SPRåK:
Tissi Mo lärde Channie mycket. Dels skedde detta bara genom att hon fanns där, nära sin elev och pratade. Men det skedde också genom att hon tog med eleven till en mängd platser. Olika planeter, dimensioner och världar besökte de tillsammans. I dessa fick Channie lära sig allt om till exempel varelserna som bodde där. Till att börja med var varelserna oftast mycket lika människor och helt fysiska till sin struktur. Dessa val gjordes av Tissi Mo för att inte skrämma sin elev. Hon skulle få lite mer tid på sig att vänja sig vid mindre vanliga utseenden. Detta trots att Channie nu kunde se auror. Men det gällde också att vänja tanken vid att det finns världar som inte liknar Jorden rent strukturellt. Finare världar och ickefysiska skikt och dimensioner.

Tissi Mo undervisade noga sin lilla elev om allt som hade med den besökta planetens levnadssätt, historia, kultur, seder och natur att göra, men hon berättade också om deras grundspråks födelse. Channie tyckte det var intressant med just språk av olika slag och Tissi Mo förklarade gärna ingående om dem. Tissi Mo var enormt språkkunnig och talade etthundratvå olika jordiska språk och dialekter. Hur många utomjordiska hon kunde, vågade inte Channie ens gissa och hon frågade inte heller. Läraren satt just nu och berättade om en viss planets språk, hon fortsatte sedan med att säga:
  - Men alla talar vi ju också vibrationsspråket. Det är universums huvudspråk. Det kan alla förstå och tala, på vilket sätt man än uttrycker sig och kommunicerar. Förutom ljudet i en röst, talet, finns det många andra kommunikationsformer. Tal kan också ske med rena toner. Men alla har ju inte en mun att tala med och öron att höra med.
Den sista meningen fick Channie att skratta förtjust. Tissi Mo log och fortsatte:
  - Först har vi de stora grupperna som består av tal, ton, skrift, rörelser och avancerad telepati. Men det finns alltså fler möjligheter än dessa att kommunicera på. Man kan använda sig av tryck eller pulsning som vi kallar det. Det finns också kommunikation med färger, inte bara med ljus och mörker, utan rena färger. Denna färgkommunikation är en stor och viktig del. Detta eftersom färg dessutom kan användas för att mäta tid med. Den är i sig också en nära nyckel till kunskapen om färgenergin.
Men vi har ju också fler möjligheter att kommunicera, sa hon och fortsatte att berätta. Vi har till exempel en del individer som kommunicerar med hjälp av form, doft och smak. Smakkommunikation är mycket vanlig hos insekter och djur hos er, men här är den dock ovanlig, men visst finns den.
Channie satt tyst och tänkte en stund, sedan undrade hon.
  - Vibrationsspråket då...?
  - Vibrationsspråket är uppbyggt av vibrationerna hos tingen. Varje enskilt ting har en unik vibration i sig. Ta till exempel hundra lika saker, låt oss säga dricksglas från Jorden. Trots att de är lika varandra har de alla sin egen vibration. Detta även om de också ger exakt samma klang, när man slår på dem. Alla är de unika och inget av dem är likt det andra, även om de är tillverkade vid ett och samma tillfälle och av samma glasmassa. Allt och alla i hela universum är unika, inget eller ingen är den andra helt lik. Det är det som är så fint och vackert.

