upp förbi Slussen och Katarinavägen och kom fram till den hållplats, där jag skulle gå av. Jag var tvungen att ta ett beslut. Gå av eller fortsätta? Jag valde att gå av. Flickan gick också av vid samma hållplats. Hon vände sig mot mig och log och gick sedan tillbaka ner mot Slussen, ifrån den riktning som spårvagnen hade kommit. Detta var en mycket fascinerande upplevelse.
Denna kvinna såg jag sedan aldrig mer. Ja kom att fundera mycket över den händelsen. Även en lång tid efter. Ett par veckor senare hände något som var intressant. Ute i Ålsten-Bromma, i nordvästra Stockholm, hade vi samlats hemma hos Tommy, en UFO-intresserad kamrat. Vi var kanske sex, sju personer. Jag minns att jag gick in i badrummet på övervåningen för att tvätta händerna. Tittade upp och in i spegeln just innan jag skulle gå ut. Till min förvåning kom det från vardera ögat ut två ljusstrålar, svagare än dem som flickan hade sänt mot mig vid Stureplan tidigare. Jag blev förvånad, kände mig mycket inspirerad. Det kändes positivt. Jag gick ut och tittade ner för trappan som gick ner till vardagsrummet. Där nere stod en deltagare i mötet, jag minns inte vem det var nu efteråt. Jag såg hur han hajade till, när jag tittade på honom. Han sade inget, men jag tror att han på något sätt såg utstrålningen från ögonen.
Tiden gick och 1964 inträffade åter en mycket intressant händelse. Jag var på hemväg med Lidingötagt och hade klivit av vid AGA station. Klockan var ungefär halv tolv på kvällen. Jag hade gått ett femtiotal meter från stationen, då jag blev medveten om att en farkost befann sig i närheten. Snett ovanför AGAfabriken, kanske på en höjd av trehundra meter, låg en cigarrliknande farkost snett igenom det glesa molntäcket. Farkosten hade stora upplysta fönster och en längd av ungefär hundra meter. Jag fortsatte att gå medan jag tittade. Det var en intressant upplevelse. Plötsligt blev jag medveten om någonting. Jag uppfattade med tydlighet hur en mansröst i ca 30-års-åldern, med lite metallisk, ekande biton på flytande svenska sade: "Sten Lindgren, vi kommer att kontakta dig i framtiden".
Den här kommunikation uppfattade jag inuti i huvudet, med hörseln. Röststyrkan var mycket kraftig, ungefär som om en person talat en meter ifrån mig. Inget mera sades och farkosten försvann efter kommunikationen. Jag fick sa smaningom reda på vilken teknik som hade använts, just för denna typ av sändning. Man hade använt sig av en apparatur, som via en slags elektronisk stråle modulerat hörsel-nerven. Jag kom senare att också läsa om detta i några UFO-böcker, där andra personer hade kontaktats på liknande sätt.
Efter denna händelse kom jag efter et par månader i kontakt med en person, som jag kommei att kalla för BEA. Jag visste inte från början vem BEA egentligen var och vilka hon representerade. Det kom att visa sig så småningom.
Kapiteloverskrift: 1965
Kontakten med BEA intensifierades vartefter tiden gick. Det stod snart klart för mig, att hon hade direktkontakt med en utomjordisk grupp. Jag fick reda på en stor mängd information. Hon bekräftade bland annat, att kontaktpersonerna George Adamski, Howard Menger och Daniel Fry var äkta och hade kontakt med samma utomjordiska grupp som BEA representerade. BEA berättade om sina Kosmiska Bröder. Hennes kunskap var mycket stor inom esoteriska och andliga principer. Hon berättade om denna utomjordiska kultur, vilken tillhörde en galaktisk federation. Vi kom att använda ett eget namn på denna grupp: CBH - Cosmic Brother Hood (Det Kosmiska Brödraskapet).
De hade personer stationerade på olika ställen i världen. I Skandinavien och Finland fanns det mellan tolv till sexton utomjordiska personer stationerade. CBH-personer säg ut som vi människor. BEA berättade att jordmänniskan var en blandning av olika kolonisatörer, från olika solsystem under olika tidsperioder, mycket långt tillbaka, hundratusentals år. Det fanns också en rent jordisk utvecklingslinje. Mellan dessa skedde mixningar. Vi har alltså gemensamma förfäder, vilket förklarar CBH's ansvar att vilja hjälpa oss. De CBH-personer som var stationerade här, fungerade som språng-brädor för de som kom hit under korta perioder, för att studera och iaktta utvecklingen på jorden. De som bodde här var suveränt kunniga i praktiskt taget allt. De kunde mer om ett land än landets egna innevånare. Språk lärde de sig snabbt, på ett par veckor.
Vi fick inte fotografera någon av kontaktpersonerna, av säkerhetsskäl. Jag lyckades i smyg med en minikamera att ta en svartvit bild av BEA. Jag förvarade denna inlåst i ett kassaskrin. Man kunde tydligt se auran, kraftfältet runt personen. Endast någon person visade jag denna bild. Plötsligt, efter ett par veckor, var bilden i skrinet borta. Endast jag visste om var bilden var förvarad.
