MER fra boken
(en ängels dagbok)
IVONA opplesning fra utdrag från bøckerne mp3 som kan nedlastes via h-klikk + save as/lagre som
av Channie West (Channie Cha)
Fra siden 266 i "Dagbok del 75" om "vanlige folks reaksjoner på utenomjordisk nærvær:
Reaktioner
Vid vissa tillfällen och med jämna mellanrum väljer utomjordingarna frän Förbundet att krascha farkoster på planeten Jorden. Bland annat för att väcka debatt och för att observera reaktionerna vid denna typ av händelser. Man vill även följa massmedias reaktion och regeringars nedtystande. Omfattningen av, och mönstret kring, nedtystningen är speciellt intressant att se, samt hur lång tid nedtystningen tar. Man observerar noga även efterföljderna, både militärt och politiskt, men också de i själva samhället, bland den civila befolkningen. Börjar fler att tro på en existens av utomjordiskt liv i de fall information om händelsen läcker ut, eller tror man att händelsen är relaterad till jordiska militära experiment och så vidare.
Channie fick höra talas om att en sådan, från utomjordiskt håll planerad, "händelse" snart skulle ske. Denna gång skulle farkosten falla ner i havet utanför Sydafrikas kust. Farkosten skulle bli "nedskjuten" av militären i området. Efter detta skulle den flyta på vattnet i nästan ett halvt dygn, innan den så småningom skulle sjunka i en djuphavsgrav.
Den yttre slussen, det vill säga de yttersta dörrarna i
farkosten och de in till den första halldelen skulle vara helt
öppna när man fann den. Ytterligare ett dörrpar skulle man
förmodligen, och i bästa fall, lyckas öppna med en hel del arbete.
Där innanför, i det utrymmet, skulle det ligga dräkter, böcker,
instrument och andra småsaker. Småsaker givna likt lördagsgodis
till ett litet barn. Människor skulle förhoppningsvis hinna
"strippa" av den delen av farkosten helt, innan alltihop
sjönk ner i havet på säkert djup. Därifrån kunde den sedan
hämtas upp av utomjordingar.
I sig var hela farkosten inget annat än en utifrån styrd attrapp. Den saknade alltså egen motor och därför konstruktionsmässigt hela mittsektionen. Givetvis hade den ingen besättning ombord. Ingen person skulle bli skadad vid denna händelse, endast en del uppfattningar och ideologier.
Channie visste att det förekommit fall då man faktiskt lagt dit
kroppar. I de fallen placerades utomjordiska och själsligen tomma
kroppar ut invid vrakspillrorna efter "farkostkraschen".
Dessa kroppar kom från utomjordingar som just gått in i
reinkarnationscykelns nästa steg och inte behövde sin gamla kropp,
sitt skal, längre. En del av dessa utomjordingar hade inget emot
att låta människan få ta del av deras anatomi och uppbyggnad om
detta kunde sprida någon glädje eller förståelse för liv. Deras
kropp skulle annars ha gått in i sin dematerialiserings-cykel,
eftersom den var uttjänt. Vid ett sådant skeende dematerialiseras
kroppen en sista gång och för alltid. Den går upp i atomer, eller
liknande strukturer, när "Livets klister" tas bort helt.
Kvar blir en massiv energispridning. Denna ges ut i universum och
till Alltet som ett tack för denna gång.
Channie fick senare veta att kraschen följt alla planer, men att en form av panik utbrutit i Sydafrika. Denna kom just av att farkostens yttre dörrpar varit öppet efter "kraschen". Man trodde att utomjordingar hade tagit sig ur den störtade farkosten och gått i land någonstans efter kustlinjen. På kartor gick man igenom och sökte sedan efter de troligaste landstigningsområdena. Enorma uppbåd av militärer letade minutiöst noga utefter kusten. Givetvis ledde detta inte till något resultat, det hade ju inte funnits någon ombord.
***
fra siden 274 tas igjen denne åndelige "tale" med:
OM ENGLER
(ÄNGEL)"…på Jorden vandrar nu, i människogestalt, många medvetna och omedvetna änglar som genom reinkarnationens cykler har nått och tagit sitt ansvar i den större gemenskapen av universum.
I deras arbete ingår att, och i allas dröm finns förhoppningen om att, väcka människan till insikt om sin egen roll i universum och Alltet. Människan har en roll, likt alla andra och allt annat existerande i samverkan. Att få människan att inse meningen med livet. Att hon med sitt fysiska varande och sitt liv kan befästa en viss sorts kvalité i tidsstrukturen och på Jorden.
Människor förblir människor genom reinkarnationens cykler. De blir knutna till Jorden i en alldeles speciell uppgift att höja just det klotet till insikt om och samverkan med allt. När de är färdiga med Jorden kommer de säkert att vilja flytta vidare med sina erfarenheter och hjälpa även andra planeter, som inte nått så långt, till denna insikt. Eller också har deras utveckling gjort dem till flygfärdiga änglar. Änglar som kan hjälpa och stödja överallt i andra dimensioner, eller på Jorden och i dess Dödsrike.
