Dagbok del 49
Mjouri gör avtryck
Ibland sätter utomjordingar påtagligt sina avtryck på
Jorden. De gör detta för att skapa legender, mysterier, väcka
tankar och utveckla människor. Allt beroende på hur människan
själv väljer att ta det. Ibland sprids dessa mer påtagliga
avtryck i tidningar och på TV. Det är mest cirklar och märkliga
mönster i sädesfälten runt om på Jorden som man förundras
över och vill visa. Vackra tecken och mönster, alla väl valda,
noggrant genomtänka och väl planerade. Dessutom noga uträknat
när och var de skall "uppkomma". Alla dessa mönster
görs för att människan skall få små kom av information och
kunskap. De ger även uppöppnande effekter, likt själsliga
nycklar som låser upp gömda kunskaper inom människan själv.
Många människor utvecklar sig med hjälp av sädesfältscirklar.
Om man vill kan man utveckla sig med hjälp av dessa tecken och
mönster. Ett tips är att bläddra i böcker om dem och studera
mönstren. Man behöver inte ens köpa böckerna, det behövs bara
en kort stund. Man kan även numera finna sådana bilder på
internet. Detta är ett av de sätt som människan själv kan
välja för att öppna upp sig till en annan nivå av insikt.
Det året som Mjouri och Jergej, samt hans lillebror Sargej,
utförde sitt uppdrag i England, med att göra avtryck i säden,
var det 363 människor som kom att utvecklas genom dessa avtryck.
Tack vare deras arbetsinsats fördes människans utveckling ännu
en liten bit framåt. Man kan kanske tycka att 363 personer är
lite, men via dessa i sin tur och via medias foton blev det 638
000 till. Även dessa öppnade vissa spärrar i sitt medvetande.
Redan den 12 oktober året innan, 1992, fanns beslutet om
vilket tecken och mönster som skulle göras. Dock kom platsen att
ändras till en annan än vad som först sagts. Den nya platsen
låg åtta meter sydsydväst om den först tilltänkta. Detta för
att allt måste stämma in med Jordens något förändrade
energier.
Nu var det sensommar 1993. Säden var nästan färdig att
skördas och axen böjde tungt sina huvuden. Vinden var ljum och
doftande. Mjouri förde kommandot och var befäl ombord. Nio små
klot befann sig i lasten, åtta av dessa var till för mönstrets
skapande. Det nionde var en uppvägare av de åtta och skulle
befinna sig på högre höjd. Det finns många sätt aff göra
avtryck i sädesfält, med stora eller små farkoster, samt med
klot eller bollar. Dessa skickar man ut och manövrerar från en
större bemannad farkost. Alla mönster är inte gjorda av
utomjordingar. En del mönster har gjorts och görs av människor
på skoj. Andra mönster har uppkommit genom naturlig inverkan av
vit tid på platsen. Via starka uppkopplingar inom vit tids
tunnlarna, ger den vita tiden "sig till känna" och kan
synas mer påtagligt som avtryck i säden eller på marken i jord
och sand. Dessa mönster är dock enklare än de mest omtalade
sädesfältscirklarna, men de är ändå vackra i sin enkelhet.
Mjouri var dock en liten tuffing som ville ha skoj och äventyr.
Hon roade sig gärna med vågspel i form av knixiga flygstilar.
Dock kunde hon inte göra avtrycken i form av vackra tecken och
mönster med farkostens vingkant, hur gärna hon än ville det.
Hon var tvungen att ta till de nio kloten. Men varför inte
hjälpa till, stötta deras utsläppande och färd lite på vägen?
Deras inprogrammering skulle se till att de tog sig fram dit de
skulle, samt att de på den platsen gjorde arbetet exakt. Just så
exakt som det skulle göras, var och hur de än släpptes ut från
den större farkosten. Det där med "var och hur",
tyckte Mjouri lät positivt och roligt. För dessa ord gav hennes
flygning fritt utrymme till mycket spänning.
Mjouri gled in i solsystemet från "Solormens" håll.
Hon flög närmare och gick in över Jorden och ut ur vit tid i
höjd med södra delarna av Washington D C. Ute över Atlantens
vatten slöts farkosten åter in av en vit tids tunnel, denna
gång en horisontell som skapats från Bryssel. Energiklotet som
där länkat samman de två lodräta vit tids tunnlarna, för att
via deras energier skapa en horisontell tunnel, hade observerats
av flera människor. Klotet hade blivit fullt synligt under
tretton sekunder och detta hade även gett personalen i
kontrolltornen för flyget ett visst huvudbry. Mjouri var road
över vad hennes flygning åstadkom därnere på marken. Hon
mottog allt telepatiskt medan hon stilfullt manövrerade
farkosten.
Mjouri vek av från Bryssel mot nordnordöst i en båge och
gick in över Norden. Channie sov i sin säng, vanlig
människosömn denna gång, så Mjouri valde att inte störa
henne. Hon behövde väl en vanlig sömn då och då till gagn
för kroppen hon levde i därnere. Mjouri's båge tog henne ut
över kusten femton mil norr om Göteborg. Där hade hon en glipa
i vit tid, innan en ny vit tids tunnel tog vid. Fem människor på
marken såg farkosten glida över sina huvuden, innan den
försvann ut över havet. Mjouri hade inte bråttom och visste att
det var okej, ingen såg något som inte skulle se det. De som
verkligen såg något utvecklades och lärde sig något av
händelsen. Så allt var av godo för människan.
Så till sist England och den bästa delen av landet rent
energimässigt. I närheten hade det gjorts tecken, cirklar och
mönster förr om åren. Mjouri susade in över landet,
fortfarande dold av den vita tiden (de høyfrekvendte
energi-korridorer omtalt foran) . Hon "djixade" genom
landskapet, det vill säga hon lät farkosten rulla fram, så att
topp och botten turades om att vara uppåt, som vid kullerbyttor.
Allt bara för att det var kul. Höjden var knappt femtio meter
över de högsta trädtopparna och husen. Hon lekte på detta vis
bara en stund, till dess att Jergej tre ganger kommenterat den
flygstilen som något onödig. Hans bror Sergej satt däremot
sällsamt tyst. Han tackade kanske tekniken för att man hela
tiden hade egen gravitation ombord och slapp må illa av den minst
sagt udda flygstilen.
Mjouri's lek var dock tänkt som en övning, innan
utplaceringen av själva kloten. Manövern som följde blev till
en historiskt märklig flyguppvisning. Mjouri lät farkosten bete
sig som en fallande tallrik som plötsligt når golvet, utan att
gå sönder, och där snurrar runt, balanserande endast på sin
ytterkant, utan att platt falla ner. Mjouri släppte ut kloten vid
denna udda och ovanliga flygkonst. Hade ett vittne på marken sett
denna flygning hade de förmodligen ändå inte trott på den. Den
47,8 meter stora farkosten betedde sig som ett litet kaffefat.
Jergej påpekade att om det hade behövts en yttre ring, så hade
Mjouri nog skapat den nu om hon befunnit sig 1,6 meter längre
ner, närmare bestämt på marken. Yttermönstrets kantlinje blev
i alla fall mjukare, mer nedåtböjd, än vad sädesfältcirklama
annars blir, som en följd av hennes märkliga flygning.
- Lite får man väl bidra med till konsten, skrattade Mjouri
efteråt när hon berättade om sitt uppdrag.