Channie tyckte det lät vackert att varje ting och individ var unik. I så fall var hon också unik, inte bara Tissi Mo från stjärnorna.
  - Vi har något av en religion. Genom den talar vi om och säger att vi älskar det stora Alltet. Vi ger ut av vår egen energi och kärlek till Alltet. Om vi säger allt, ja, då menar vi allt och alla. Vi når verkligen fram till det stora Alltet med vår tanke och känsla. Alltet svarar oss och talar till oss genom våra liv och tankar. I Alltet finns all evig kunskap samlad, för Alltet är ju allting, från idÇ till handling till förverkligande genom den enskilda individen. I Alltet finns också gudomligheten som en mycket viktig del.
Tissi Mo tystnade vördnadsfullt, fylld av ödmjuk respekt. Hon lät dessa ord sjunka in i den lyssnande eleven. Så fortsatte hon leende:
  - Tingens utseende går att förstå av vibrationen. Man kan säga att när ord används i vibrationsspråket så fångar ordets vibration tingets utseende. Inom var och en som lyssnar kommer en bild eller en förståelse upp för hur tinget ungefär ser ut. Detta är bra, för vilket annat språk skulle kunna beskriva alla ting och företeelser bara på en enda planet? Dessutom finns det ju miljarders miljarder andra bebodda planeter med sin särart, sina förutsättningar och ting.
  - Jag kommer alltså aldrig att kunna se alla planeter då, sa Channie.
  - Nej, inte ens om du reste för evigt, skrattade Tissi Mo och fortsatte. Det finaste med vibrationsspråket är kanske namnen på varje enskild individ. Den starkaste vibrationen som finns är en persons namn. Namnet fångar nästan upp en bild av personen i själva luften framför den man talar med. Man kan förnimma ett utseende och en del av själva personligheten. Ju högre utvecklad personen är, desto högre vibration och känsla bakom namnet när man hör det sägas. Vårt Förbunds Ledare har ett vibrationsnamn, som är det starkaste av alla ord. Det är Ordet. Ordet som skänker ljus och skapar liv. Ordet som ger kärlek och en närhet till Gud. Det är därför vi sällan använder det namnet, utan säger ett annat namn på vår Ledare. Vi säger Aness.
Tissi Mos röst darrade till av rörelse. Channie kände att till och med detta namn, Aness, fick henne att rysa av välbehag.
  - Vem är Ledaren och hur ser han ut, undrade Channie.
Svaret på denna fråga gled iväg, som en hal tvål som inte går att greppa om. Frågan besvarades aldrig av Tissi Mo. Istället fortsatte läraren skickligt och sa:
  - Ofta har vi själva smeknamn, liksom ni har på Jorden. Ofta bär vi tre eller fyra namn; smeknamnet, vibrationsnamnet, släktnamnet och ibland ett ordensnamn. Släktnamnet ändrar sig lite efter om det bärs av en man eller en kvinna. Ordensnamnet övergår till att bli ens efternamn, när man är färdigutbildad som ordensmedlem. En del grupper eller ordnar lägger istället till en ändelse på förnamnet, till exempel "on". érkeänglar bär ändelsen "el" i sina namn.

Tissi Mo fortsatte förklara och berätta. Hon talade om att man måste ha en nyckel till vibrationsspråket för att kunna förstå det och tala det. Efter att man hade fått denna nyckel, var det mycket lätt att tala och förstå språket. Hade man inte nyckeln till språket skulle det vara totalt omöjligt att lära sig. Det gick alltså inte att plugga in vibrationsspråket. Som hon sagt tidigare så var ju varje planet unik, med sina ord på allt och alla företeelser på just det klotet. Alltså finns lika många ord att lära sig, som ting i universum, om man nu skulle kunnat plugga in orden ett och ett. Men vibrationsspråket i sig är en evig skola. Eftersom det överallt, hela tiden tillkommer nya planeter med nya individer, förhållanden och nya ord.

Tissi Mo talade också om att alla språk har sin egen nyckel. Har man denna nyckel, som nog mer är att ha en ren förståelse för språkets uppbyggnad och struktur, ja, då förstår man språket, vilket detta än är. Man behöver aldrig plugga språk, annat än om man vill nå en vardaglig nivå och inte utmärka sig. Det senare gäller för de som arbetar på Jorden. Ordvalet blir lätt för högtidligt och styltigt om man är fullt medveten om språkets hela struktur och kapacitet. Man väljer då ofta ord som inte hör hemma på gatan, utan mer i en ordbok eller i uppslagsböcker om språkstrukturer. Knappast skulle man då ens passa in bland högutbildade eller extremt språkkunniga människor. Därför fick utomjordingarna, som jobbade ute i det jordiska samhället, plugga in och använda slang. De fick också hitta på småfel i språket, för att helt kunna smälta in i massan.

