FARKOSTERNAS PRESTANDA
De universella farkosterna har en mycket
hög prestanda, även de som hunnit bli mycket
gamla. Interiörens komfort är god och väl
genomtänkt för att passa alla någorlunda.
Hållbarheten på "motorns" delar är otroligt
bra, att tänka på i det sammanhanget är att
de flesta "motorer" ombord laddas om var
fyrtionde år, tvåhundrade år eller
fyrahundrade år. Detta innebär att man
bygger farkoster som verkligen håller länge
och inte slits ut. Slitaget är naturligtvis
minimalt eftersom inga rörliga delar finns
själva "motordelen". Man skrotar alltså inte
"motorerna" när den första laddningen tagit
slut, utan de laddas om igen och detta gång
på gång. Allt medan allt annat ombord kanske
ändrar stil och byggs om. Naturligtvis byts
även interiören ut efterhand, stolar, bord,
mattor med mera, men även de håller mycket
längre än jordisk inredning.
Alltså kan man säga att många av de
farkoster som är i bruk just nu mycket väl
kan vara fyratusen år gamla eller mer. Trots
detta har de ändå lika hög teknisk
prestanda, komfort och duglighet som en helt
ny farkost.
Givetvis förekommer ändå helt nya typer av
farkoster och "motorer". Nyutvecklingen av
"motorer" pågår hela tiden och den
utvecklingen går ju alltid framåt, överallt
och inom alla områden. Den tekniska
utvecklingen er dock oftast bara gehör hos
de som bygger mindre, och till det yttre
smidigare, farkostmodeller. Mindre "motorer"
har dock inte lägre prestandanivå än de
större. Det vill säga att hastighetsökningen
"noll till hundra", med viss humor jordiskt
beskrivet, inom vit tid har fasta ramar i
tid räknat. Utanför den vita tiden skiftar
dock denna accelerationstid och kan givetvis
mätas upp av den nyfikne. Det rör sig dock
om mycket mer dramatiska hastigheter än vad
man i vanliga fall är van vid att mäta på
Jorden.
"Motorernas" prestanda när det gäller fart
ger alltså den som färdas stora möjligheter
att uppnå extremt höga hastigheter. Detta
både inom och utom den vita tiden. Dessa
hastigheter behövs för att man skall kunna
bryta igenom vissa typer av barriärer etc. i
universum. Hastigheten noll till maxfart i
sekunder är som sagt svår att avgöra, då det
är svårt att hitta tillräckligt långa
provsträckor till och med i universums mer
tunnsådda delar, det vill säga de ställen
som har långa mellanrum, "tomrum", mellan
galaxer och annat.
Uthållighetstester av "motorerna", och
försök med att pressa dem, resulterar oftast
bara i en mycket stor mängd av uttröttade
piloter, samt en "motor" som i sig kan och
vill ge ut mycket mer än vad proven kan
utvisa. Det finns helt enkelt ingen gräns,
eftersom flödet av energi till och genom
"motorn" aldrig tar slut. Inte heller skapas
någon negativ effekt eller något slitage på
enstaka delar i "motorn", som till exempel
friktion kan åstadkomma i vanliga jordiska
motorer.
1 universum finns det hela släkten av raser
som kan liknas vid handelsresande. De reser
ofta i karavaner på upp till hundra
farkoster. De är ständigt på vag nagonstans.
Många av dessa kanske aldrig ens har besökt
en planet. Det kan ta många generationer
innan man verkligen anser det nödvändigt att
landa på en planet. De lever sina liv helt
beroende av sina farkoster som givetvis
inrymmer allt från blommande trädgårdar till
små sjöar av dricksvatten.
FARKOSTERNAS STORLEK
De flesta storlekar och former förekommer.
Som diskus, tefatsform, återkommer dock ofta
de små modellerna som är 7, 14, 17, 24, 32,
42 eller 48 meter i diameter, räknat med
jordiska mått. Dessa siffror återkommer även
för de som skulle kunna mätas i kilometer
eller i mil. Det finns små på 2 och 4
kilometer i diameter. Lite större är de
farkoster som är 3,4 - 3,8 - 4,6 - 5,2 och
5,6 mil stora. När man talar om de som kan
mätas i mil, förekommer ofta även
storleksklassema 10 och 16 mil. Givetvis har
dessa farkoster fler variationer i sin form,
än de mindre. De riktigt stora farkosterna,
ännu större, ligger oftast stilla som
stationära enheter i form av
mellanstationer, baser och lager. Dessa kan
ibland bilda större städer i rymden, men det
finns även enstaka lager, hotell,
restauranger, "verkstäder", "fabriker" och
annat. Ibland byggs hela asteroider, en
liten måne eller en liten planet in som
mittstomme i en större farkost.