Utomjordingar/ utenomjordiske
På samma vis arbetar utomjordingar. De är genom reinkarnation knutna till sin planet till dess att den är färdig. Men det finns förstås undantag, där man väljer att alternera mellan olika planeter innan man är färdig med sin, likt utbytesstudenter som byter land för sina studier. Och så har vi förstås de som är klara med sitt, och som skickas vidare till en annan planet. Ibland akut, likt en jourhavande läkare som reser i tjänsten. Allt detta görs för att andra skall nå en viss utveckling.Alltet är större än vi tror, likt ryska dockor i varandra, den största dockan är inte den sista. Alltet omsluter.
.
Det som är viktigt i andlighet är det som kan göra någon skillnad... En massa tjusiga ord om andlighet är väl bra, men vad gör dessa...? Man kan inte heller tävla i andlighet... Ingen är bäst... Alla är bäst... Ingen är fullärd... Ingen bär den totala kunskapen eller sanningen... Alla bär dessa tillsammans, och endast genom samarbete kan man se de större sanningarna bakom...
Det som verkligen hindrar människan är språkförbistringar, att man inte inser att man talar om en och samma sak, och att man faktiskt bara använder olika ord från land till land.Och vad vi än gör så ser vi bara kulisserna på verklighetens scen..., som man säger i Värld Fem.
*****
så et utdrag fra side 312:
Dagbok del 92
Kunskap om livet
Här följer liknelser som beskriver andlig utveckling, mer i bildspråk än vad vi annars kanske är vana vid. Detta är tänkt att förenkla det hela, så att alla som vill kan förstå detta svåra ämne någorlunda.
FREKVENSHÖJNINGAR
Alla människor upplever genom livet det man kallar för frekvenshöjningar. Det är bara det att de flesta inte kanske hört den termen eller tänkt på det som så. När vi är små är barnsjukdomarna vi får en del av vår utvecklingsstege uppåt mot en andlig och kroppslig förändring, ett växande i växandet. Barnsjukdomarna ger oss olika typer av erfarenheter och upplevelser både då och inför det fortsatta livet, fysiskt och andligt. Så frågan är: "Har du själv haft andlig Röda hund?" Om inte, så vaccinera inte bort den, utan upplev den om du får den.
Somliga får barnsjukdomarna tidigare än andra. Tänk tillbaka, när fick du dina barnsjukdomar? Om och när du själv blev sjuk fanns det säkert de i din klass eller familj som inte drabbades samtidigt med dig. Hade de kanske haft den redan? Eller fick de just den sjukdomen senare, månader eller år efter dig? Varför i så fall? Jo, det var just då inte deras tur att få den erfarenheten och klättra upp i utveckling.
Vad händer då om vi vaccinerar våra barn? Jo, vi vaccinerar bort deras fysiska och andliga upplevelser och framsteg. Men eftersom kroppen själv alltid söker utveckla sig till rätt vibration och andlighet, för att passa med själens innersta klang, finner processerna inom oss alltid andra vägar för att klättra uppåt. Kanske drabbas vi då av mer långdragna, besvärligare och svårare sjukdomar, än de annars rätt lindriga barnsjukdomarna. Allergier, astma, återkommande hals- och öronbekymmer, lunginflammationer, långa förkylningar och så vidare kan istället bli följden. Något måste ju till, så att barnen i sin känsliga utveckling blir liggande, tänkande och funderande. Något som låser och binder upp dem vid ett mönster av mycket sömn, vila och avslappning. Deras sätt att meditera. Där de också lär sig skillnaderna mellan att vara sjuk och frisk, så att de senare i livet kan "göra sig" friska. Det vill säga heala eller affirmera sig friska.
Vaccinationer
Angående vaccinationer kan sägas att även om vi vore vaccinerade mot allt som finns, så kan vi inte vaccinera bort vårt livsöde (øde=skjebne). Är det meningen att vi skall dö, i en av oss bortvaccinerad sjukdom, ja då kanske vi blir överkörda istället, lite krasst sagt.
bildet: om en kjempebølge overskyller New York ville det tilsynelatende være kaos - men jf. den åndelige vitenskap, kan ingen "skjebne" utløses tilfeldig for noe som helst levende vesen. Vedr. bildet så er det fra en ny film - og slike superbølger har faktisk i fjern fortid druknet mange kystbyer i tidligere sivilisasjoners siste dager. "Slik er livet" på kloder som tilhører dette utviklingstrinn. Jf.Martinus så finnes det også en klar sammenheng mellom ens skjebne og ens kosthold. Med andre ord - kjøttspisning "åpner opp" rent karmisk for grader av ulykkeskarma/skjebne. Channies romfolk var rene vegetarer - ja, de spiste mest frukt skrives det i hennes første bok - igjen et naturlig trinn for mennesker i "DET RIKTIGE MENNESKERIKET".
Vad kan hända om man inte vaccinerar sina barn? Många föräldrar känner naturligtvis oro och skuldkänslor om deras barn blir sjuka. Men tänk på att ingen blir sjuk utan orsak.
Även i vuxen ålder byter vi våra vibrationer, vår ton och klang via frekenshöjningar. Det är inte alltid så vanligt att vi blir sjuka och liggande som vuxna, men det förekommer. Vanligare är att vi ibland "droppar ner" i energi och blir enormt trötta någon vecka, utan till synes medicinsk orsak. Man kan känna av värme utan att ha feber, eller kyla utan att bli kall. Stickningar eller pirr i kroppen är också vanligt, liksom tryck över kronchakrat eller andra chakran. När vi ändrar frekvens, oavsett ålder, byter vi alltså till en ny och högre frekvens, typ diskant-toner. (De som arbetar med mörker byter ner sig till en lägre frekvens, typ bas-toner.)