Om naturen fick Channie lära sig, att man alltid skall vara rädd om den, värna om den och vårda den ömt. På andra planeter har naturen oftast fått växa fritt, men man har röjt undan gamla grenar, en del blad och snyggat till den. Träd fälls aldrig, men material från döda träd används och tas till vara.
  Man har alltid varit mycket noga när man bygger hus, för husen får inte störa naturens energilinjer eller ligga så att de täcker kraftpunkter. I naturen finns det punkter där ett utbyte av energi sker med rymden utanför och med andra planeter. Varje planet är en organism och behöver sitt flöde av energier, liksom vid in- och utandning. En andlig kraft strömmar till planeten och dess natur. En form av kommunikation sker också mellan de olika himlakropparna i universum.
  Metallerna som man behöver utvinner man ur asteroider och meteoriter, istället för att spränga gruvhål, gräva upp eller schakta fram ur marken. Channie såg aldrig åkrar med till exempel spannmål. Tissi Mo sa att när man skördar spannmål på stora fält så gråter naturen och marken utarmas. Människan säger att växter som inte hör hemma på fälten, men ändå slår rot där, är ogräs. Vi ser det som att naturen vill försöka att få in perenna växter för att binda jordenergierna och naturens krafter. Omedveten om detta fortsätter människan med att rensa bort och utrota det hon kallar ogräs. På de flesta planeter som de besökte var naturen lummig, med frukt och grönsaksträd. Plantor, stora och små buskar med bär var mycket vanligt.
  - Man vill inte skada naturens egen energi och livsandarna. Därför äter vi en kost som är helt vegetarisk, men den ligger "snäppet högre" än vanlig vegetarisk kosthållning. Vi äter aldrig sådant som innebär att vi dödar själva moderplantan. Inga morötter och andra rotfruker äts alltså, sa Tissi Mo.
När hon berättade vidare om maten började Channie känna sig hungrig. På tå plockade hon en Narjafrukt från ett träd. Med en gest tackade hon trädet och naturen som gav trädet liv. Mat i form av grönsaker, frukt och bär finns överallt i naturen. Ett rikt utbud och en stor variation. Detta mycket på grund av att Förbundet ser till att ett utbyte av nya plantor hela tiden sker. Man är dock mycket noga med att kontrollera att de nya plantorna inte slår ut de andra inhemska växterna. De nya växterna får inte heller vantrivas på sina nya växtplatser.
  - Människan har väldigt få alternativ och inte den rikedom av matväxter som vi har, sa läraren.

Tissi Mo talade om nedsmutsning. En av anledningarna till att många människor smutsar ner sin miljö och handskas så ovärdigt med Jorden, dess tillgångar och rikedomar, är att hon ännu inte insett vad livet är och att hon skall komma tillbaka till just det klotet, genom att inkarnera om och om igen, ner till smutsen som hon just lämnat bakom sig.

Channie tänkte mycket på detta, hon själv kastade inte skräp omkring sig som de flesta andra hon kände. Innerst inne hade hon velat göra mer, men vad? Inte visste hon som var så ung. När det gällde den vegetariska, alternativa maten så tyckte Channie att den oftast var godare än både kött och fisk. Det fanns många av hennes påhitt som hennes föräldrar godtog, men att hon skulle bli vegetarian tillät de inte. Så Channie fortsatte att vara petig med maten och säga att hon inte ville ha, men i universum hade hon smakat på en mängd spännande och goda frukter, bär och grönsaker. Dessa är några av dem:

1. Mackofrukt:
Lila frukt med slät halvblank yta. Frukten växer på träd och blir 20-30 cm. Smaken påminner om banan blandat med röda vinbär. étliga kärnor i ett ljust gulvitt fruktkött. Trädens blad är tjocka och läderartade utan synlig ådring.

2. Dazoberry:
Orange frukt som växer på träd. Mindre än sin släkting Mackofrukten, 10-15 cm. Har en syrlig smak. Frukten har ätliga kärnor som också kan rostas och användas som krydda.

3. Libbjo:
Trädet har gula och gröna blad som är runda och tjocka. Frukten liknar en clownmössa, den har en vit bottenfärg och röda prickar, nederkanten är grön eller blågrön. Frukten är mycket dekorativ färsk, men måste tillagas för att kunna ätas. Vid kokning eller uppvärmning mister den sina färger och genomgår en kemisk process. Denna frigör höga halter av vitaminerna A och D samt kalcium. (Vid första mötet med denna frukt trodde Channie att den var ett skämt.)

4. Dorka:
Alla bär har olika form och storlek. Bären är gula och går att göra en ölliknande saft av, eller torkas till mjöl för bakning. Växer på träd med svart stam. Trädet har gröna löv, dessa är tunna, smala och cirka 30 cm långa.

5. Kirra:
éppelliknande frukt med midja. Blank och cirka 10 cm. Frukten används uteslutande till mjöl som får en lätt äppelarom. Växer på mycket stora träd, 30 meter höga och enormt omfångsrika. Trädet växer som planta cirka 30 cm per dygn! De vuxna träden ersätter bara skador och har ingen tillväxt. Bladen är grågröna med blågrå lurvig undersida.

