Ufo’s over Sverige 2014 + 2008... |
||
ufo-crash in remote Sweden with the pilot surviving in mid 50s Sogn og fjordane 1973; kjempespor på bunnen av Sognefjorden...
|
Från UFO-AKTUELLT 2/15. Ett tub format föremål med utskott och röda blinkande lampor sågs över Stenstorp mellan Falköping och Skövde i september Illustration: TOBIAS LINDGREN
Stenstorp, Skaraborg September 2014 Klockan var runt midnatt när Pål Sundh skulle låsa ytterdörren och kolla läget utanför huset innan han gick och lade sig. När han kikade upp mot himlen så drogs hans uppmärksamhet till ett stort föremål som rörde sig i långsam hastighet strax ovanför huset. Föremålet befann sig på låg höjd, uppskattningsvis 100 meter, och på ett uppskattat avstånd av 400 meter. Pål slogs omedelbart av att föremålet var fullkomligt ljudlöst. "Det jag tänkte på var att jag inte kunde höra något motorljud eller övriga ljud från farkosten, den bara flög fram", skriver han i ett rapportformulär.
Ormesta, Örebro 18 september 2008 Vid 23-tiden på kvällen befann sig Katrine Rogebrant och hennes man i sin stuga i Ormesta fågelreservat alldeles utkanten av Örebro. Mannen hade gått ut en kort stund för att besöka utedasset men stannade till en kort stund vid ett äppelträd som ligger på vägen dit. När han står vid trädet så blir han plötsligt upplyst runt omkring sig av ett ljus som omger både honom och terrängen runt honom med cirka 1,5 meter åt alla håll.
Katrines man börjar söka efter en källa till ljuset och undrar om det är polishelikoptern som är ute och söker efter något. När Katrines man tittar upp så får han se en ljuskälla uppe bland molnen. Han börjar då känna sig illa till mods och går bort mot ett hus som finns i närheten för att komma bort från ljuset vilket han också lyckas med då ljuset fortsätter att lysa upp trädet och omgivningen på den plats där han befunnit sig. Därefter släcks ljuset för att tändas igen efter en kort stund. Mannen går då in och säger till sin fru att hon måste komma ut och titta för det är något märkligt utanför. Katrine uppger att hennes man var märkbart skärrad och hon förstod att det var något utöver det normala som var i görningen varpå hon följde med sin man ut. - När jag kommer ut på gården så ser jag det här omedelbart. Ibland de bruna molnen är det en glipa och inne i den glipan lyste det ett kritvitt nästan artificiellt ljus, sådant som nästan är obehagligt att titta i. Det här skenet lyste konstant hela tiden och var väl avgränsat av molnglipan, berättar Katrine Rogebrant. Utöver det vita ljuset beskriver Katrine hur det syntes ett gulaktigt, pulserande ljus i samma molnglipa. Det gula ljuset föreföll komma in något från sidan av den här molnglipan (ungefär som om det hade funnits en ljuskälla alldeles bredvid öppningen i molnen).
ill.rune øverby Det gula ljuset pulserade med cirka en sekunds intervaller under hela observationen. Däremot fanns inte det starka ljuset som belyste marken kvar. Ett tredje ljus syntes dock komma från glipan molnen. Det beskriver Katrine som ett blått ljus som sköt ut som i en ljuspelare horisontell riktning ur molnglipan och gick jämte molnen. Katrine själv tolkade det hela som att det ljus som tidigare lyst upp hennes man och omgivningen kring äppelträdet nu var riktat horisontellt ut ur molnglipan istället. I uppskattningsvis en till två minuter står Katrine och hennes man och observerat det egendomliga fenomenet innan det helt plötsligt försvinner utan förvarning som när man släcker en lampa. En kort stund därefter så tätnar glipan i molnen och då ser Katrine fyra vita spiraler i en fyrkantsformation under glipans plats i molnen. Spiralerna påminde om kondensationsstrimmor och Katrine tänkte då omedelbart att det måste ha varit en farkost som släppt ut vattenånga i atmosfären. Spiralerna löstes sedan sakta upp och molnglipan tätnade helt. Allt var som vanligt igen. Inget som helst ljud hördes under observationen och ljusfenomenet var hela tiden stillastående. Storleken har Katrine svårt att uppskatta men uppger att det möjligtvis var som en halvmåne. Katrines uppfattning var att ljusfenomenet måste ha befunnit sig ovanför molnen. Utgår vi ifrån att den uppfattningen är korrekt så måste föremålet ha befunnit sig på minst strax över 1500 meters höjd då molnbasen över Örebro med omnejd låg på den höjden under hela kvällen den 18 september 2008. Observationen gjordes i sydvästlig riktning (in mot centrala Orebro) i uppskattningsvis 45 graders höjdvinkel vilket gör att månen med lätthet kan avfärdas då den befann sig i öster vid tiden för observationen. Vad det var för fenomen som gav upphov till observationen är i nuläget oklart och händelsen kommer att utredas vidare under årets gång.