Höjden inne i de små diskusformade
farkostema är ofta över 14 meter, beräknade
för att fördelas på en och en halv till tre
våningar, beroende på varelserna. Takhöjden
är i regel minst 2,55 meter i
själva manöverrummet. Oftast vill man dock
ha en takhöjd där på 3,32, på grund av
belysningssättet, om man själv är cirka en
och åttio. Man föredrar belysningsplattor
som hänger lodrätt, eftersom detta ger ett
mildare sken utan skuggor.
Vid bygge utgår man från mittsektionens
utformning och väljer sedan "klass" i
storlek och form. Inne i mittsektionen finns
"motorn Manöverrummet är oftast byggt runt
denna. Sedan utformas alla rum, och övriga
lokaler som kräver harmoni, runt om detta.
Deras yttermått utgör en perfekt form. Aven
en yttre form, till exempel en vinge hos en
diskusformad farkost, räknas ut för att med
sitt större mått passa. Eventuella
mellanrum, utrymmen som blir över när man
upprättar de perfekta formernas geometri i
farkosten, används som lager till vatten och
"balansutrymmen" för den inre
gravitationslinsens utformning etc.
Gravitationen ombord styrs i huvudsak från
en fast mittkärna, struktur. Ofta rund, likt
en liten boll. Små farkosters "boll" har
ungefär samma storlek som en pingisboll.
"Bollen" är ett gediget klot, alltså med en
fast kärna, massa. Denna kan hantera de sex
energier den skall utsättas för, för att den
av dem sedan skall bilda en sjunde energi.
Ur denna sjunde energi "utvinner" man bland
annat just gravitation, som sedan vågmässigt
förs ut, detta för att återspeglas tillbaka
av det vi kallar gravitationslinsen. Man har
en fast inställd gravitation ombord, och en
yttre gravitation som påverkas, styrs,
upphävs eller läggs till, allt efter
önskemål.
STYRUTRUSTNINGEN OMBORD
När det gäller styrutrustningen ombord
finns det diverse tekniker och utföranden,
allt beroende av personalens, rasens,
önskemål. Hänsyn tas även till deras fysiska
form på händer och leder, samt deras
telepatiska kapacitet etc. Vid manuell
"körning" A4 1 9G används i bordet nedsänkta
klot. De sticker upp en tredjedel ur själva
manöverbordet, på minst 38,5 centimeters
avstånd från varandra, och 1,2 meter som
längst. Kloten är greppvänliga och
halksäkra, och finns i olika material och
färg. Oftast är de inte blanka, utan matta
med strävare gummiaktig yta.
Mellan kloten finns ett antal, vanligtvis
klart färgade, fyrkantiga touch-knappar.
Dessa är normalt 5,2 centimeter
stora, ibland mer. Touchknapparna är
inordnade i tre eller fyra rader framför
piloten, med fyra, fem, sex eller eventuellt
fler knappar i varje rad. Aktiveringens
första steg, inne i farkosten, sker dock
inte vid denna panel. (Ur säkerhetssynpunkt
ges ingen närmare eller mer utförlig
beskrivning här om hur detta går till. Detta
då farkoster redan finns i militär ägo på
Jorden och det vore synd om de lärde sig
starta och flyga dessa, eller förstå
tekniken bakom dem helt och hållet.)
På panelen framför sig sköter piloten
klotens kommandorörelser. Olika rörelser med
kloten görs för till exempel glidning,
kryssning, kaning, rullning etc. Detta är
benämningar på flygtekniker där kloten,
oberoende av varandra, kan dras åt olika
håll. Som exempel kan ges glidning där man
drar händerna, på kloten, rakt ut ifrån
varandra. Denna rörelse ger, om den utförs
rätt, en nittiogradig glidning i sidled
horisontellt, oavsett hastighet.
"DATORN" OMBORD
Datorn ombord är inget annat än en
ickefysisk kreativ livsform. Denna skapar
hela tiden om sig och anpassar sig för att
ta emot ny information. På så sätt
uppgraderar den sig och expanderar sitt
minne. Detta gör att uppdaterade, "färska"
fakta finns till hands i alla lägen. Det
vill säga information om lämpliga färdvägar
genom ihoplänkade vit tids tunnlar hela
vägen till resmålet, samt info om det, som
strukturell uppbyggnad, ämnen i luften,
väderförhållande, temperatur med mera.
Livsformen ombord kommunicerar med sina
"fria" vänner i universum, de som inte bebor
en farkosts dator. Denna livsform är enormt
avancerad och har ett IQ högre än vad några
siffror i en jordisk tabell skulle kunna
beskriva. De känner till alla nödvändiga
fakta, de tänker och fattar beslut. Denna
fantastiska livsform hjälper till, men de
kan inte påverka besättningen eller hjälpa
till rent fysiskt. De kan till exempel inte
ge healing. De kan expandera ut sig och
täcka in, inte bara solsystem och galaxer,
utan även större områden. De kan även, som
sagt, välja att bebo en trång "datorburk"
ombord.