6. Dedorska:
Klasbär med 30-300 bär per klase. Bären är 0,05-1 cm. Bären har en bittersöt smak, lätt vinaktig. Bären går att kallpressa och drycken man får kallas TDanskoa och är lätt berusande. Växer på buske med hjärtformade blad. Växten är vild och mycket ovanlig.

Tissi Mo förklarade lite för Channie om döden och om reinkarnation. Att döden inte är slutet för vare sig människa eller utomjording. Den stora skillnaden mellan de två grupperna är bland annat att människan inte har någon kunskap alls om sin "död". Inte heller anar och vet alla människor att de levat förut, i liv som föregick det hon lever nu. De flesta är ovetande och får ibland ångest vid tanken på sin kommande död.

  - De är rädda, eftersom de inte har förståelse inför och kunskap om döden. De har inte insett att livet och döden hör ihop. Tänk dig ett halsband med pärlor. Livet är tråden, som bär upp de olika pärlorna. Varje pärla är olik den andra och står för en händelse i livet. Döden är beundrandet av det vackra smycket. Det är först då helheten kan ses av bäraren av livets smycke.

Channie själv var ju så ung, så för henne kändes döden inte nära eller skrämmande nu när Tissi Mo talade om den. Läraren förklarade att för utomjordingar gäller en regel som innebär att ju längre fram i utvecklings-kedjan man befinner sig, desto mer kan och får man själv bestämma över i livet och vid döden. Man kan även få bestämma över hur, var, när och till vilka föräldrar och genom vem (beroende på att det finns flera kön än två och androgyna individer) man skall inkarnera. Man får också bestämma över sitt nya utseende, ras, kön och så vidare i det nya livet. Valen gäller även vilken planet och var på planeten man skall födas. Detta gäller också hur man skall se ut och vilka ens föräldrar skall bli. Många väljer att ha ett likadant utseende som i livet före, men med den nya vibrationen och den nya förfiningen medräknad. Man inkarnerar mot en perfekt harmoni mellan kropp och själ. Till sist skall det yttre utseendet komma att bli till en perfekt avbild av själens önskan. Skönheten är själens och alltid lika bländande vacker som själen själv. Utseendet blir naturligtvis olika från ras till ras, men fulländningen alltid lika fantastisk. När man inte kommer längre med denna fulländning börjar man på ett nytt steg i utvecklingen.

Då inkarnerar man mot det själen egentligen är, ljus. Man blir till ett ljusväsen. När slutet på detta steg är nått går det inte längre att helt bedöma utseendet inne i ljuset. Konturerna blir diffusa, suddas ut och kroppen kommer att vara i perfekt harmoni med allt, helt utan några behov. Total kärlek och fridfullt ljus blir allt man känner och omsveps av. Vid detta stegs slut finns två vägar att ta. En väg leder till den skapade urkraften, vilken man nu kan välja att bli en del av. Om man väljer denna väg blir man en del av Alltet och allt som någonsin kommer att nyskapas eller omformas av Förbundet. Man får sin boning hos andligheten och Gud. Den fullkomliga lyckan och kunskapen om allt finns där. De som väljer denna väg kan aldrig komma åter och bli fysiska igen, detta kan däremot de som valt den andra av de två vägarna. De som inte valt att gå in i Ljuset och andligheten i urkraften, kan fysiskt inkarnera om igen. Kanske till den, som de en gång varit, innan sitt liv som ljusväsen. De kan också välja att inkarnera som en annan ras än sin egen och där nå högre steg via reinkarnation. De har enorm valfrihet och kan också byta kön om de så vill. Men man byter aldrig kön under en pågående inkarnation, sa läraren. En del nöjer sig dock med att vara kvar som starka ljusväsen. Tissi Mo berättade vidare och hon sa:

  - Dessutom lever vi utomjordingar längre än människan. I regel blir vi fyrahundra år och i ickefysiska världar etttusentvåhundra år.

  - Hur gammal är du nu Tissi Mo, undrade Channie.
  - Jag är tvåhundratrettionio år nu, svarade Tissi Mo innan hon fortsatte att berätta. Dessa höga åldrar behöver inte betyda att man ser gammal ut. Man skulle kunna fortsätta att leva i cirka tvåhundra år till. Men materialet i kroppen behöver "bytas ut". Efter fyrahundra år tycker de flesta att det är dags för detta byte. En person som inte går in i processen att inkarnera om igen, ser snabbt mycket gammal och rynkig ut, dessutom blir processen bökigare om de dör. De ser lika gamla ut som kunskapen de bär, sa läraren och fortsatte. Dessa personer med ett äldre utseende har en viss speciell charm, men de har ingen ökad kapacitet i sitt tänkande, som de som nyinkarnerar har. Man måste ju gå vidare för att nå högre kapacitet, samt förfina och förhöja sin utveckling mot de högre stegen. Alltså inkarnerar man ner igen och bär antingen med sig alla sina minnen eller så väljer man att få dem till sig senare. På så sätt kan man starta på nytt. Detta för att skaffa sig nya vänner, intressen och erfarenheter. Att lära av livet.