Kroppens struktur ändras, vibrationen i cellerna ändras, och så även deras form när man når de riktigt höga utvecklingsstegen, stadierna. Vi formas och ändras för att kunna ta in mer energi, kunskap och andlighet. Detta kallas ett sant växande.
När vi utvecklas andligt, är detta för att komma i samklang och harmoni med själen. När och om detta uppnås får vi en större och klarare kontakt med det Högre Jagets kunskap och energi. Först i vår utveckling kan det Högre Jagets kunskap skönjas i form av glimtar om hundradelar av sekunder. I dessa upplever vi att vi kan se och förstå allt klart och fattar allt. (dette er det som Martinus kaller "de kosmiske glimt". rø-anm.)
LIVETS VÄG
Livets väg har nog alla upplevt, eftersom vi alla vandrar på just den. Alla har nog dessutom upplevt att vägförhållandena skiftar. Allt från god barmark till lera, vattenpölar, snödrivor och halka. Upp- och nedförsbackar har vi också upplevt, ibland har dessa fått oss att klättra eller glida utför väldig fart.
(bilde: GILBERT WILLIAMS - the path/veien)Även problem med dimma, dålig sikt, ljusförhållanden och belysning har vi alla säkert upplevt. En del av oss vill till och med byta väg. En del hamnar fel och tappar bort sig på sin egen väg. Andra förlorar tid i labyrinter eller i oändligt jobbiga spiraler nedåt. De kan även bli iväglurade in på stickspår eller in i återvändsgränder.
Livets väg är helt enkelt våra liv i stort och smått. Ett liv med alla sina med- och motgångar, felsteg och så vidare. Denna väg börjar med födseln och slutar med döden. Alla har en mening med sin väg och sina mål på den. Livets mening finns där. Inte alla ser denna mening, men alla utför den ändå, medveten eller ej.
Vad som kan vara en fördel på din livsväg är att vara smart. Här följer några goda råd:
1. Fixa god belysning på vägen, ovanifrån rekommenderas, och av den ljusa sorten. Hur? Med en tro på något högre, Gud, eller det som passar dig bäst att tro på. Känn tillit, våga känna tillit.
2. Lär dig känna vad som är äkta. Låt dig inte luras in på stickspår av någon. Det finns de som lurar andra att gå fel väg eller som försöker ta över din väg. Så lär dig känna i hjärtat vad som är rätt eller fel, och bra eller dåligt. Skall du göra ett val, göra något helt annorlunda, lyssna på eller följa någon? Det vill säga ta ett stort steg mot något nytt i livet. Var i så fall aktsam om dig själv. Försök förnimma, uppfatta och kanske rent av se tecken som visar om det är rätt eller fel väg. Händer positiva saker flera gånger är ofta steget rätt att ta. Även om du är på rätt väg kan negativa händelser inträffa för att förvirra eller leda dig mot fel väg. Det är därför det är så viktigt att själv lära sig känna vad som är rätt. Andra kan naturligtvis ge dig råd, men den bästa tillgången till vetskap om vad som är bäst för dig, är du själv.
3. Försök inte ta genvägar, det förlorar man bara på. Det är inte smart att gena och komma ut närmare döden, allas slutmål för vandringen. Om man tar genvägar inom andligheten, till exempel via svart magi, kommer man ju närmare döden och åldras därför förtid. Man ser härjad ut. Visst kan man uppnå resultat när man använder denna form av magi, men ofta blir även andra lidande. Den som vandrar Ljusets och Kärlekens väg håller sig däremot "fräschare" både inom och utom, och har större chans till ett långt liv. Oavsett om man håller på med healing eller magi eller vad det än är man gör, bör detta utövas med kärlek och värdighet, för det vinner alla på i längden.
4. Ta dig tid, jäkta inte, för allt du vill lära dig, uppnå och få (ej materiellt) finns där. Du kommer till det på livets väg, förr eller senare.
5. Allt finns på din livsväg, precis allt. Det du måste göra är att bli medveten om detta. Att se dina möjligheter, att förstå och fånga tillfällena som bjuds i livet. Du kan i praktiken få, uppnå och bli precis vad du vill. Men før att kunna göra detta måste du lära dig att skapa dina egna förutsättningar och befästa dessa i tidsstrukturen. Manifestera dina drömmar och framtida önskningar till verklighet genom affirmationer. Ta dig tid att se ditt liv genom dessa. Men tänk på att du faktiskt kan få det du önskar, så önska klokt!
6. Se när någon fördröjer din vandrings möjligheter. Kanske någon sinkar dig? Låt ingen göra det!
7. Håll dig ung i hjärtat, sinnet och själen. Och även till kroppens behag genom att leva ungt i tanken. Lev hela livet som en ungdom, kanske som en lycklig tonåring gör. Ett liv där du är fri att våga mer och älska mer. Ett obekymrat liv. Lev inte ansvarslöst, men lev utan ansvar. Låt inte ansvaret ligga tungt på dina axlar eller stressen förtära dig. Lev djärvt och var orädd, bygg inte upp rädslor som inte tillhör dig och ditt liv, men var för den skull inte oansvarig, dumdristig eller oförsiktig med livets gåva. Bli vuxen, men inte gammal. Oroa dig inte för framtiden, men planera den med omsorg om dina möjligheter. Lev med hjärtat fyllt av kärlek och tanken fylld av frid. Lev väl!