Gagnef, Dalarna 17 november 2014 En man som här kallas för Stefan hade tillsammans med sin fru varit och övat med en gospelskör när de på vägen hem till Gagnef bestämde sig för att åka förbi sommarstugan ute vid Risåsas fäbodar och plocka upp en del kvarglömda saker. Klockan var runt 21.30 på kvällen och när de närmade sig stugan så kikade Stefan ned mot grannens hus och fick då se ett föremål som hängde i luften på uppskattningsvis 20 meters höjd och 250 meter ifrån deras egen position. Han stannade omedelbart bilen för att observera föremålet närmare.
Föremålet som var ellipsformad och mörk till färgen uppskattas ha varit cirka 25 meter i diameter. Runt om fanns ett flertal starkt lysande röda lampor som var placerade med cirka en meters mellanrum. Stefan frågade sin fru om även hon kunde se föremålet och hon verkade enligt Stefan vara lika chokad som han själv samtidigt som hon nickade instämmande. Vid samma tid fick Stefan se ytterligare ett fenomen på himlen: "Det var som röda streck i samma nyans som föremålets ljuskällor som gick i en trappliknande formation på himlen samtidigt som hela formationen lutade i 45 graders vinkel", skriver han. I uppskattningsvis 45 sekunder står Stefan och hans fru och observerat farkosten och de röda streckformationerna. Något ljud har inte Stefan beskrivit att han kunde uppfatta och efter en kort stund började han känna ett visst obehag över hela händelsen. Stefan som är både ufointresserad och starkt troende kristen utbrister plötsligt "Jesus hjälp oss" och som Stefan själv beskriver det "tro det eller ej, men helt plötsligt så slocknar både de röda lamporna runt farkosten och de röda strecken på himlen". Så fort ljusen har slocknat så fattar observatörerna mod, åker ned till sommarstugan och plockar upp de saker som de kom dit för att hämta varefter de fortsätter raka vägen hem tämligen förbryllade över vad det var de sett. Föremålet och strecken syns inte till något mer under den vidare färden genom området. Denna potentiellt mycket intressanta observation kommer att utredas vidare under året och en uppföljning av utvecklingen av händelsen kan eventuellt bli aktuell i kommande nummer av UFO-Åktuellt. Några ytterligare potentiella vittnen syntes inte till i området enligt Stefan och han har själv inte talat med grannen vars hus föremålet befann sig över men rapportcentralen hoppas komma i kontakt med mannen för att se om han befann sig i huset eller i området vid tiden.