(på sammen måten var det med kontaktpersonen Eduard Meier i sveits - som også ble nektet å ta bilder av sin rom-kontakt Semjase - en gang forsøkte han dog i smug å knipse et bilde bakfra - men kameratet gikk da i stykker!!?R.Ø.anm.)
En av de ytterst få personer som fått möta BEA är Christer Jansson. Christer fick vara med ett par gånger, bland annat en gång då vi befann oss på en liten vegetarisk restaurang i Stockholm. Det var Christer, jag och BEA.
Genom en ytterligare kontaktperson fick vi reda på, att CBH (COSMICBROTHERHOOD - DET KOSMISKE BROR/FAMILIESKAPET) skulle komma att göra en stor test över Sverige den tjugonionde oktober 1965. Tidpunkten var satt till klockan nitton. Samtidigt den veckan kom Maj og Wayne Aho från USA till Stockholm för att hålla före-drag. Major Aho var också han, en kontaktperson som mött CBH (COSMICBROTHERHOOD). Arrangör för föredraget i Stockholm var IFOLOGISKA SÄLLSKAPET. Det intressanta inträffade på kvällen den tjugonionde oktober, då vi var samlade ett femtiotal personer, hemma hos Ernst och Diana Christer - och jag visste i förväg om att CBH skulle manifestera sig över svenskt luftrum exakt klockan nitton. Vi mötte Wayne Aho på kvällen innan klockan nintton. Även han hade genom sina kommunikationskanalel fått information om, att en överflygning skulle komma øver Sverige. Vi hade radio och tv påslagna för vi visste att detta skulle komma att ge eko i massmedia Vi som var samlade på kvällen blev mycket glada när sex farkoster av den typ, som George Adamski tidigare fotograferat, kom att göra en förbiflygning över platsen där vi var samlade, på en höjd av tvåhundra meter. Alla sprang i full fart till fönstren och fick se denna pampiga defilering.
Vi fick i nyhetssändningar på kvällen veta att oförklarliga ljusfenomen rapporterats över hela Sverige. Tidningar rapporterade från södra Sverige upp till Norrland om personer som sett, tåg med stora fönster, rälsbussar på himlen, stora cigarrer passera med upplysta fönster. T ex Värmlands Folk-blad. Man hade sett bussar, tåg, bilar, klot, trianglar på låg höjd. Tidningen Folket rapporterar om en flygande armada. Gotlänningen: "...man såg rälsbuss med upplysta fönster, höghus med fönster tända flyga förbi."
Dalademokraten: "...på låg höjd under molntäcket, expresståg med ljus i fönstren. Biltrafiken avstannade då folk steg ur för att se på farkosterna. Strålkastare lyste ner på marken."
Svenska Dagbladet: "...föremål liknande zeppelinare med fönster på 500 meters höjd, vid Åkersberga."
Sven Wallmark rapporterade i radion om "Flottilj av rymdfenomen".
DN's chefredaktör Olof Lagercrantz såg en av dessa cigarrer ovanför St:Eriksplan i Stockholm. Ett ofantligt luftskepp med stora upplysta fönster kom rakt ovanför honom. Han beskriver det i en egen artikel i DN efter överflygningen. Samtliga dags- och kvällstidningar hade förstasidesartiklar om denna överflygning.
Vid Sveriges Television på gamla Al, vid Valhallavägen, fanns bl a Tommy Kraft och Enar Jansson anställda på TV. De kom att få se hur en av farkostema, ett ofantligt stort rektangulärt skepp, passerade på ca. 40 meters höjd över Al, där Aktuelltredaktionen då var belägen. Föremålet täckte hela gården utanför Al. Minst sextio gånger sextio meter. TV's Nyheter berättade om överflygningarna över Sverige senare på kvällen, men visste då inte om, att ett av skeppen passerat alldeles ovanför studion.
Över Sverige passerade minst trettio stora moderskepp mellan två hundra meter och en kilometer längd, stora cigarrer. Många fler mindre skeppstyper syntes också.
Ett par veckor senare blev Christer J och jag inbjudn av Daniel Glantz att få närvara vid en närkontakt. Daniel hade ett par månader tidigare fått möta en landad farkost och fått kontakt med en kraftfull reprsentant för denna kosmiska grupp. Daniel var ute vi en sankmark vid ena ändan av Nävsjön, då den över tvåhundra meter stora farkosten kom ner. En ram fälldes ut och en individ med skyddsdräkt kom ner. Denna person var två och tio lång och hade ett bälte med blinkande lampor. Han kom två meter ifrån Daniel då ett svagt surrande hördes och hjelmvisiret gled ner. Innanför syntes ett par mänskliga ögon uta ögonbryn. Ingen verbal kommunikation företogs. Däremot gav individen tecken med handen åt Daniel och återvände till skeppet. Detta väldiga skepp hade tre stora klot på undersidan, vilka sattes i rotation strax innan starten skedde. Daniel kom att få ytterligare några kontakter innan vi fick inbjudan att närvara.