Alla har uppförsbackar, is, halka, kvicksand och lera på sin väg, och allt detta ger oss kunskap och erfarenhet om hur vi skall hantera läget nästa gång vi möter samma väglag igen. Det vill säga den som halkat en gång vet att is kan vara förrädiskt. Men för den skull behöver man ju inte gå försiktigt livet ut. Vi skall inte heller ta ett steg framåt och två tillbaka. Gå med målmedvetna steg, men ändå lite försiktigt. Försök inte ändra din väg, då blir du bara stående och kommer ingen vart alls i utvecklingen.
Om du inte vill gå ensam, så bry dig inte om att erbjuda någon din väg. Kräv inte heller att någon skall följa eller anpassa sig efter din väg. Vi kan aldrig äga någon och varje person har sin egen väg. Deras väg kan gå bredvid din en tid, men aldrig på den. Bara dina steg skall snudda din väg. Känns det ändå ensamt så ha tanken uppåt, och du skall se att du inte är så ensam som du tror, trots allt.
När man nått riktigt långt i sin andlighet kan man färdas enklare, utan hinder, men även en mästare kan snubbla.
Förr eller senare i den andliga utvecklingen så kommer man sladda eller glida av sin väg. Detta drabbar speciellt människor som har för bråttom i livet. Nästan alla andliga vandrare hamnar någon gång lite på fel väg, det värsta är om den felaktiga vägen blir en bop eller spiral som kan vara svår att ta sig ur.
Det som händer när människor på hög andlig nivå spårar ur är samma sak som när vi av misstag kör ut vår bil i vägrenens grus. Hjulen på bilen plogar upp oskyldigt grus, människor som inte kommit så långt eller själva spårat ur lite. Nu tror de på storheten hos bilen och dess förare som det sanna och rätta, deras egen frälsning. Det är vid en sådan här urspårning som rykten och skitsnack ofta börjar spridas av bilens förare. Snack om andra som påstås ha kört om eller på, deras egen bil uppe på deras livs väg. Att ett intrång skett på deras egen väg. En del kan även lögnaktigt påstå sig ha blivit prejade och påkörda av just dig. Även fast du inte gjort något. Dessa skeenden är normala. Om ryktena rör dig så låt ryktena runga. Bry dig inte, gå stark vidare. Plocka aldrig upp eller hjälp gruset, för du skall ju vara kvar på din egen väg. Låt den dikeskörda föraren vara, även om vi i verkliga livet och på vanliga vägar alltid är ytterst hjälpsamma. Men på denna andliga väg genom livet är det alltså inte så. Däremot kan naturligtvis alltid goda råd försöka ges, även om de inte alltid vill lyssna. I så fall har du ju i alla fall försökt göra det du kan. Och det känns ju alltid bra. Alla har sina egna vägar och vi skall inte störa skeendena. Låt dig inte heller lockas ut i gruset av skvaller, typ faller en så faller alla.
LIVETS TRAPPA
Livets trappa har många steg. Den trappan är din utveckling i kunskapsnivåer. Den visdom du redan hade, vid din inkarnation till Jorden, avgor utgangspunkten, vilken höjd och vilket steg du utgår ifrån i trappan. En del personer utgår från och börjar med väldigt små steg. En del med högre, större steg. Dessa steg blir då svårare att bestiga och kan leda till ett jobbigare liv. De flesta steg leder dock uppåt. Det är bara mörkrets trappa som leder nedåt. Du kan visserligen snubbla eller falla tillbaka nedåt trappan, utan att för den skull bli eller vara mörk. Vartefter du går uppför trappan blir dock stegen alltid högre och högre, det vill säga svårare att bestiga. Speciellt om du saknar förståelse över vad du egentligen gör. Inför de riktigt höga stegen behöver man ta sats för att svinga sig upp. Blir man distraherad inför ett sådant språng måste man backa och ta sats igen.
Kunskaperna du samlar, erfarenheterna du får och upplevelserna du är med om är höjden på trappans steg. Djupet på trappstegen är tiden det tar att acceptera, förstå och smälta det nya du tagit in. Så att stiga upp ett steg tar kortare tid än att hinna fram till nästa steg. Ett föredrag, en bok eller kurs kan utgöra själva höjden. Medan förståelsen och den praktiska användningen av kunskapen är tiden till nästa steg.