Från UFO-Aktuellt 2/15, Box 175, 733 23 SALA
April 1998: när observationPlötsligt händer det. Man ser något som inte hör hemma på himlen. För Jan Olsson hände det en aprilmorgon 1998 då han i fullt dagsljus fick syn på ett klarvitt föremål som tycktes vara på väg att kraschlanda mitt i Örkelljunga. Av Anders Berglund, ufo-se Jag möter upp Jan Olsson i Örkelljunga där han i dag bor. Numera är han busschaufför, ett yrke han verkligen trivs med. Vid observationstillfället var Jan Olsson fiskhandlare, en rörelse han var i färd med att bygga upp och som han senare sålde med förtjänst. Vi sätter oss genast i bilen och han guidar mig genom samhället. Efter några minuter är vi framme vid Västra Språng och den byggnad som en gång inhyste en vapenaffär. Där får jag instruktioner att vända bilen och sedan kör vi i kryp-fart in mot Örkelljunga samtidigt som Jan Olsson med handen pekar varifrån han fick syn på vad han först trodde var ett flygplan på väg att kraschlanda. Jans Olssons observation ägde rum för 17 år sedan. Datumet var troligtvis den 4 april och det var en helt vanlig lördagsmorgon. Dagens arbete ska räcka fram till 13 och efter morgonkaffet går han ut för att lasta sin fisktrailer under solsken och klarblå himmel. Vid åttasnåret har han kopplat vagnen till bilen och satt sig bakom ratten för att styra kosan mot Örkelljunga, en kvarts bilfärd mot sydväst längs E4:an. Vid avtagsväg 24 mot Örkelljunga tar Jan Olsson av till höger och efter någon minut så kör han förbi kröken vid Västra Språng. Efter vägkröken följer en lång raksträcka in mot Örkelljunga centrum. - Jag tänkte genast att det måste vara ett flygplan som har fått problem och kommer att störta, berättar Jan Olsson som ser föremålet genom vindrutan. Han beskriver det som en långsmal flygplanskropp, vit som snö, som kommer in från höger och inflygningen är brant. Han tänker genast på siffrorna ett, ett, tva.
- Jag var mycket nära att ringa larm-numret på min mobil men jag lyckades hejda mig, jag ville inte bli beskylld för falskt alarm. Flygplan på väg in mot Ängelholms flygplats hade han sett många gånger förut och det var inte ovanligt för honom att se dem på låg höjd över Örkelljunga. Det som verkligen stod ut denna gång var hur lågt detta "flygplan" befann sig på himlen. - Det kom så långt ner, bara tio till femton meter över vägbanan, berättar han.
Såg det tydligt Vi krypkör längs vägrenen, precis som Jan Olsson gjorde vid observations tillfället. Det går sakta, knappt 30 kilometer i timmen. Till vänster ser jag den höga jordvall som följer raksträckan. Det är samma vall, vid en punkt några hundra meter längre fram, som planet ska ha försvunnit bakom. Det är inte mycket trafik så vi stannar bilen. - Jag såg tydligt hur planet kom över vägen. Vinkeln var skarp och planet dök nästan ner och försvann bakom vallen. Jag förväntade mig att se svart rök och eld, en krasch, och sneglade gång på gång mot mobilen som jag lagt på passagerarsätet. - När jag kom fram till stället där planet åkt över vallen tänkte jag stanna bilen och springa uppför slänten men just som jag skulle stanna bilen kom flygplanet tillbaka. Den här gången kommer det upp bara någon meter över vallen och glider fram över vägen. På väg tillbaka på den kurs det nyss kom från. För Jan Olsson blir det hela ännu märkligare. Hur kunde planet vända och komma tillbaka på samma ställe? Det har knappt varit ur sikte mer än någon minut. Känslan han får är att planet kör mycket sakta och nu ser han flygplanskroppen väldigt tydligt. Den är långsmal med en vinge. Vingen ser tunn och smal ut och har en mycket böjd form. - Vingen var formad som en hästsko. Den var placerad en bit framför mitt-punkten och svängde runt mot bakdelen av planet.
Väldigt stora fönster Några fönster syns inte när han tittar längs sidorna, inga symboler eller flaggor. Allt är bara alldeles vitt. Men längst fram på nosen ser han ett fönster. En cockpit av något slag. Inuti sitter två varelser med stora huvuden och stora, mörka ögon. En av dem väder huvudet mot honom. - Då kände jag hur det bara hettade till i kroppen och jag märkte hur jag började skaka i båda armarna, berättar Jan Olsson. - Varelserna syntes väldigt tydligt. Jag minns att jag tänkte, väldigt vad stora fönster de har, för det har inte vi, på våra flygplan. Jag ber Jan Olsson beskriva "piloterna" och han svarar: - Den ene som sitter på vänster sida planet ser glad och nöjd ut. Den andre på höger sida, tittar rakt mot mig med sina ögon. Jag lägger märke till deras stora huvuden. "Skallarna" är gulbruna, inget hår och de var ganska runda ansiktet. De svarta ögonen beskriver han som solglasögon, för vid observationstillfället tolkade han det som minst egendomligt. - Eftersom det var så soligt var det inte konstigt att de hade solglasögon!