När man från början bygger dess utrymme,
"bo", slänger man även in några säckar lösa
"datachips" av vanlig utomjordisk modell,
lite humoristiskt beskrivet. Men man låter
också den unika livsformen "datorns" inre ta
del av de önskemål man själv har. Även det
nödvändiga som måste finnas och fungera,
samt det som är absolut livsviktig
information ges till "datorn". Sedan får den
delvis fritt installera sig själv efter eget
behag och utforma sig efter eget "huvud".
Denna livsform torde dock inte tillskrivas
något begränsande huvud, eftersom det kan
ses som en förolämpning av en sådan
kraftfull obegränsad livsform.
Man bör se med stor vördnad på alla dessa
individer som gör flygandet rymden både
säkert och smidigt. Farkosternas kaptener
ser i regel på sina "datorer" som trogna
vänner som valt denna plats vid just deras
sida, i en tid av sin fulländningsepok som
livsform. Denna livsforms nyfikenhet och
äventyrslystnad ger kaptenerna sina
möjligheter.
De har, trots sin otroliga kunskap och sitt
varande, ingen andlig spirituell tro eller
uppfattning. De har passerat dessa
åsiktsstadier och intressen. De förser
personalen ombord med information om andra
planeters folkslags tro, om så behövs, men
mycket sällan kan man föra en filosofisk
andlig konversation med dem.
UTVECKLING AV NYARE MODELLER
Man byggde nya farkoster i universum.
Channie på Jorden hade hört talas om dem i
form av rykten sedan länge. Som Channie Cha
fick hon klarare information via sina vänner
som också provfiög dessa nya farkoster. Det
var främst vännerna Sarek, DJ, Dojern,
Simöria och Lagella som berättade spännande
anekdoter om den nya flygningen. De var
gamla och vana piloter. När man provfiög
övervakades allt noggrant av chefen för det
universella Flyget, Andante, Channie Cha's
stora kärlek genom många liv.
Lite senare kom även hennes sanna vän, den
kattlika Mjouri, liksom hon själv, som
Channie Cha, att pröva de nya farkosterna.
Känslan som kom av färd med dessa nya
farkoster hade til och med skapat nya ord
inom vibrationsspråket. Allt runt dessa
farkoster var nytt och viktigt att
observera. Färden kortades till nästan
ingenting då farkosterna i sig var i perfekt
balans och harmoni med den vita tiden i vit
tids tunnlarna. Detta berodde mycket på det
nya material som användes i farkosterna.
Ganska snart fick även hennes jordiska
kropp vara med på små provturer. Det var en
märklig upplevelse! Kroppens känsla och
sensationen runt händelsen hann man inte
riktigt med att mentalt och
medvetandemässigt förstå och bearbeta. En
påtaglig och ovanlig, men ändå lätt, känsla
av att man andligen drogs ut, som ett
gummiband, infann sig vid start. Vid stopp
fanns känslan av att auran och den andliga
kroppen åter kom att slungas tillbaka in i
den fysiska kroppen. Känslan av hastighet
hann man knappast uppfatta, då allt gick så
fort. Stig in, avfärd, stopp och framme i
nästan samma ögonblick.
Channie Cha själv tyckte att man förlorade
lite av känslan och det roliga med färd när
det inte tog någon tid alls i stort sett. Då
kunde man ju lika gärna förflytta sig
mentalt. Ibland behövdes ändå farkoster för
frakt av sådant som inte tålde att
förflyttas via dematerialisering eller på
mentala vis.
Som övning för att pressa farkosterna
använde man minst sagt märkliga provområden
att köra sina test på. Bland annat användes
svarta och vita hål. De vita dock i mindre
utsträckning eftersom man inte ville störa
processerna där. De svarta hålen användes
däremot flitigt. Man flög in och ut, fram
och tillbaka gång på gång. Till sist var man
uppe i fjorton gånger fram och åter inom
samma provåk.
Sällan i universums historia händer
olyckor, men vid prov med de nya farkosterna
skadades flera personer. DJ och några andra
skadades genom att de brände sig på den
normala tiden, utanför den vita tiden.
Problemet med dessa skador var att de var
skador i alla tidslager. Det vill säga
skadorna fanns i nutid, såväl som i dåtid
och framtid. Så även om skadan healades bort
i nuet sa återkom den i framtiden hela
tiden. Till sist fick man i alla fall bukt
med dessa skador och man aktade sig noga för
uppkomsten av nya. Skyddande regler kom till
och används nu vid färder med dessa
farkoster.
neste utdrag