Varje sektion av flera trappsteg, alla med samma höjd på, har i slutet av sig en avsats, en mellanstation. Där pustar man ut och ifrågasätter de steg man redan tagit under en lite längre tid. Det är vid dessa tillfällen som kaos och tvivel uppstår i och runt personen. Ju högre upp, desto större och svårare grader av besvärligheter. Skilsmässor, bruten vänskap, att bli oskyldigt anklagad eller nedtryckt av folk i omgivningen. När det gnälls på en, när chefer skäller ut en utan någon orsak eller när folk börjar ha allt fler negativa åsikter om en än vad som kanske är normalt. När saker kommer bort. När vänner och kära blir ointressanta, eller när de och andra går ihop och alla anser att man blivit tokig. När folk uppmanar en att ändra sig till det gamla och bli "normal" igen. När man hör folk säga: "Vad har det tagit åt dig på sistone", eller "Vad du har ändrat dig...", med en spydig underton, eller "Måste du hålla på med sånt där". När man känner sig fysiskt sjuk, utan att vara det eller hitta medicinska fel. När ens arbete eller hem känns helt fel, och mycket, mycket mer. Allt detta är typiska avsatsproblem.
Andra människor känner verkligen av när man befinner sig på en avsats och är extra känslig. Detta känner de undermedvetet på ens vibrationsnivå, som då håller på att ändras och höjas inför nästa sektions trappsteg, kanske förbi dem själva. En del personer runt en kan då, när man står på avsatsen, känna en omedveten avundsjuka, de ville ju nå dit själva, men kunde inte. Har människorna runt en andligt sökande person redan ett ogillande till den utveckling som denna valt, ja, då vet de att sätta in en stöt och vara taskig just när personen befinner sig på avsatsen. För då om någonsin tar pikarna och de hårda orden på djupet. Vet man om detta och hur det fungerar, ja, då blir allt lite lättare att hantera och man kan uthärda de jobbiga situationer som uppstår.
Ingen går fri från problem vid andlig utveckling. Den person
som ändå säger sig ha gjort det, eller har haft en helt
problemfri utveckling, den personen kan inte i sanning ha utvecklats
andligt till den nivå de påstår.
Alla prövningar behövs för att skapa insikt och ge kunskap,
och för att lära varje enskild individ att själv välja rätt
väg. Ser man allt från ett högre perspektiv, så behövs alltså
även alla våra svåra stunder. När man själv står mitt i
smeten är det alltid oerhört jobbigt. Men minns då att du
alldeles strax är framme, nära och på väg upp. På väg att
höjas upp till en högre nivå och till en större insikt än
någonsin. (bilde laget av mogens møller og
viser menneskets tunge byrde av negative tanke og automatfunkjsjoner.)
Ett annat vanligt förekommande avsatsproblem är att man tvivlar på sig själv, sitt förnuft och allt man står för och hittills har åstadkommit. Men om man kommer förbi allt detta återstår bara att fortsätta fram till nästa sektion. Denna gång med högre och häftigare kunskaper att lära för varje steg. Varje steg i sig är alltså upplevelser i livet. Kunskap man tar till sig. Tacket för allt hårt arbete är att till sist komma upp på, och förnöjt blicka ned från, ett högre trappsteg.
Varför vännerna, andra människor och andra saker kan bli ointressant är för att ni, i och med din egen eller deras utveckling, har hamnat i olika höjd. På så sätt har ni kommit i otakt med varandra. En av er talar över huvudet på den andra. Många anser om de själva ligger bakom, det vill säga på lägre höjd, att personen framför dem, högre upp, blivit komplett tokig. Därför möter man, ju högre upp man kommer, allt större motstånd från sin omgivning. De och det som ligger närmast en drabbas man naturligtvis först av.
Om man är två om utvecklingen så gäller det att förstå och stödja varandra, så att avundsjuka och osämja inte uppstår när en av er drar ifrån lite…..
Det siste utdraget er fra dagbokens 96.del på side 335
Med tittelen
MIDNATTSSOL ÖVER MARION
Marion beskrives som en harmonisk klode som i fortiden var ledet av en vismann eller konge med navnet Ma'hatth. Han sies å ha vært et "nattmenneske" som beundret nattehimmelens stjerner, astrologikunnig, og var svært kunstnerisk og folkekjær. Alle tok seg av alle - og med en masse vakre parker så må det ha vært en "klode av det riktige menneskeriket". Channie besøkte kloden og hadde med seg "et vitne fra jorden" som skulle få oppleve dette med egne sanser. Utdraget beskriver også hvordan hun byttet kropp eller redskap - og det spesielle med denne Channie er da at hun har full hukommelse og bevissthetskontinuitet under dette skiftet. ALLE skifter vi opplevelseslegeme under nattens dype søvn (+når vi dør) - men så å si ingen har denne bevissthetskontinuitet som gjør at de husker eller opplever det som ren DAGSBEVISSTHET eller klare hukommelser. Kun i beste fall som "klare drømmer".
Så til utdraget fra boken:
"…när Förbundet kom till Marion och Neffre, som hela planeten hette, så var ka'liefernas tid över (ka'lief tittel som dekker de fortidige konger), men alla seder i Marion fanns kvar fast man hade allmänt folkstyre. Ett av deras största intressen när det gäller varor var att få blomplantor som slår ut och doftar om natten. Man var även intresserade av alla nya material till skulpturer. Samt att få kontakt med skulptörer, gärna sådana som arbetade fram sina konstverk om natten och i mörker. Allt så att inget av känslan skulle gå till spillo.