Jan Olsson hade nu helt tappat tanken på att ringa 112 och istället fått en obehaglig känsla. Han ville genast ut ur bilen men när han sätter vänster fot på kopplingspedalen skakar benet och bilen börjar rycka på grund av benskakningarna. Han är livrädd och hinner tänka hur det ska gå med honom själv. På höger sida om vägen finns ett par fabriksbyggnader som föremålet verkar vara på kollisionskurs med. Ungefär här tappar Jan Olsson föremålets vidare färd. Det försvinner över slänten på motsatt sida vägen och Jan Olsson åker vidare, in mot Örkelljunga, till parkeringen framför varuhuset där han ska ställa upp fiskvagnen. - Jag gick ut ur bilen för att se efter hur det var med min fiskvagn, säger Jan Olsson. - När jag gick runt vagnen och skulle hissa ner stödbenen fick jag lov att hålla mig i den. Tanken vilar på det han nyss fått se. Det är omvälvande. - Nu gick det uppför mig, Jag har sett utomjordingar. När jag besökte Jan Olsson var ett besök på platsen bakom jordvallen givet. 1 dag ligger där en asfalterad vändplats vid en liten väg intill en skogsdunge. Bakom skogsdungen sluttar det ner mot Hjälmsjön. 1998 låg vid vändplatsen en liten djurpark, "Bengts gård", som i dag är nedlagd. Jan Olsson kände väl till platsen: - Jag var ofta på djurparken för att lämna fiskrester och hade tack vare det fritt tillträde till parken. Jan Olsson pekade på träden. - Det var dessa trädtoppar jag tittade på när jag trodde jag skulle få se rök och eld bolma upp. Träden växer just på det område djurparken låg på.
Svår att utreda Jag tittar mig omkring och förstår att det är en plats illa lämpad att försöka landa ett flygplan på. En helikopter kanske, om det kniper. Men det finns inte mycket fri luft att manövrera på om det skulle knipa.
"Jag märkte hur jag började skaka i båda armarna" Observationen ar i dag inte lätt att utreda. När det kommer till föremålet är en teori att det som passerade vägen kan ha varit ett segelflyg av något slag. Flygplansformen stämmer, den vita färgen, krökta vingar, stora fönsterglas. Segelflygare med hjälmar på sig, eventuellt svarta visir som ser ut som solglasögon. Men ett segelflyg gör knappast en landning eller en väldigt låg överflygning på en vändplan belägen intill en hög jordvall och en linje med träd. Under undersökningen har jag varit kontakt med flera segelflygsexperter som svarat på alla frågor jag haft kring deras ämne. Ingenting har hittills kunnat klargöra Jan Olssons observation sedd från en segelflygares erfarenhet. Det oklara datumet gör det också svårt att specificera exakt när observationen ska ha skett. Vi är på det klara med att det var just en lördag i april 1998 och kanske kan det hjälpa oss framöver när vi fortsätter utredningen kring vad det egentligen var Jan Olsson såg den där dagen. Att vara på plats tillsammans med observatören är bara början på en bra fältundersökning. Den märkliga händelsen skulle förändra Jan Olssons synsätt på livet. Det där att varelsen vände på huvudet och sedan tillbaka igen var något som fastnade på hans näthinna. Men det var först tolv år senare, 2010, när Jan Olsson började skriva ner vad han varit med om, som han började förlika sig med händelsen och den blev hanterbar. 1 dag är Jan Olsson helt övertygad om att han såg varelser från en främmande värld. Det jag kan säga efter att ha gått igenom hans observation meter för meter på vägen in mot Örkelljunga är att Jan Olsson ger ett väldigt bra intryck. Jag har inte hittat någonting i hans berättelse som sår tvivel över att han sett någonting utöver det vanliga. Vad det var Jan Olsson egentligen såg den där aprilmorgonen, det vill jag också veta. * bild saknas Jan Olsson mötte vad han tror var utomjordiska varelser 1998.
från UFO-Aktuellt 2/15, Box 175, 733 23 SALA flere obs-saker: http://galactic.no/rune/ufonordsverige2013.htm#J%C3%A4rsj%C3%B6n "När föremålet kom tystnade alla ljud" Mosjøen 20. august 1954:Møte med en fremmed"HØRDE FRÄSANDE FRÅN LYSANDE DISKUS" ufo-crash in remote Sweden with the pilot surviving in mid 50s
|