En lördagskväll i november sammanstrålade vi hemma i Daniels bostad i Nyköping. När vi drack te gick Daniel igenom instruktionerna hur vi skulle agera. Vi skulle iakttaga ett värdigt uppträdande och skulle inte ha några metaller på oss, klocka, mynt osv. Vi skulle heller inte börja prata med varandra utan iaktaga och sedan efteråt gå igenom vad som hänt. Vi var fem stycken personer: Daniel, hans dåvarande fru, Christer J, en man vi kallar för Bertil och jag själv. Vi satte oss i Daniels bil, en Volkswagen och åkte iväg. Det var spännande och riktigt högtidligt.
När vi kommit ett par mil söder om Nyköping och svängt in på en liten grusväg och kört ett stycke, sade Daniel till oss att vara tysta och iakttaga vad som hände. Daniel blinkade med hel-ljuset när vi var två kilometer från målet, Nävsjön. Strax efter kom Christer och jag att känna, som om svaga elektriska strömmar avsökte hjärnorna på oss. Avsökningsmönstret skedde ungefär som ett elektriskt hårnät lagts på oss med nittiogradiga maskor. Det var mycket subtila strömmar, men de var klart kännbara.
När vi kom fram till platsen hade redan ett av de tre skeppen landat. Ljusskenet från detta var enormt. Sätt ihop ett batteri av fem gånger tio halogenstrålkastare från en fotbollsarena, så förstår du intensiteten i ljus-skenet. Skenet tonade sakta ner och inuti framträdde formen av farkosten. Samma typ som George Adamski fotograferat tidigare i USA. Tänk dig en ihoptryckt kyrkklocka med tre klot under. Skeppet var mellan tolv och femton meter i diameter och ungefär fem meter ovan marken. De två andra skeppen låg på ungefär trehundra och sexhundra meters höjd. De kretsade sakta runt sjön. De lyste med ett orange-färgat sken. Daniel placerar Christer och mig nära bilen och tar fram en ficklampa från bilen. Efter någon minut kommer från vänster sida om farkosten fram en individ. Första metrarna ser jag honom framifrån, i skenet från skeppet. Sedan, efter några sekunder, kommer han att stå i silhuett framför skeppet. Den här individen är utan skyddshjälm och barhuvad. Första sekunderna ser jag att han är av mänskligt utseende, cirka en och sjuttio lång och har långt hår ner över axlarna. Klederna såg ut som en slags skiddräkt med polokrage på. Han hade ett brett bälte på sig. Jag upplevde att denna individ var en man. Kanske kroppsformen gjorde att jag drog den slutsatsen.
Daniel blinkade tre korta signaler med sin ficklampa och individen tog från sitt bälte något, som han besvarade signalerna med. Med denna tingest sände han ut ljus, vilket kunde stanna i luften. Ljuskäglan var absolut exakt och upphörde på ett variabelt avstånd. Avståndet till skeppet var bara fem-tio meter från där jag och Christer stod. Daniel, hans fru och Bertil gick vägen fram. Individen satte sig rörelse mot dem. Bertil hade ett igenklistrat brunt A4 kuvert med sig. När han sedan kom tillbaka, hade har det inte med sig.
Vi fick instruktioner att kliva in i bilen och vi åkte iväg från platsen. Skeppet stod kvar när vi startade. Vi åkte kanske fyra, fem kilometer. Daniel stannade biler och vi klev ur. Vi kom att stå alla fem ute vid ett fält Inom några minuter kom ett av skeppen åkande alldeles ovanför skogsbrynet, bara hundra meter ifrån oss Skeppet lyste med ett orange-färgat sken. Strax efte det passerat, märkte vi ett mycket märkligt fenomen. Himlen var stjärnklar den kvällen. När vi tittade upp mot stjärnorna upplevde vi att avstånden var förändrade. Precis som om vi hade zoomat in hela himlel med ca tio gångers förstoring. Vi såg fler stjärnor äl normalt - ett slags vidgning av medvetandet. Efter detta satte vi oss i bilen och startade hemfärden. De var en mycket inspirerande upplevelse. När vi kommi tillbaka till Nyköping skiljdes vi åt. Vi fortsatte mot Stockholm, Christer, Bertil och jag.
Daniel kom senare att använda Nävsjön som kontaktplats för sina kontakter med denna utomjordisk grupp. 1980 fick han impulsen att de sökte honom. Han var för trött att åka ut mitt på kvällen. Vid Nävsjön fanns det ett par campande familjer, bl a familje Unnskog, som istället fick se en farkost komma ner denna kväll. De blev minst sagt förvånade när detta hände. Bjarne Håkansson gjorde en intervju med samtliga personer, vid kontakten som Daniel arrangerade, ett par år efter händelsen, troligen 1970-71. Samtliga bekräftade då skeendet. Detta finns omtalat i Bjarnes bok "UFO-Gåtan", utgiven på Larssons förlag.
Fra boken til STEN LINDGREN: "DIALOG MED KOSMISK KULTUR"
Isbn 91972981-2-3
fra REGNBÅGSFØRLAGET AB - S-77468 HORNDAL. Tlf. 0046 226 41005
mail regnbagsforlaget@swipnet.se