Channie Cha stod nu under midnattssolens sken och tog in dofterna i natten. Intill henne stod en man från Jorden. Hon hade tagit med sig mannen i ett visst syfte, detta var för honom ett studiebesök. Han var med för att studera en annan planet än sin egen. Channie Cha hade landat och fått kontakt med mannen för tre jordiska månader sedan i hans hemland. (merk da at Channie Cha er den "kroppen" eller det redskap - "av utenomjordisk modell" som "sjelen" bak Channie West brukte i en del oppdrag i rommet og iblant på Jorden . R.Ø.anm.) Via en kontaktperson hade en landningsplats gjorts upp och en landning ägt rum. De två människorna hade sedan gått ombord på farkosten och lämnat Jorden med henne som kapten.
Mannen hade vid sin kontakt med Channie Cha alltså ingen aning om att hon själv faktiskt fanns, i en annan upplaga, inkarnerad som människa på Jorden. Det hela var rätt lustigt.
Denna gång skulle hon visa honom hur man festade i universum och Marion var den självklara platsen för detta i den vildare formen. Hon valde midnattssolens tid och undrade stilla inom sig vad mannen skulle ha ansett om Marions vanliga nätter. Förmodligen skulle han ha klassat utomjordingar som sexgalningar, eller också skulle han ingående studerat kulturen med ett leende. Som det nu var så var det nästan ljust som på dagen och festandet stod på sin topp. Nya nattblommor slog hela tiden ut och doftade starkt, trots att det inte var mörkt. Kanske deras rytm inte medgav att de förblev stängda under de ljusare nätterna.
Channie Cha och mannen från Jorden medverkade en stund i ett vilt festande med dans och mycket mat, godis och dryck. Själv åt hon mycket lite, eftersom det inte hörde till hennes stil att frossa. Mannen uppskattade allt och hon hörde honom då och då utropa: "Ah", "Åh", "Mmm" och så vidare inför de olika rätterna. Efteråt promenerade de stilla utefter en skogskant och tittade på himlens scenerier. Molnen var vårgröna, likt nyutsprunget svenskt majgräs på Jorden. De möttes, eller hölls upp, av lätta guldgula molnslöjor.
- Mycket vackert, inflikade mannen just som Channie Cha beskrev vad hon kände för färgerna hon såg.
Båda kände sig lite trötta nu. Channie Cha låg en halv dag fel i sin normala sömnrytm. Glammet och stojet roade dem inte längre, de sökte sig in i den mörkare skuggdelen under ett stort träd. Där satt de länge och talade lågt om universum och om hur mycket av det vi alla ser och upplever hänger ihop. En del frågor som mannen ställde gick inte att svara på och en del påståenden som hon själv gjorde gick inte att bekräfta, inte an...
Kontakten och äventyret var över, för denna gång. När Channie Cha flugit hem mannen hade hon fått tampas lite med det landets flygvapen. När farkosten väl var tryggt landad kunde hon ändå inte följa med mannen ut ur den. Men det gjorde inget för han hittade ut själv numera. Några minuter senare flög hon ut i rymden igen och parkerade sin farkost närheten av den jordiska månen.
Hon gick till ett rum av farkosten som mannen inte fått se. Hon öppnade dörren och gick in till sig själv. Det vill säga sin jordiska kropp. Denna låg på ena sidan av den stora sängen. Kroppen låg där i lugn och ro. Snusade och sov utan sin själ, för ögonblicket i alla fall. Strax lade hon sig intill den, tog dess hand och lät själen lämna den "riktiga" kroppen.
Jordekvinnan Channie satte sig upp och sträckte på sig. Hon vände sig inte ens om när hon lämnade rummet. Allt skedde liksom på rutin. Dessutom skulle den jordiska kroppens tanke säkert kunnat reagera lite avundsjukt inför den "riktiga" kroppens slankhet och blanka långa hår. Det förekom faktiskt, speciellt de dagar som vågen gjorde stora skutt uppåt, som inte var glädjeskutt precis. Men trots allt, detta var och skulle vara hennes tjocka period på Jorden. Den då folk inte skulle kunna säga: "Men hon är ju perfekt, se hur jag ser ut". Nej, just nu skulle faktiskt den jordiska kvinnan Channie vara mullig, ha glasögon och dessutom ha andra små fel och brister. Så Channie fick vackert finna sig i sin "nitlott" på Jorden.
Channie kom fram till den del av farkosten som hon använde för avfärd. Här var golv och väggar klädda med lithcerrium. Ett lätt gråvitt amne i tvåstegsprincipen", som innebär att grundämnet skiktar upp sig vid vissa temperaturer. Väl separerade från varandra påverkar man dem innan de förs samman igen. Resultatet blir en lätt grynig metall med egenskaper som fångar upp en viss form av universums totala energi. Dessa delar av energin kan sedan frigöras från metallen genom en viss tanke. Varje smält metalldel har sin specifika vibration och klang. På Jorden hade Channie en bit metall från samma process och tillfälle som när den här, i farkosten, hade tillverkats. Biten på jorden aktiverades när den här, uppe i farkosten, aktiverades upp. Således uppstod en länk som var till för att underlätta hennes dematerialiseringsprocess hem, oavsett avstånd. Vid just det här tilfellet var jo detta mycket kort, men annars kunde det vara betydligt längre. Channie aktiverade materialet samt sin egen dematerialiserings-tanke och... Poff! Så var hon hemma på en specifik plats i huset helt nära lithcerriumet.