Tissi Mo sa att ingen någonsin blir fullärd och att det är det som är så spännande och roligt med livet. Det finns alltid nytt att lära och utforska. Channie tyckte det lät jobbigt, att alltid behöva lära och aldrig bli klar. Som att gå i skolan för evigt. Tissi Mo kallade också livet för den eviga skolan och det gjorde ju inte saken bättre. Channie ville inte gå i skola för evigt, trots att skolan var rolig.

Tissi Mo berättade vidare om livet och om reinkarnation. Hon sa att utomjordingarna också kan välja att återskapa sin kropp till valfri ålder. Det är oftast så man går till väga, man väljer alltså inte att bli barn. Mycket på grund av att man inte riktigt har tid att vara liten igen. Man väljer oftast den ålder då man varit bäst utvecklad och mest kreativ. I en mellanstation diskuteras livet man haft och vad detta gett. Förslag på nya liv ges, nya livsmiljöer och villkor. Naturligtvis får ingen en olycklig uppväxt, sådana finns ju inte. Rik eller fattig existerar inte heller i ett penninglöst samhälle.

Mellanstationen är ett slags Dödsrike, men i en annan form och vibration än alla de vanliga Dödsrikena. I denna mellanstation dematerialiserar man definitivt kroppen för alltid, även om man skulle vilja leva på nytt med samma utseende igen. Den kropp man haft går över till att bli till ren energi och denna energi blir till en del av Alltet. Nu återstår endast själen med känslan och tanken. Denna går nu över till Dödsriket trots att den inte är död. De bitar i ens utveckling som man skaffat sig i sitt liv, och de tidigare livens kunskaper, samt det eventuella högre tänkande och medvetande man uppnått läggs till och blir en ny energi i detta Dödsrike. Allt detta tilldelas sedan den nya kroppen. Olika planeter har olika Dödsriken. Mellanstationen är dock alltid densamma för alla, utom för Jorden som saknar denna. Detta eftersom jordemänniskor saknar kunskap om sitt fulla liv, det vill säga alla tidigare inkarnationer. Om man vill kan man stanna i det vackra, lugna och underbara Dödsriket en tid för att få avkoppling, frid och ro i andligheten.

  - En del Dödsriken är bundna till planetens mark, andra ligger uppe i atmosfären som Jordens, sa Tissi Mo och kollade att eleven hängde med.
Hon gick vidare i sin lektion och sa att i de Dödsriken som är markbundna blir man en del av vattnet som porlar, blommorna som doftar och vinden som blåser. Man blir lite av själva växtkraften i naturen. élvvarelser har oftast just ett sådant Dödsrike på sin planet. Dödsriken är mer lika ljusriken av förståelse och kärlek på mycket hög nivå än planetariska miljöer. En planet med ljusväsen har alltså en ännu ljusare miljö i sitt Dödsrike.
  - Du kommer väl ihåg att jag sa att ju högre upp i utvecklingen man når, desto mer får man bestämma över. Det bestämmandet sker i Dödsriket. Mycket av det som Tissi Mo sagt var intressant, men en hel del förstod hon inte. Om döden visste Channie inget. Hon hade aldrig heller varit med om att någon dött från henne. Tissi Mo talade också om healing med Channie. Hon fick lära sig lite om det, men läraren ville inte lära ut allt.
  - Det skulle inte vara bra om du kunde det på Jorden, sa Tissi Mo och fortsatte: Sådant drar onödig uppmärksamhet till dig. Dessutom är det så att vissa sjukdomar är nyttiga för dig att ha. Man utvecklas genom att ha dem och då vore det dåligt om man healade bort dem alla. Många människor fattar viktiga beslut i livet i och med sin sjukdom. Efteråt gifter sig och skiljer sig en del, andra byter jobb eller bara tar itu med livet. Många vuxna och barn förändras och växer till sig på grund av sjukdomar som ger dem tid att tänka till. Channie hade svårt att förstå det där. Var det bra att bli förkyld och febrig? Tissi Mo släppte ämnet tills vidare och berättade om annat istället.