Praktiskt, mumlade hon. Och kunde börja med att plocka in disken diskmaskinen. Strax anlände hennes make och frågade hur hon haft det i... någon ort i Sverige, som hon inte besökt. Hon mumlade något ohörbart och började istället med maten. Nåja, suckade hon inom sig, tur att han inte frågar mer än vad han gör. För Martin satt redan vid datorn på övervåningen, djupt försjunken i något för henne kryptiskt dataproblem.
Erotikk på Neffre
Channie Cha återvände några månader senare till planeten Neffre och en av Marions djupaste nätter. Hon kom dit med kärleken vid sin sida. Hon kom med sin hemliga älskling och på dunkla stigar smög de fram hand hand. Inne i skogens djupare sammetsmörker sträckte de sina händer framför sig och fann trädens mjuka stammar på sin väg. Längre bort där skogen glesnade i små gläntor var allt bedövande vackert belyst av månars sken och stjärnors glitter. Det var ändå så mörkt att skenet endast dansade över deras konturer, utan att avsloja nagra detaljer eller deras ansiktens uttryck. Men hon kände på sig att han log, när hans hand åter fann hennes.
De hade vandrat bort ifrån gruppen vid sjön. De ville vara för sig själva. Hon ville inte tala med någon och inte han heller. De gick tysta, fyllda av lustens ljuva längtan.
De fann en liten äng av nattblomster och där lät hon dräkten falla. Hans hud var strax lika naken som hennes. Hon föll på knä invid honom och han böjde henne framåt och tog henne bakifrån nästan brutalt lystet. Men hon ville, hon väntade honom. Hans behandling fick henne att skrika högt av vällust. Detta var kärlekens ljuva lek. Ljuden av deras lek spreds i natten och lockade efter en stund till sig flera av hans manliga vänner. De kom till dem för att få vara med och dela deras njutning, så var bara denna plats, detta var Marion.
1 ett tumult av varma kyssar och smekningar möttes de. Ömsom höll männen henne fången och ömsom fångade hon dem en efter en, med sitt fulla väsen. En man lade henne på rygg mot den mjuka blomsterbädden. Hennes älskling fanns där också, hennes axlar och huvud hamnade i hans knä, där han satt på huk. Hennes armar smektes uppåt av flera händer och hennes bröst fångades av männens mjuka smek. Då hennes älsklings läppar höll henne djupt fången, trängde sig den andra mannen in. Han var större än hon väntat sig och hon flämtade förtjust till.
Leken fortsatte och lockade även till sig kvinnorna. Alla hamnade nära, så nära varandra. De drack alla ur samma bägare, njutningens. De lekte alla samma lek, kärlekens. Alla älskade med alla och Channie Cha kände hur hon drogs med, djupt in i en extas av känslor. Hon kände hur hon med stor ömhet och värme blev tagen gång på gång. De gav henne lika mycket, som hon gav dem.
Till sist visste de inte vilka de var längre. De blev till Ett med varandra. Inga namn fanns, inga löften och ingen skam, bara en ovanligt het passion. En het hemlig passion som denna natt tilläts glöda just för dem i den här gläntan. De föll alla in i samma rytm, likt en våg som kom och gick. Tung andhämtning och små lustfyllda stön blandades med nattens alla ljud. Läppar med smak av kärlek. Kroppar tätt ihop. Rysningar av vällust. Ängen fylldes med kärleksenergier som steg mot stjärnorna, månarna och rymden utanför.
Så sträckte man ut sina händer, sin kropp och själ. Man sökte och fann åter sin egen älskling. De som kommit ensamma bildade par och lusten tilläts ännu en gång att flöda. Kärlekens energier band dem åter vid varandra. De var i perfekt fas med varandra och med känslorna som flödade fritt i natten. De nådde alla extasens höjdpunkt av tillfredsställelse exakt samtidigt. Ett gemensamt jublande rop steg över gläntan. Ett rop som kom att eka tillbaka till sjön och de som ännu satt kvar där. Där log de bara mot varandra och sa:
Nu njuter de i sanning gott!
När allt var över vandrade man tillbaka, en del ensamma, andra hand hand. Vid sjön pratade, skrattade och åt man. Somliga valde att bada i det stjärnglittrande vattnet och andra såg bara ut över det med drömska ögon och kroppen tung av inre värme och kärlek. Natten var inte slut än, den var ännu lång. Allt kunde ske här, detta var ju Marion.
(Sluttkommentar - denne siste erotiske skildringen kan nok virke noe løsluppen og fri for mange. Men slik Martinus beskriver det, vil kloder som har nådd stadiet av det riktige menneskeriket - være fri av de dyriske tankeklimaer - som f.eks. sjalusi og eiebegjær. Der vil "alle elsker alle", både i tanke, ord og i kroppslige, gjensidige kjærtegn. "Hele kroppen vil bli som et følsomt kjærtegnsorgan" kan man lese ut av "polanalysene" i kosmologien - som beskriver "det riktige menneskes" seksualitet, der det er blitt frigjort fra å være ensidig koplet opp mot forplantningen, slik det er i "dyreriket".R.Ø.anm.)
Channie svarer på spørsmål under en foredragsreise i USA i 2001 - her et par intr.eksempler:
Q:When you say you take contact, do you do it in this body or one of your extraterrestrial bodies?
"I did it like an earthly person, an ordinary person. I started working when I was 16 or 18 taking people up, and I have taken 500 to 550 people, I'm not sure exactly. I contacted them because the extra-terrestrials wanted me to contact just those people to take them for a ride. They went up and out. Some of them were exchange students, and some were from different countries, so I traveled to some countries to take contact. But because I'm Swedish, most of the people were Swedish. But there were also people from the United States, Italy, Spain, North Africa, and some other countries. I don't remember them all. The ones from Italy I had a big problem with, because they were speaking Italian, and we had a horrible time trying to understand each other's English. Neither of us was good at English, so we had a big problem. I never chose whom I took up. It was contact this person and do this, and I did. And I never went to Italy, I just contacted people who were in Sweden at that time, working with projects.
Some of them were working on a project for a medical company and some were working in the university as students of anthropology. No one ever said no to me when I offered to take them up. Many had thoughts, though, because you usually scan the thoughts when you stand there waiting to be picked up. And many had a lot of thoughts, no fear ever, but they were thinking of how they were going to take my name out of their little address book, and that I was insane, and things like that. Also they were thinking about other things, like one guy who was standing thinking about how he would go home and look at a soccer game, and how he would like to have the time to buy beer to drink beforehand.
Many people were thinking of other things while we were standing waiting for the craft. But when they saw the craft, they totally forgot everything. Were they chosen because when this all starts to happen now probably those people will come forward and be some of the first to support what they've already seen? I don't think all of these people that I took contact with will be the first to go out and talk about what they experienced, no. One person actually disappeared from Earth. I took him up there and he met a girl and moved up there. They have children and everything. We did it very carefully. We moved out his things, he bought some jewellery for the kids, silver things, a couple bicycles. He took books with him, like Robinson Crusoe, and he took the things he really loved from his house. But he couldn't take it all, because that would have been strange. We were working moving things out for him and helping him for months. And then he just disappeared, a few footsteps in the snow and then gone. He had a mother here, and we let him write a letter to his mother a year later, so she knew that he was okay and had kids. But he is counted missing in the police records. He moved out because he didn't have anything here that could hold him to this planet.
Q:When we dematerilalize and materialize what are we doing? A mock-up,like painting a picture on a canvas? Or something for energy to congeal around, and then we tell that energy to disappear when we dematerialize?
"You have a frequency as a person, like the atoms singing a certain tone, maybe more than one tone because a person is complicated, so a few tones are added here and there to make a person. If you know the tones you can materialize by using them and taking in matter from different qualities. As I said when I talked about this yesterday, when you dematerialize you take away the glue of life and you stop the frequency of tones within you. You could also do it by inserting a frequency that kicks out the first one. There's more than one technique. Another way is to take in the complementary frequency. Everything has its own frequency. Like a glass when someone sings opera and the glass cracks into pieces. The singer has found the inherent frequency of the glass. That's another way of doing it. And you can do it by taking away the life glue, the energy that keeps things stuck together. Life glue is very much connected with the dark energy of the Universe. I will not teach you exactly how to do this, because you may not get yourself back together the way you were from the beginning. It could be dangerous. But it's not so strange. lt's not difficult, but it's not the right thing to do unless you know what to do with it later. If you dematerialize, you want to materialize yourself somewhere else, and if you don't do it in a safe place, a safe zone, it could be very dangerous.
Below is Something you can reflect on- from her letter from early-09
How many percent physically, are you? The answer is, of course, 100%. We, in World 1, are 100% physically real. World 2 is a different consciousness level. In short, saying that means they know more than we do about fundamental forces and other important things about how everyone and everything is held together in the Universe and in the Creation. In their world, of course, everything is 100% physically real. But if they are coming to visit us on Earth, which is a lower dimension than their own, frequency wise and vibration wise, then you could put everything to a point where you could actually say that they are between 80-96% physically there, when they meet us here on Earth.
Why is there such a wide range of percentage level from the lowest to the highest point? Well, in the Universe and Blue Creation there are, of course, many different kinds of beings and races of Extraterrestrials and different other beings. So a certain planet’s Extraterrestrials on an Earthly visit will show themselves physically by 86% every time they visit here. And another planet’s Extraterrestrials to Earth might show themselves in a different percentage, most likely.
But what happens, then, if Earth’s frequency goes down? Will the Extraterrestrials who are usually 86% when they visit Earth, still have 86%? Well, no. They then have to change their frequency and their particle levels to adapt to our environment. That is what they have also now done, because of the way things are. There are a few extraterrestrials within the percentage between 80-96% that no longer can travel to Earth. It is too painful for them to go down to our lower dimensional level and frequency. Some parts of our problems have been helped with The Kit that was given out in English earlier. It has really helped quite a bit. During the end of December 2008, and the beginning of January 2009, it became even a little bit better for everyone, including us.What could be added is that we, as humans, will always experience the Extraterrestrials that are between 80-96% as being 100% physically here. We cannot see or feel those missing percentages up to 100%. They see us as heavier than 100%. If the Extraterrestrials wish, they can change themselves so that we are experiencing them as more physical and so they reach our 100% level. Well, they can change themselves, but it is kind of uncomfortable, but possible.
channies side - kopi av tidl.side